à la Hedvig

Det går bannemig inte fort framåt just nu, har som sagt en massa immunologi att läsa och eftersom jag vägrar läsa boken jag själv har igen så måste jag läsa en e-bok vilket är sjukt svårt att koncentrera sig på plus att min skärm är liten. Saknar liksom att ha riktiga sidor att ta på och en överblick över hur mycket det egentligen är att läsa. Kan ju säga att förespråkare för att bara ha allt på läspattor kan ju slänga sig i väggen, det är inte alls samma sak, miljötänk eller inte. 

Jag har för övrigt haft en fantastiskt rolig helg, antar att jag får ha det som motivation till att läsa överhuvudtaget, berättar mer om det senare!

Sitter just nu på Linköpings läkarstudenttjejers syjunta.. Det är IFMSA-nationellt möte i helgen med traditionsenlig tillhörande temasittning. Vår lokalort ska därför vara afrika vilket leder oss till att bli egyptier. Därför lägger vi nu tid som vi egentligen inte har på att sy Cleopatra-liknande klänningar. Egentligen borde vi ju alla sitta och läsa adaptivt immunförsvar, men att få jobba med händerna ibland är ju sååå mycket roligare. Sedan att vi är lite slitna efter gårdagens kravall och ettans frackinvigning igår gör väl inte pluggentusiasmen bättre precis. 

De senaste dagarna har varit en aning kaosartade. Tidigare nämnda immunförsvar är inte att leka med och jag har dessutom haft den goda smaken att välja den bok som broderar ut allt så mycket det bara går och därmed får ett avsnitt som kan avklaras på 40 sidor att plötsligt bli till hundra.. En del uppgivenhet, ett par sena kvällar och egentligen inte jättemycket inlärt ändå var väl slutligen resultatet. Det är så sjukt frustrerande när vi har haft tre stycken väldigt små fall på rad där vi knappt behövt läsa någonting alls, för att sedan kötta på med de kommande på hur många sidor som helst per gång. Vår handledare hälsade i ett mail till oss "plugga inte ihjäl er i helgen". Nu har jag förvisso inte tid till det, men hade jag haft det så är det ju exakt vad man skulle gjort eftersom det är så brutalt mycket. Föreläsningen vi hade på det hela var inte så fantastisk heller vilket gör det hela ännu svårare.

Om en vecka kommer jag att befinna mig hem-hemma och jag längtar något så sjuuuukt redan nu! Det ska bli så himla mysigt att komma hem och bara träffa människor man tycker om. Man lär sig verkligen att uppskatta det när man är hemifrån en längre tid, samtidigt som tiden går så fruktansvärt fort. Det är snart november, snart inte mycket kvar av terminen och återigen tenta-p. ÅNGEST! Jag begriper verkligen inte hur jag ska lyckas få in allt vi lärt oss den här terminen och sedan pränta ner det under fem timmar på ett papper. Klarar jag T2-tentan är det ett under känns det som. 

Dags att återgå till syjuntan, sedan får det nog bli lite immunologi ändå innan mötet börjar.

Mwah!

Just nu sitter jag mest och önskar att jag fyllde år snart, eller att jul var längre tid innan tentan. Jag känner mig i ett stort behov av "anatomy flash cards" för att kunna plugga bättre på anatomiska delar, att sitta och plugga utifrån en bild i en bok där det står ungefär 50 olika termer på varje sida är inte jättekäckt. Känner dock att efter ekonomiska nederlag som stetoskopinköp, immunologibok samt mikrobiologibok, plus köpa bussbiljetter hem och finsittning så är det inte direkt  läge för ytterligare investering. Sedan vill jag ha en gjutjärnsgryta också (hur vuxna saker har man inte börjat önska sig? Köksprylar och kurslitteratur, jag som hade lovat mig själv att aldrig önska mig kurslitteratur!?)

Finsittningen igår var verkligen helt fantastisk. Jag är så sjukt imponerad av hur fantastiskt duktiga gyckel våra ettor har skrivit och framförde. När vi superfaddrar skulle gå upp som nästa nummer var det nästan så att man inte ville för att nivån var satt på något sätt. Våra nya gyckel blev dock väldigt bra, trots lite borttappad text. Hela sittningen var jättebra också, god mat, fantastiska lokaler och trevligt sällskap kring bordet gjorde det till en riktigt trevlig kväll! Peppandet hemma hos C innan var också helt sjukt roligt! Tjejerna fixade hår på varandra, vi sjöng över hela lägenheten precis där vi för tillfället befann oss och peppade som sjutton, tog alldeles för många bilder och hade väldigt kul. 

