à la Hedvig

Jag kommer aldrig att bli någon stor bloggare(-erska?). Inte i den här takten iallafall. Men det kanske inte gör någonting. När jag startade den var det någon form av tanke att det skulle vara en matblogg, nuförtiden blir det allt mindre av den varan. (Även om surdegen är på g igen!) Dels för att jag inte har någon kamera, vilket gör det mycket tråkigare att lägga upp recept och liknande (och jag är för lat för att fixa fram familjens systemkamera), dels för att jag inte alltid orkar/hinner uppdatera. Numera känns det mer som att bloggen, eller ska jag säga bloggarna? Har blivit ett sätt att hålla koll på vad folk gör nuförtiden. Med en vän i varje hörn av jorden (det känns som det iaf) så är det svårt att släppa taget helt, samtidigt som det också är svårt att se någon leva en vardag man själv inte längre ingår i. Jag vet att det är för mycket datortid för mig, men det beror nog mycket på någon form av separationsångest.

Okej, såhär är det. Jag har alltid varit svag för Andreas Johnsons musik, så när Biggest Loser Sverige drog igång och jag kände igen rösten i theme-sången blev jag överlycklig! I programmet hör man bara en liten bit av refrängen. Tänkte därför dela med mig av resten av låten som är riktigt trevlig!


För övrigt är det ändå lite tråkigt att programmet är slut nu. Kan inte påstå att jag har följt det slaviskt, men när jag idag såg finalen på tv4 play så kändes det ändå ganska häftigt. Vinnaren som gått ner 75,5 kg måste ju ha en helt sanslös drivkraft och en vilja av stål. Tänk om man bara hade hälften av det.

Alltså, vem fan kom på det här med crunchy müsli? Det är liksom bara så äckligt gott. Jag och kombinationen havregryn, socker och knaprigt är olugnt alltså. Tur att man kan det här med självbehärskning.

Det är läskigt vad tiden bara rullar på snabbt. Det är snart december och den 9 känns verkligen som ett ödesdatum eftersom det är då man får antagningsbeskeden till universitet och högskolor. Skulle jag komma in på någon läkarlinje skulle jag nog egentligen bli ganska chockad. Det känns ju mest som något man gått och pratat om. Men att det plötsligt skulle kunna bli verklighet har jag liksom inte greppat. Och mest rädd är jag nog över att det ska gå som med filosofin, att orken att faktiskt läsa inte ska infinna sig. Samtidigt som jag gärna skulle åka utomlands, bara resa, jobba, au pair eller vad som helst, så hade det också varit ganska skönt att bara komma igång med något, så att man slipper bestämma sig för vad man ska göra annars.

Jag har nu jobbat så gott som konstant tre dagar i rad. Har snittat 16 arbetstimmar per dygn och min enda lediga tid har gått åt till att sova. Ena halvan av dagen har jag jobbat i skolan, och andra halvan, samt kvällen har jag serverat. Nu hänger mitt huvud knappt ihop och mina fötter ska vi inte tala om efter att ha varit på benen konstant mellan halv tre och ett. Trots detta har jag kvar tillräckligt med hjärnkapacitet kvar för att konstatera detta:

Vill bara be om ursäkt i förväg för att jag de kommande tre dagarna inte kommer att ha någon tid till övers för någonting i princip. Ska jobba i snitt 14-15 timmar per dag de närmaste dagarna. Håll mest tummarna för att jag överlever och skicka något uppmuntrande sms om ni får lust.

Jag orkar bara inte iväg och träna. 
Tänk kombon; bak-trött(?) kan man säga så? Det är kallt, mörkt ute, jag måste cykla dit och jag är dessutom hungrig eller något liknande. Jag hade helst bara stannat i min varma, mjuka säng med mitt nya nummer av cosmo och en kopp te. Eller ännu bättre, varm choklad... Menmen.

De senaste dagarna har varit minst sagt fullspäckade. Känns som att jag har varit igång 24/7 sedan i torsdags. Det började med att jag skulle jobba på skolan till tolv på torsdagen för att sedan åka till stan och vara på mitt "serveringsställe" klockan fyra. Grejen var bara att det tydligen krisade på skolan, så de behövde mig fram till tre... Det hela ledde till att jag fick cykla hem på lunchen för att hämta mina serveringskläder, tillbaka till skolan och ha min sista lektion för att sedan åka in till stan och fortsätta med nästa jobb. Där blev jag inte färdig förrän halv tolv och kom därför hem, genomblöt och kalastrött vid kvart i ett. Väl hemma insåg jag att ajg inte packat för min Stockholmsresa.. Det blev därför till att vara uppe ytterligare en timme...

Dagen har varit bra faktiskt. Klassen jag hade var över lag riktigt mysig och att få höra ett "kan inte vi ha dig som vikarie igen?" följt av ett par tindrande förväntansfulla ögon värmer en faktiskt i hjärtat. Även om det är bitvis stökigt och man kanske bara vill be ungen man sagt till 25 gånger på tio minuter att dra dit pepparn växer, så är det ändå himla mysigt när de ber en att i slutet av dagen läsa i deras "jättespännande" högläsningsbok. Plötsligt har man alla elevers uppmärksamhet, tom de som varit stökigast under hela dagen sitter tysta och lyssnar andlöst på vad som ska hända på nästa blad.

Just nu har jag nog bästa magkänslan, (även om jag har ont i magen). Jag lägger ner filosofin och det känns så galet bra. Nu ska jag bara koncentrera mig på att jobba så mycket det går och typ, försöka komma fram till vad jag borde göra med mitt liv. Nej, förlåt. Stryk det där. Jag hatar ordet borde. Jag ska komma fram till vad jag vill göra med mitt liv, inte vad någon annan tycker eller förväntar sig. 
Sådetså!

Sitter här med min hemtenta i filosofi, även min första tenta på universitetsnivå. Och jag erkänner, trots att jag har gått på prov-proffsskolan så är jag nervös, eftersom jag är ganska övertygad om att man bör ha en annan nivå på språket när man skriver grejer här. Dessutom är filosofi ett så luddigt ämne, det är ständigt "å ena sidan, å andra sidan" och man kommer egentligen aldrig fram till några riktiga svar... Är i princip färdig med första frågan, har fyra kvar att svara på.. Tänkte sätta mig in lite Platons huvud nu, kan ju bli intressant. Om någon har några åsikter om idévärlden, så shoot. Jag är öppen för förslag!

Smält smöret och låt det svalna av. Blanda alla torra ingredienser i en bunke, häll i det smälta smöret och arbeta ihop degen. Tumma ut 2/3 av degen i en liten långpanna och lägg 2-3 lager skivade äpplen varvade med kanel och socker ovanpå degen. Smula över den sista tredjedelen av pajdegen. Grädda pajen mitt i ugnen i 200-225 graders ugnsvärme ca 30 minuter.