Home
Jag är hemma igen sedan ungefär en vecka tillbaka men är i det närmaste fortfarande lika trött som när jag kom hem. Det har varit tre sjukt intensiva veckor som jag lägger bakom mig. Säga vad man vill om att mitt sommarjobb i år "bara" varit tre veckor, men eftersom det inte är ett åtta till fem-jobb utan snarare 24/7 så kunde jag lika gärna varit igång sex veckor. Minst.
Hursomhelst har jag ändå haft väldigt kul och jag tar med mig nya bekantskaper, erfarenheter och många nya tankar. Trots en hel del frustration under vägens gång så hoppas jag ändå att jag ska lyckas klämma in de här tre veckorna i mitt schema även nästa sommar, för trots allt så ger det mig så otroligt mycket och jag har svårt att tänka mig en sommar utan.
Väl tillbaka tycks vädret ha bestämt sig för att vara totalt värdelöst. Är detta straffet måtro för att jag inte ska jobba något mer? Trots att det är en hel månad kvar så börjar den kommande terminen att krypa allt närmare, åtminstone i sinnet. Nollningen ska klaffa, jag ska helst hinna läsa tillbaka lite av det jag tentade av för nästan två månader sedan och jag ska få tillbaka mina prylar till Linköping. Full rulle alltså.
Det sämsta med att komma hem visade sig vara att ingen har tid att umgås. Alla verkar vara utspridda över hela Sverige. Typiskt mig att alltid ha sådan dålig timing..
