Alanya

Så, här kommer äntligen det efterlängtade(?) reseinlägget från min Turkietresa!
För det första vill jag säga en sak, när man säger Alanya så tänker nog de flesta på fest, fylla och jobbiga försäljare, något som antagligen är väldigt sant när det är högsäsong, dvs tiden från början av juni till slutet av augusti. 
Eftersom varken jag eller min pojkvän var ute efter en partyresa så tog vi därför chansen/risken och valde att åka till Alanya, trots ryktet som partystaden nummer ett. Något som visade sig vara ett jättebra val!
Största anledningen till att det blev Turkiet var att det fortfarande är varmt där. Grekland etc börjar bli kallare såhär års och eftersom det var värmen vi var ute efter så var det Turkiet som var tillgängligt till sista minuten-pris. Det var lågsäsong, lugnt och skönt, inte så jättemycket turister, lagom varmt och vårt hotell hade perfekt, centralt läge!
Jag erkänner att när vi kom fram till hotellet klockan halv två på natten tyckte jag att allt var pest. Vi hade åkt transferbuss från flygplatsen i över 2,5 timme, en resa som blivit förlängd pga ett gäng fulla värmländska killar, där killen som satt precis bredvid oss spydde några liter i en plastpåse, gick ut och fick andas av sig lite, för att sedan återvända till sin plats. Vi hade alltså 1,5 timme kvar framför oss i en buss där spylukt blandades med airfreshener och ett konstant hostande pensionärspar i sätet bakom fick en att vilja använda gasmask. Väl framme på rummet såg det inte alls ut som jag tänkt mig och botten kändes nådd. 
Men icke!
Klockan fem på morgonen väcks jag brutalt av ett ylande, skriande, metalliskt ljud. Jag hade glömt bort detaljen "moské med böneutrop i närheten av hotellet"... Minareten befann sig ca 75 meter från vår balkong och trots relativt ljudisolerade dörrar så var det ett antal morgnar man inte sov precis som man hade tänkt sig.
När vi dagen därpå letat oss ner till stranden, fått oss turiskt bad, Hamam, dvs bastu, peeling, massage med massa tvålskum, oljemassage och ansiktsmask, så kändes det ändå som att veckan började bli sanslöst mycket bättre. Vilket den också blev.
Vädret var verkligen perfekt hela veckan, nästan inga moln, inget regn och en konstant medeltemperatur på sisådär 32 grader. Havet måste väl varit nära 25 tror jag. 
Bortsett från stora mängder sol och bad så hann vi med en vandring genom gamla stan, uppför berget. Sjukt tungt! När vi insåg att vi aldrig skulle orka upp till borgen som fanns högst upp promenerade vi tillbaka och tog bussen upp dagen därpå istället!
Vi hann dessutom med ett stort antal promenader genom stan (dvs gå vilse, för att sedan försöka leta reda på vår minaret och dra oss åt det hållet), en kväll med världens största strawberry daiquiris, samt massor med god mat! Jag, som troligtvis är Sveriges största kebabmotståndare har blivit omvänd. Åtminstone så länge det smakar som i Turkiet så är jag glad!
Är rädd att det här inlägget blev för långt redan för längesedan. Borde väl därför avsluta med en sammanfattning: Alanya är en riktigt vacker stad om man ser charmen bortom turismen och läget vid medelhavet är helt fantastiskt. Åker man dit under lågsäsong slipper man dessutom massa dräggfulla ungdomar och tom hotellet som räknades som "utpräglat ungdomshotell" var lugnt och skönt! Maten är dessutom billig och jag kan allt som allt verkligen rekommendera alanya som resmål. Önskar att jag fick en vecka till, NU!

RIP

Sista bilden tagen med min kamera, bilden kunde varit snyggare, men motivet i sig var egentligen oslagbart, i en annan vinkel kanske. Det röda krysset markerar alltså halva vägen ner i kamerans grav. May it rest in peace...
Fick ju visserligen med kameran hem, tack vare en hjälteinsats från Emil. Mao, minneskortet räddat, inte kameran..
Fler bilder kommer senare.


Update

Någon måste driva med mig!
Det är tamejfan 4 grader ute. FYRA! För sisådär ett dygn sedan satt jag och åt en grymt god sen middag, iförd kort, ärmlös klänning, utomhus i tjugofyra grader, tidszonen var i princip densamma..
Jag HATAR SVERIGE!
Kallt, jävligt och äckligt, snart börjar det väl regna också till råga på allt.
Jag vill tillbaka NUU!
Sitter just nu i valet och kvalet mellan att öppna mitt fönster för att vädra, för att sedan frysa, alternativt sova i döda luftmolekyler och fortfarande behålla värmen. 
Svårt val.

