à la Hedvig

Nej, det är inget skämt. Jag lovar.

Metervis med kunskap om inte annat.

Det har varit en lång dag, gick upp klockan åtta (efter att ha vaknat fyra av att varenda informationsbana i min hjärna uppenbarligen var överbelastad av allt jag läst de senaste dagarna, allt bara for runt så att det var helt omöjligt att kunna sova). Sedan dess har jag pluggat, tvättat, pluggat, städat lite, pluggat, ätit, pluggat, sprungit, pluggat, träffat min tentagrupp. Och trots det så känner jag knappt att jag har koll på någonting. Kvinnans menstruationscykel är om möjligt ännu mer invecklad än man tror. Just nu önskar jag mest att jag hade ro att bara sätta mig och se på  en hel långfilm, två timmar av nonsense, men det kan jag inte. Siktar väl därför på tidig läggdags så att man kan komma upp och prestera imorgon igen... Det skulle väl vara lördag idag, för mig är det bara "dag 4". Vilket innebär att det är oförskämt många dagar kvar av samma jävla rutin. Jag brukar gilla rutiner, men det här är inte kul någonstans. Min tentagrupp är för övrigt sjukt trevlig, men jag inser också att det är de enda människor utöver korridoren som jag kommer att träffa de kommande elva dagarna. Det känns ju lite sådär om man ska vara helt ärlig.

Jag ser att det är runt tio pers som läser, så när jag kommer hem vill jag träffa er allihop så att man kan kommunicera på riktigt. Ord och cyberspace i all ära, men ett vänligt ansikte gör så mycket mer.

Tenta-P har inletts. De elva dagar då alla Linköpings läkarstudenter på termin 1 (och alla andra terminer också för den delen) går in i ett mer eller mindre vegetativt tillstånd. Där det enda som räknas är sömn, mat, tentagrupp, träning och en satans massa fika.

Jag förstår själv inte hur jag överhuvudtaget ska klara av att bara läsa, läsa, läsa, anteckna lite, läsa, mikroskopera lite, plugga massa anatomi och få in allt i huvudet, minst åtta timmar om dagen, konstant i tolv dagar. Jag har förvisso tvingats att "fuska" lite, eftersom jag måste iväg en tripp till Karlskrona, men ändå.

Jag erkänner att uppgiften jag har framför mig känns helt och hållet omöjlig. Så mycket kunskap som ska rymmas, kunna presteras fram under fyra timmar och gärna minnas efteråt också. Enda drivkraften jag har är att slippa använda min utomlandssemester i sommar till att läsa böckerna en gång till.

Vissa säger att det ligger en viss charm i tenta-p. Kanske det, men ännu är jag inte i stadiet att kunna känna av detta. Kanske behövs det en lyckad tenta, kanske inser jag det själv när de elva dagarna är slut. Oavsett vad, så måste jag lära mig att leva med det, eftersom det kommer att upprepas två gånger om året de kommande fem åren av mitt liv. 
Det kommer inte att bli enkelt, men det ska gå!

Ber med detta om ursäkt på förhand för att jag kommer att vara mycket okontaktbar. Vi syns igen den 10 juni. Håll tummarna för mig!

Jag peppar sönder inför imorgon. Jag vet inte vad jag ska utsättas för, men det har med superfaddrarna att göra, det är 24 timmar på ett dygn och jag tror inte att det kan bli annat än awesome! Måste därför sova ganska så mycket.

Vad som gjort min dag fantastisk idag är att se att min vän Marcus gör ytterligare framsteg. Innan har jag tvivlat på mirakel, men nu vet jag att de verkligen sker. Det är utan tvekan det mest fantastiska jag sett i mitt liv, låt det bara fortsätta såhär!

Och en sak till! Grattis till världens bästa Shelly som inte längre är tonåring! Får fira när jag väl är hemma igen!

Efter ett trevligt släktkalas som varade till alltför sent för min del skulle jag upp och jobba som röstmottagare på omvalet dagen efter. Behöver jag säga att det tog emot när klockan ringde halv sju? Probably not.

Dagen flöt ändå på bra, allt gick väldigt smidigt och så. Sedan att valresultatet var under all kritik är väl en annan femma antar jag. 
Eftersom jag inte kunde åka tillbaka till Linköping igår kväll fick det därför bli till att gå upp tjugo över fyra i morse och åka pendeltåg tio över fem. Allt för att inte missa basgruppsträffen vid tio... Dagen har därför förflutit i ett mer eller mindre zombieliknande stadie för min del pga sömnbrist. Har därför bestämt mig för en tidig (nåja) kväll ikväll. Fick dåligt med plugg gjort, somnade liksom över böckerna. Biokemi är helt klart inte det bästa valet om man ska hålla sig vaken... 
Imorgon är jag nästintill ledig, bortsett från föreläsning i två timmar. Det får därmed bli väldigt mycket mer av varan plugg imorgon, känner att jag ligger efter med både det ena och det andra och tenta-P börjar om en vecka. Panik.

