à la Hedvig

Med min stora erfarenhet och bakgrundskunskap (i form av 1,5 tenta-p) i ryggen kan jag konstatera följande. Tenta-P följer ett antal olika omisskänliga faser:

Fas 1: Hopplöshet.
Vilken ände ska jag börja? Hur ska det här någonsin gå? Vad vill de att jag ska kunna etcetc, jag satsar på omtenta-p.

Fas 2: Arbetsfas
Det går riktigt tungt men man knatar på och tragglar sig igenom ett par dagar.

Fas 3: Uppgivenhet
Du vill bränna böckerna, gå om din termin, hoppa av ditt program, skita helt i tentan och bara lägga dig på golvet och dö. Alternativt gråta eller slå sönder något.

Fas 4: Accepterande
Du kommer inte ur det här oavsett hur du gör, det måste göras och gör du det inte nu så kommer du att behöva göra det en gång till =överjävligt. Arbetar någorlunda metodiskt, orkar inte längre reflektera över vad du utsätter dig för.

Fas 5: Uppförsbacke
Borde jag inte vara färdig snart? Var de tvungna att lägga in det här kapitlet? Det här har jag väl inte läst...?

Fas 6: Panik
Jag kommer aldrig att klara tentan.

Fas 7: Det får bära eller brista
Du kastar dig handlöst, går det så går det. Gör det det inte så är det ditt problem om tio dagar när du får veta resultatet.

Fas 8: Tentafest.

Just nu tror jag att jag befinner mig på fas 4. Jag är åtminstone mer än halvvägs. Om en vecka är första delen avklarad. Galet.