Hemma!

Jag är återigen hemma i mitt hus, tyvärr. Har haft en helt underbar vecka och hade väldigt gärna stannat en till!
Vädret var helt underbart, havet varmare än jag någonsin varit med om att hav kan vara, grymt god och billig(!) mat, samt en mysig och annorlunda omgivning. Alanya må vara enormt påverkad av turismen, men för mig som mest varit på kanarieöarna var det ändå lite omväxling och något annorlunda.
Skriver nog lite mer senare och lägger upp lite bilder etc. Måste bara få tag i en minneskortsläsare eftersom min kamera tyvärr inte överlevde resan... Nu blir det alltså till att köpa en ny, samtidigt som jag är arbetslös. Det är inte för inte jag ska till arbets(förnedringen?) om någon vecka...

Resfeber?

Om 5,5 timme sitter jag på ett plan till Alanya, Turkiet. Det känns helt sjukt och jag har nog egentligen inte riktigt fattat det själv. Har just slutfört packningen genom att lägga ner ett par nagellack i väskan haha! Jag tror att jag har allt jag behöver med mig (dvs alldeles för mycket). Jag funderar på att hoppas på att hitta ett par okej, billiga solglasögon där nere eftersom jag inte vågar ta med mina rayban wayfarers, eftersom de är lite stora, åker av lätt och något jag absolut inte vill bli av med. Får fundera klart på det där. 
Har även varit vuxen och lånat reseguider på biblioteket, tagit med min kurslitteratur och tja, det blev någon form av chicklit-bok också. Dvs jag har typ sex böcker med mig...
Jag kan faktiskt inte påstå att jag är nervös, känner mig ganska samlad. Beror kanske på att jag inte riktigt har fattat det hela än. Känner mest att jag har en lång dag framför mig, vi kommer antagligen inte vara framme på hotellet förrän runt halv tolv inatt.. Känns lite halvkul, men okej det blir säkert bra.
Jag borde nog se över min packning en sista gång...

Motivation minus hundra

Jobb upcoming, inte alls taggad. Fint att tjäna pengar förvisso men just nu hade det varit skönt att bara lägga sig under täcket, se på film och äta godis eller något liknande. 
Men, valet kallar.

Vardagshjältar

En regnig och grå dag som denna vill jag passa på att hylla alla vardagshjältar som finns där ute. När jag säger vardagshjältar så menar jag för en gångs skull inte de (förvisso fantastiska) människor som ger hjärt- och lungräddning till en okänd person ute på gatan. Jag vill hylla de människor som finns där ute och som med enbart en liten gest av medmänsklighet, omtanke, sympati eller kalla det vad ni vill, gör din dag lite bättre.

Jag kom idag springande efter spårvagnen medan regnet duggade ner. Den där spårvagnen var mitt enda hopp om att hinna med tåget och slippa sitta på en kall och grå centralstation och vänta en halvtimme på nästa tåg. Jag fortsätter springa medan spårvagnen släpper på sina sista passagerare och inser att jag troligtvis inte lär hinna. Då plötsligt går en kille fram och ställer sig i dörren och håller på öppnaknappen så att vagnen inte skulle åka iväg. Med ett andfått och stressat frampressat tack hoppar jag på spårvagnen medan killen står kvar vid hållplatsen.
Resten av färden hade jag ett stort leende på läpparna och jag hann tom med mitt tåg. Men faktum är, att även om jag inte hade hunnit så hade jag nog fortfarande behållt det där leendet och tanken på att någon tänkte ett steg längre och ville göra en helt okänd människa en tjänst. 
Det är inga stora uppoffringar det handlar om. Ställa sig i en spårvagnsdörr kan väl vem som helst göra? Men faktum kvarstår, många skulle inte ens tänka tanken.

Därför vill jag hylla dessa små, osynliga vardagshjältar som faktiskt kan göra hela din dag tio gånger bättre!

Uppåt

Konstigt att "Mamma Mia the Movie" i all sin plastiga Hollywood-klyschighet lyckas få en på så sanslöst bra humör varje gång. Höstrusket tycks alltid lite ljusare efter ett par timmar med en tramsig Meryl Streep samt världens sexigaste man (ohyes!) Pierce Brosnan!
Greklandscenerna gör en ju förvisso galet sugen på att åka iväg, men eftersom det förhoppningsvis är ganska nära förestående så tar jag den smällen utan problem!


Älskar den här svenska varianten av "Knowing me knowing you" som sjungs av Rueben Sallmander i den svenska versionen av "Mamma Mia the musical". Ber om ursäkt för videon dock, är enda sättet att få tag på låten haha!