Håkanfebern är igång igen. Främst två steg från paradise spelas, men även äldre skivor rullar på. Antar att det är våren i luften som sätter igång suget efter euforin, elektriciteten och explosionen i musiken. Frihet, värme och framtidstro, antar att det är vad som pulserar i ådrorna...

De veckodagar jag just lagt bakom mig är inte så värda att nämna egentligen, har åkt mellan skolan och mitt rum och pluggat/inte pluggat och allt annat som hör vardagen till.

Mer värt att nämna är väl vår tripp ner till Lund helgen som gick. Ni som läst innan har väl sett att jag har nämnt kärleksakuten lite då och då. Kärleksakuten är en underorganisation till en stor paraplyorganisation som heter IFMSA (International federation of medical students' associations), helt enkelt läkarstudenter som engagerar sig i olika projekt (oftast med någon form av koppling till utbildningen, ex kärleksakuten, nallesjukhuset som åker runt på dagis och plåstrar om barnens nallar för att vänja barn vid läkare etc.) Samt hundratals andra. Organisationen finns världen över och på alla kårorter i Sverige där läkarlinjen finns (Örebro är på gång att starta upp)

I helgen var det alltså nationellt möte för IFMSA i Lund och vi åkte därför i ett gäng bilar från Linköping. Efter att ha startat runt tre på eftermiddagen så var vi inte framme förrän halv tio på kvällen, trots att den egentliga sträckan var runt 40 mil.. Det blev en liten tripp förbi Ulricehamn och tillbaka till jönköping där vi kört av fel. Ett stopp på McDonalds som blev längre än planerat, samt dålig navigation i Lund. Fredagkvällen blev därför inte alltför lång, installation i "bunkern" vi skulle sova i och sedan en kort utgång på Hallands nation var vad vi trots allt klämde in. Tyvärr var jag alldeles för trött för att uppskatta Hallands nation tror jag, så när vi gick och la oss var jag ärligt talat ganska grinig och hade lågt hopp om helgen.

Upp tidigt på lördagen, bort till "Biomedicinskt centrum, BMC" där Lunds läkarstudenter tydligen håller till. Vi försökte fräscha upp oss så gott det gick, duscharna hade vi inte direkt tillgång till just då. Ingen kände riktigt att man hade tid till det i vilket fall.

Under dagen fick vi ett antal riktigt intressanta föreläsningar på temat Genus, bl.a. en om "hur pojkar blir till män" och lite annat. Dessutom fick vi se en teaterföreställning med "skabbteatern" som onekligen var intressant, men också väldigt bra.

Frampå eftermiddagen var det så äntligen dags att byta om inför kvällens sittning. Eftersom IFMSA firade 60 år var det tema årtionden och vi från Linköping hade fått 00-tal.. Det självklara valet var därför schtekare. Det var solpuder, vita shorts och rosa pikéer, backslick och dyra brillor och vi var redo för kvällen.

Efter en temaenlig kårdrink i/på/vid? Lundagård gick vi vidare till Östgöta Nation där det hölls en hejdundrande sittning. Alla kårorter hade ju dessutom en tidsenlig dans som man skulle framföra. Vår hade ju kronologiskt kommit sist och vi hade därför en sjukt taggad/stökig/glad publik. Tyvärr vann vi inte trots detta.

Kvällen fortsatte därefter med dans, någon som hoppade väldigt hårt på min fot etc. Det blev ganska sent och på söndagen krävdes det en del kaffe och godis för att hålla sig vaken på föreläsningarna. Det blev en workshop om tjej-/killtidningar och en kramcirkel och efter lunch var det dags att köra hemåt igen, den här gången hittade vi faktiskt hela vägen.

Jag fick alltså mitt besök i min önskade studentstad. Lund är fantastiskt, atmosfären är oslagbar. Trots detta så skulle jag nog inte byta nu om jag kunde. Jag har fått alldeles för många fina vänner här och jag har dessutom kommit fram till att studentlivet beror inte av staden du är i, utan vad man gör och hur man gör det. Jag är övertygad om att mina historier från studietiden kommer att vara minst lika bra som någon från Lunds'.

Dagen har därför varit ganska kort. Hade andra delen av vår  PCR-lab imorse. Fick därmed reda på att jag är heterozygot för genen Cytokrom P-450 2D6, med andra ord, jag kan i stort sett bryta ner de flesta antidepressiva läkemedel samt diverse hostmedel etc, fast inte riktigt lika bra som de 53% av befolkningen som är homozygota och kan bryta ner det helt och hållet. Se där så man lär sig.