Dagen har gått åt till en tripp till Afternoon Tea på Örat med T, samt att städa korridorens kök vilket vi faktiskt lyckades sjukt bra med, aldrig sett det så snyggt tidigare. Sjukt nice. Nu är det väl dags att lyckas producera någon form av middag antar jag, fast det kräver ju liksom lite engagemang också, hur man nu ska lyckas uppbåda sådant. Måste ta igen lite av morgondagens basgrupp också, känner inte att jag kommit så jättelångt med det, inte haft någon som helst ork att ta tag i det.

Jag kommer att bli världens bästa läkare.
Mina diagnoser slår aldrig fel. Vaknat upp med mer eller mindre ont i halsen (mindre än jag hade väntat mig dock) precis som förutspått och förkylningen är definitivt på väg. Kul.
Detta ska vi trots allt inte nedslås av idag. Finsittningen nalkas om några timmar och jag har ärligt talat taggat för det här ända sedan nolle-p i princip. Inte blev det direkt sämre när vi SF-brudar lyckades hitta världens bästa utstyrsel för i afton. Det kommer att bli awesome, halsont eller inte! Vi har dessutom premiär för vårt helt nyskrivna gyckel och jag tror inte att det kan bli annat än fantastiskt jättebra! 

Om en stund ska jag nog lyckas få till en liten träff med J som befinner sig i stan över helgen, det vore riktigt trevligt med lite kontakt med någon hemifrån för ovanlighetens skull. Därefter blir det direkt hem till C och träna gyckel, fixa oss iordning och peppa i största allmänhet.
Mitt största problem just nu heter frisyr. Jag har alltid jättesvårt att veta vad jag ska göra mitt hår även om jag vet att jag över lag passar bäst i lockigt/vågigt av något slag. Jag vill trots allt sätta upp det lite, inte helt och hållet, men litegrand iallafall så att allt inte bara hänger som vanligt. Dessutom är jag alltid lite nervös över lockningsdelen. På vår finsittning i våras såg jag nämligen ut som en pudel bokstavligt talat. Vill inte hamna där igen... Tips mottages därför tacksamt.
Även smink är ett problem för ikväll, vad kör man på där? Jag skulle allvarligt talat vilja gå i någon form av självstylingskurs, så att man lär sig vad man passar i och hur man fixar det själv så att man kan variera sig lite. Det vore faktiskt kul. Någon gång kanske man borde unna sig det, särskilt med tanke på att jag ändå kommer att gå i pyjamas och uppsatt hår tills jag blir pensionär i princip... Inte mycket pengar på kläder som behöver läggas där inte.

Förutom att sitta och semi-planera för ikväll sitter jag även och läser om dissociativ identitetsstörning, fråga mig inte varför, det är inget jag läser för skolan iallafall. Vi såg på "A beautiful mind" igår, T och jag och jag slogs över hur lite man vet om schitzofreni. När jag sedan väl slår upp det så inser man ju att det här med att ha ett andra jag inte alls är schitzofreni utan nämnda "dissociativ personlighetsstörning". Schitzofreni är snarare den typ där man har hallucinationer, vanföreställningar och är allmänt desorganiserad i sitt tänkande. Varje dag lär man sig något nytt.
För övrigt var filmen väldigt bra, lustigt att det finns så många "moderna klassiker" som man inte har sett ännu, dåligt av mig. Fruktansvärt gripande iallafall och många fina citat att bära med sig. 

*How big is the universe?
- Infinite.
*How do you know?
-I know because all the data indicates it's infinite.
*But it hasn't been proven yet.
-No.
*You haven't seen it.
-No.
*How do you know for sure?
-I don't know, I just believe it.
*It's the same with love I guess.