Förvirring

Irriterad och förvirrad tjej kommer till cykelställen vid pendelstationen för att hämta sin cykel och upptäcker till sin stora förtret att det gröna låset runt stället inte är där. Irriterad och förvirrad tjej blir förbannad och förstår inte varför i hela världen någon bara på rent djävulskap vill klippa loss ett cykellås och sedan låta cykeln stå kvar!? Cykeln är ju trots allt ganska fin. 
Irriterad och förvirrad tjej ser i förbigående några steg åt höger och inser att hon själv låst fast låset i någon annans cykel i hasten att hinna till tåget.
Lättad och rodnande tjej cyklar hem och är enormt lycklig över att ha varit den som behövt cykla hem först...

Happyness

Gymmet halv tio onsdag morgon. Blick åt höger: Pensionär. Blick åt vänster: Tre pensionärer. Blick rakt fram: Fem pensionärer och en man på ~25. Partygymmet är ett faktum.
Stressig dag på jobbet idag faktiskt, många som ville rösta tydligen. När jag kom hem väntade dock världens bästa överraskning, min mamma är verkligen amazing!
Varit kär i dessa Barbapappastrumpor sedan jag först såg dem någon gång förra veckan. BÄST!

Prioriteringar

Blev snuvad på ett dagisvick idag, pga att jag jobbar mellan 12-16. Synd verkligen, även om mitt 12-16jobb antagligen lönar sig mer än dagiset. Men verkar som att jag lätt kan få chansen igen när jag hela valrörelsen är över och jag är ledig (läs arbetslös) igen.
Tänkte kila iväg till gymmet och göra av med lite energi (vilket jag inte gör när jag sitter på min stol på jobbet).. 
Tjing!

Manliga problem

Känns som att det blev en rätt lång dag idag. Hade föreläsning i morse (vilket innebär att man lyssnar på en föreläsare, förlåt, spänner öronen för att överhuvudtaget höra vad som sägs, under 1,5 timme,för att sedan kunna läsa exakt samma saker i kurslitteraturen). 
Sedan hade jag en riktigt trevlig lunchdate med min mamma varefter jag drog ut på stan. Hade egentligen tänkt åka hem mellan föreläsningen och jobbet, men eftersom det nu blev senare än jag tänkt mig och jag dessutom skulle lämna iväg mitt CV på ett ställe (fantastisk effektiv jobbsökare jag är) så fastnade jag till slut på stan letandes efter vettig present till min pojkvän.
Hur kommer det sig att det är så fruktansvärt svårt att köpa presenter till killar? Ännu värre killar man tycker om, eftersom det då gärna ska vara ordentligt personligt så att det verkligen uppskattas och blir ihågkommet? Tjejer är hur lätt som helst, köp något smycke, smink, en t-shirt eller vad som helst. Men killar!? Gah. Tips efterfrågas!
Efter en lång eftermiddag/kväll på jobbet ramlade jag in hemma runt nio och är relativt slutkörd i störst allmänhet. Oförutseende som jag var i morse hade jag ju naturligtvis hoppat i ett par högklackade pumps, vilket inte var helt optimalt för dagens promenerande.. 
Är det bara jag, eller tycks man alltid ha valt fel kläder för dagens omständigheter? Tunn jacka när det börjar regna, ännu tunnare när det plötsligt inte blir varmare än det var när man gick hemifrån på morgonen, eller högklackat när dagen slutar med milslånga promenader? 
Antar att det är Murphys lag i vanlig ordning.
Funderar allvarligt på att stupa i säng nu...

Sakta utför

Jag är fullständigt utmattad.
Och jag erkänner:
Jag har vikarierat som SO-lärare. En lektion...
80 minuter i ett klassrum fyllt med 12-åringar låter kanske inte som hela världen, men det är faktiskt mer påfrestande än man tror. Trots att de flesta är riktigt gulliga och ljud/bråknivån är relativt låg. Under dessa 80 minuter är man konstant på helspänn, livrädd för att göra något dumt och önskar konstant att man ska vara en kick-ass vikarie som ungarna älskar redan efter en kvart och som får respekt bara genom att öppna munnen. 
Tvivlar på att så blev fallet idag, även om jag faktiskt är nöjd med min insats och tycker att det gick över förväntan. När man kommer hem har man därför en föreläsning att plugga in, för att inte nämna mina fyra "obligatoriska" halvfartskurs-läsnings-timmar i filosofi. Men trots allt så känns det skönt att man gör något någorlunda(?) vettigt.
Måste kila på min träning nu, hur man nu ska tänkas orka med detta. Önska mig lycka till och hoppas på att min tennistränare inte klagar på att mina fötter verkar fastgjutna i betong...

RSS 2.0