Därefter hade jag möte för att planera vår utryckning med kärleksakuten på fredag då vi ska besöka en högstadieklass i Linköping. Efter lite strul fick vi kalla in extra förstärkning eftersom jag inte ville vara ordinarie utryckare utan testa på som prao en gång först. I vilket fall så löste det sig och jag tror att det kommer att bli riktigt kul på fredag. Få se hur det faktiskt fungerar och så.

Om 1½ timme ska jag på tjejmiddag hos Louise. Känner att det verkligen är precis vad jag behöver. Det har hänt en hel del den senaste tiden för alla, så nu börjar det bli dags att pladdra av sig lite. Känner verkligen att jag har haft tur som lyckats träffa/få ihop ett så perfekt tjejgäng på så kort tid. Har en känsla av att det kommer att bli bra år tillsammans vi har framför oss.

Slut med verklighetsflykt, Nu: Gly-ko-lys.

det har varit påsk, det har varit valborg och det ena och det andra. Men jag har inte känt någon direkt lust eller inspiration till att skriva något. Kanske har jag det nu, kanske inte.

Klockan är sådär så att man borde sova, men jag känner helt enkelt inte för det. Jag vill så gärna lyssna på musik, men inget känns helt rätt. Borde få tag på någon med vettig musiksmak som kan presentera något nytt. 
Tiden går sinnessjukt fort. Jag har tenta om en månad, förstår inte hur det gick till. Jag har snart gått en termin och allt bara far runt i huvudet på mig. Jag har lärt mig så mycket, samtidigt som jag ännu inte hunnit sortera in allt i rätt fack i hjärnan, så virrvarret är fortfarande ett faktum.

För att ändå köra lite recap kan man väl nämna de senaste dagarnas aktiviteter. Valborg känns väl mest vettigt att nämna. Känslan av att fira valborg i Linköping var faktiskt helt fantastisk. Innan har jag liksom inte känt att jag har haft någon relation till valborgsfirandet. Man har tittat på cortegen, värmt sig vid en valborgsbrasa och lyssnat på lite studentsångare på tv varefter man försökt ignorera alla fulla fjortisar på stan.

Nu vet jag varför jag inte uppskattat det på samma sätt innan. Valborg är studenternas högtid, svårare än så är det inte. Under en föreläsning i fredags påpekade föreläsaren att vi så typiskt uppvisade symtom på vårystra studenter och det går inte att förneka. Det är ett surr i luften som inte finns någon annan tid på våren. Det är plugg i parker, grill i studentkvarteren och bibliotekshat.

Valborgsfirandet var en heldagsaktivitet. Champagnefrukost till studentsångarnas skönsång på morgonen i trädgårdsföreningen varefter vi förflyttade oss till en annan del av denna. Där satt vi ett antal timmar på filtar i gräset, njöt av solen och åt lunch under blå himmel tillsammans med tusen andra. 
Efter en vända hem för att byta om och lugna ner sig några minuter blev det läkargrillning vid stångån, dopp i densamma av medsex' alla sexmästare, gamla som nya. Efter mellanlandning hos en klasskompis var det dags för kravallen akuten som avslutade aftonen rent superbt.

Alla som åkte till Uppsala, Lund eller andra "coolare" studentstäder gjorde ett misstag. Linköping bör upplevas även i denna form.

Idag har det hänt lite allt möjligt. Efter oförskämt många timmar på HUB (biblioteket) var det dansträning med kärleksakuten inför helgens resa till Lund. Därefter var det dags för salsa på l'Orient. Stället är helt enkelt en restaurang/bar som brukar ha lite spelningar och grejer då och då. På måndagkvällar är det salsa monday, vilket innebär att det kommer dit salsainstruktörer, man betalar 60 kronor inträde och så får man vara med på antingen nybörjarkursen eller den lite mer medel/avancerade. Jag som (trots Philips tappra försök) inte kände mig helt hemma valde nybörjarkursen och tur var väl det.

Vi fick lära oss några grundläggande steg och snurrar och efteren timme var det dags för fridans. Jag är glad att David som jag var där med hade ganska bra koll på det här med att föra, de som var med på nybörjarkursen hade ganska stora problem med detta, trots att de gått fler gånger än jag:)

Sjukt läskigt blev det på riktigt när en kille~30 bjuder upp mig och är helt sanslöst duktig. Kände mig ungefär lite som en trasa som mest flängde med, men kul var det! Visade sig sedan att han var en av instruktörerna på dansskolan som höll i det hela. Tror att instruktörerna brukar försöka bjuda upp nybörjare också för att de ska få känna på lite riktigt också, inte bara de osäkra nybörjarstegen. 
Jag hoppas verkligen på att vara ledig någon mer måndag framöver, för salsa är verkligen riktigt kul!

Det var kanske ändå dags att sova. Intermediär metabolism står på schemat imorgon. Det kan ju inte bara bli alltför fel.