Ytterligare en vecka är till ända. Trots att arbetsbördan kanske inte varit jättetung någon vecka bakåt så har ändå stadietentan varit ett stressmoment som heter duga. Känner därför den obligatoriska, uppskjutna förkylningen komma. Lär väl därför sluta med att jag sitter och snörvlar på finsittningen imorgon och har så ont i halsen att jag inte kan gyckla. Det vore liksom just my luck. Har ju trots allt varit frisk sedan nolle-p nu i princip, så det börjar väl bli dags. 

Ett nytt tema är påbörjat, nu rullar vi in på immunologi samt mikrobiologi och därmed välkomnar min bokhylla nu både Janeway och Mims till familjen. Dessvärre gråter min plånbok för 950 förlorade familjemedlemmar i sin tur..



Ärligt talat så är jag nog för trött för att skriva något vettigt ikväll, borde sova och ta hand om min kommande sjuka istället.Immunförsvaret jobbar ju trots allt bäst medan man sover...

Det har trots allt varit en bra dag. Mest för att " tentan" är avklarad och för att jag haft världens mest fantastiska tjejer här ikväll på grym middag (om jag får säga det själv). "Tentan" som för övrigt inte ens borde få kallas för tenta, det är en uppgift som man ska genomföra, punkt slut. Sluta kalla det för tenta för h*e, det får mig (och andra) bara att återuppväcka vänskapen med min bästis prestationsångesten. Med hög sannolikhet klarar man den eftersom det är väldigt få som blir underkända och det hela ska helt enkelt bara göras. Ordet "stadietentamen" ger en ju helt andra vibbar... Fram tills dess hade jag mest suttit och svettats på biblioteket hela dagen, läst till torsdagens basgrupp samt pratat i telefon med it-supporten helpdesk i en halvtimme (för att sedan konstatera att det var datorn det var fel på, inte skrivaren och att så fort jag bytte dator så funkade det...)

Imorgon börjar väl allvaret igen på något sätt. Vi har haft så lugna fall hittills, en typ av blodkropp per fall ungefär (vilket är i princip nada). Nu rullar det istället över till immun-temat och om jag har hört rätt så lär det bli tungt. Ungefär lika tungt som böckerna jag antagligen får hem imorgon. 
På tal om allvar så har jag börjat irritera mig rejält över våra terminstider. Jag är rentav arg faktiskt. Vi har schemalagd tid fram till den 21 december, varefter vi får fira jul, och börja tenta-P egentligen när vi vill men eftersom den typ förväntas vara på sådär en 15-17 dagar och tentan är den 10 januari så kan man ju bara drömma om ordet mellandagsmys. Detta i kontrast till att vi börjar höstterminen så sent som den 28 augusti. Jag hade lätt kunnat ha tio veckors sommarlov istället för tolv och börja den 14 augusti istället, om jag bara kunde få någon form av vettigt jullov. Och nej, det räknas inte att vara ledig tio dagar mellan den 13 och 23 januari, vad sjutton ska jag göra med de dagarna!? Min familj är ju tillbaka på skola och jobb, bara hänga i Linköping i tio dagar är inget alternativ och alla charterresmål är relativt kalla så dags på året, såvida man inte vill åka till Thailand (vilket man varken vill eller har tid eller råd med).

Så snälla universitetet, sluta förstöra mitt liv och låt mig vara lite ledig när man borde få vara ledig, äta knäck och gå upp de obligatoriska tre julkilona (eller fler om man så önskar). Min tenta skulle gå så mycket bättre då!

Går inte tentajäveln imorgon bra vet jag inte vad jag gör. Vägrar vara en av de två-tre i varje kurs som misslyckas med den per termin, tror inte att jag skulle överleva ett sådant fall. Jag behöver ledigt just nu, långledigt.

Kom just på att jag gnäller så mycket (ja, alla som umgås medmig, jag erkänner, jag gnäller) om att det är så mörkt ute. Kom därefter på mig själv med att faktiskt ha persiennerna helt neddragna nu när jag sitter i mitt rum och knåpar på min powerpoint.I sann PBL-anda finner jag därför ett förbättringsprojekt och blottade mitt fönster. Trist bara att det misslyckas för att det faktiskt är så sjukt grått och mörkt och tråkigt ute att det inte ens spelar någon roll om man så har mörkläggningsgardiner eller öppet fönster. 
FML

Det blev ingen bra dag. Trots det så blev den inte jättedålig heller. Morgonens föreläsning gjorde mig vansinnig med överspeedad föreläsare i en föreläsningssal som ligger mitt i en byggarbetsplats där de håller på att muddra marken för tillfället, dvs det var konstanta vibrationer och ljud i golvet. Inte nog med att föreläsaren pratade i ultrarapid, det var även en sån där "nörd" som kan allt om sitt eget ämne och därför gärna vill förmedla det. Fin tanke förvisso men som student är man nästan bara intresserad av vad som kommer på tentan, inte kuriosa. Vi fick dock ett par fina illustrationer, som tex ett leksaks-stridsflygplan som skulle landa på ett fartygsdäck, vilket skulle föreställa en blodplätt som ska stanna precis vid ett skadat ställe i ett blodkärl. Det var ju faktiskt lite roligt sådär. 

Ett par tunga timmar med dålig produktivitet följde, för att sedan få sin vändning tillsammans med min fantastiska basgrupp som lyckades vända mitt humör uppåt, dock inte min energi, skratten berodde mycket på övertrötthet från oss alla. Dagen avslutades med lite körsång vilket faktiskt gjorde mig lite lycklig i hjärtat. Jag testar på livet som sopran för tillfället vilket går helt okej men jag är ännu inte helt säker på om det verkligen är rätt för mig även om det var där jag befann mig när jag "slutade" sist.

Varför existerar ens fenomenet att vakna med huvudvärk man inte har förtjänat? 
Är man bakfull är det en sak, då får man skylla sig själv men det här har jag inte gjort något för att få?!

Okej, så här kommer den slutligen, recensionen av filmen "One day", baserad på boken med samma namn.
Först och främst, man ska aldrig hypa en film alltför mycket innan man ser den, det gör en mest besviken. Kanske var det vad jag har gjort för mina vänner som inte har läst boken och därmed kanske inte fick en lika bra bild av det hela som jag fick och därmed inte var alltför nöjda. 
Själv kan jag inte påstå att jag är besviken, det är en fin film och jag satt minsann och grät i slutet trots att jag vet precis vad det går ut på. Trots det så är det som vanligt det gamla problemet med att göra film av en bok, det blir aldrig samma sak och man kommer alltid att missa detaljer som är både mer och mindre viktiga för storyn och som skapar den där känslan när man läser boken. Eftersom hela historien dessutom bygger på kapitel från vad som händer på ett visst datum under tjugo års tid så blir det lätt väldigt mycket hoppande när det ska tryckas in i en film på 100 minuter. Man får bara en liten bild av hur och varför vissa saker händer och filmen blir därför ganska rörig. Trots detta är det väldigt fint skådespeleri och historian är ju i grund och botten densamma.

Filmen hade alltså mått bra av att ha fått ett lite mer väl genomtänkt manus, alternativt fått en timmes extra speltid. Jag kommer säkert att vilja se den igen, men boken kommer alltid att vara min baby. Filmen blir ju däremot inte sämre av att Jim Sturgess är drop dead gorgeous och att kärlekshistorian spelas så fint. Tre toasters av fem får det nog bli.

ÅhåhÅH!

Som ni kanske ser håller jag på att stöka runt med min design. Jag har egentligen haft bilden av headern i huvudet ända sedan jag flyttade hit men har aldrig hunnit ta tag i det. Om det liknar någon annans kan jag därför inte säga att det är medvetet. Jag är helt och hållet tekniskt inkompetent och är ganska chockad över att jag ens tagit mig såhär långt. Ska dock fortsätta jobba på det, är en del grejer som behöver justeras. Nu ska jag dock förbereda för middag med mina favorittjejer.

Åh, jag har det faktiskt ganska bra just nu. Har korridorssoffan helt för mig själv eftersom övriga korridorsinvånare antingen tentapluggar, festar eller är bortskrämda för att jag lyckats ta över 90% av allrummet (mentalt iaf). Har därför tillbringat ett par timmar framför TVn med risotto, kladdkaka samt föräldrafällan på tv. Det enda som rubbar tillvaron är att föräldrafällan går på tv och därmed har reklampaus var tionde minut. En film på 90 minuter lyckades plötsligt bli tre timmar lång. Det är dock knappt så att jag ens klagar på det. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap en fin kväll som denna. Det händer liksom så mycket hela tiden att man aldrig riktigt hinner stanna upp och landa. Bortsett från att det är fadderfest imorgon med läk och sjuksköterskorna så är det en lugn helg jag har framför mig. Måste bara lösa informationssökningstentan som jag har på onsdag. 

Sparar er mer ointressant information än så för tillfället. Ska återgå till att titta på Lindsay Lohan x2. Amazing.

Alltså,

Åh, jag sitter här i min ensamhet och småskakar lite. Har just varit och hämtat min reparerade cykel (trampade ju av växelvajern) och nu sitter jag och försöker förbereda mig mentalt inför dagens strimmasamtal då jag för första gången ska prata (och bli filmad) med en riktig patient (!). Det låter kanske inte så konstigt/jobbigt/obehagligt men det finns så mycket man borde tänka på, trots att man egentligen inte borde det heller. Det är så mycket som kan gå "fel" eller åtminstone som man kommer att behöva göra något åt och jag och min prestationsångest trivs inte riktigt med det upplägget. Förloppet är helt enkelt att man pratar med en patient innan den går in till läkaren, frågar vad pat. söker för, hur det påverkar dennes livssituation, tidigare sjukdomar osvosv. Vi ska alltså inte ställa någon diagnos utan helt enkelt bara lära oss prata med patienter, lyssna aktivt och tja, få ut så mycket som möjligt av samtalet. Detta ska under tiden filmas för att sedan analyseras av min basgrupp och våra handledare varav en är psykolog och den andra läkare.

Upplägget och hela grejen i sig är ju egentligen helt fantastiskt. Att man redan andra terminen får komma ut och träffa patienter och lära sig att handskas med människor vilket ju kommer vara vad vi gör varje dag när vi sedan börjar arbeta. Trots detta så har jag en spärr. Jag tycker för det första inte om att bli inspelad, varesig det är på en födelsedagsmiddag med familjen eller ett patientsamtal. Vad som gör det hela ännu värre är analysen. Det känns bara inte bekvämt och även om jag egentligen inte har några problem med att ta emot feedback så är det ändå själva genomförandet som sätter käppar i hjulet. Jag får prestationsångest som gör att jag inte vill misslyckas överhuvudtaget (vilket för det mesta bara gör mig mer stressad). Måste skärpa mig, bli av med mina hjärnspöken och inse att man är aldrig ett proffs första gången, inte andra eller tredje heller för den delen. Vi är här för att träna och vi har fem år på oss.

Till den mer positiva sidan hör att jag och T var på Ikea igår, varefter hela mitt rum luktar körsbär. Köpte jättemysiga block-doftljus som förhoppningsvis piggar upp i höstmörkret litegrann iallafall. Fast nu var det kanske ändå dags att göra något åt en liten förberedande checklista för vad jag borde ta upp på samtalet, även om jag inte ska läsa innantill.

Det blir nog plugg i vallaland idag. Jag är för lat för att ta mig upp till HU och dessutom är det lite mer fantastiskt när man faktiskt vet att man inte känner någon på valla och därmed inte behöver fundera över ifall man träffar på någon man känner som man lockas att prata med. Sedan är ju iofs vallaland lite läskigt. Det liksom bara andas matte och fysik. En aning obehagligt, men någon måste ju spread the light of biology and chemistry. TTYL.

Jag insåg just (återigen) varför jag inte sitter hemma och pluggar. Det finns alltid så mycket annat "roligt" att göra hemma... Så därför tänkte jag ta tag i mig själv efter denna korta stund av dekadens och ta mig direkt till HUB innan basgruppen, behöver jag säga att det ösregnar ute? Sämsta timingen... What to do? Självdisciplin måste uppbådas.

Tydligen så gnäller jag en del. Över plugg, människor, människors sätt att vara, vart världen är påväg, vad som är fult att ha på sig samt liknande saker jag stör mig på och inte tycker om. Tydligen börjar min "Not-so-hot-list" bli jobbigt lång så att jag snart inte kommer att kunna umgås med människor alls eftersom alla snart kommer att inkluderas någonstans i den. Därför tänkte jag nu visa en lite mer positiv sida av mig själv. Så därför, här kommer den,

Det har blivit lite si och så med uppdateringen de senaste dagarna.