à la Hedvig

Sitter och försöker att få någon reda i alla glomerulinefriter (en typ av njursjukdom där en del av njurarna blir inflammerade). Pånågot sätt blev det visst söndag igen och ja, snart börjar veckosnurret igen, fast ändå inte. Det känns som att det är en rätt konstig vecka som ligger framför mig just nu, på måndag är det ju valborg med allt vad det innebär, vi har en labb inplanerad precis samtidigt som champagnefrukosten och just nu vet jag inte riktigt hur vi ska lösa det där. Sannolikt får våra kära amanuenser leva med att det blir tyngre uppsättningar med folk på de andra tillfällena… Tisdag är det ledigt, onsdag ska jag på bio med S, på torsdag är det ölstopet (jättestor utomhustillställning där man kan köpa en massa olika typer av öl och cider) och på fredag åker jag hemhem. Fullt upp med andra ord.

I fredags hade vi en helt fantastiskt trevlig tjejkväll hemma hos E. Vi hade tjejmiddag som förfest till en klasskompis födelsedagsfest på temat ”Jazz och cocktails” och det var en hel del olika cocktails som avklarades redan hemma hos E och hennes mixer har nog sällan varit så välanvänd som igår. Konstaterade att jag trots hemmagjord vara med färsk ananas, kokosmjölk och allt möjligt, faktiskt inte tycker om piña colada. Alldeles för mycket slisk och kokos för min smak. Däremot uppfann jag en ”ny” cocktail som verkligen smakade som twisterglass, livsfarligt.
God mat, många skratt och fantastisk gemenskap gjorde kvällen helt underbar, även om vi sedan trillade in på målet med kvällen rätt sent när det kändes som att det började klinga av, eller om det hade varit avklingat hela tiden, svårt att säga. Hursomhelst så var det helt klart ett roligt tema eftersom man ju nästan aldrig dricker drinkar/cocktails nuförtiden när man är ute eftersom man får betala 50 kronor extra i snitt bara för att få lite sockerdricka och juice till alkoholen. Vi fick med andra ord testa på en hel del kul som vi nog inte hade gjort annars. Dessutom fick vi ju klä upp oss i cocktailklänningar vilket kändes himla fint. Med en nedlagd bal tänker jag ta varje tillfälle jag får att klä upp mig, därmed basta.

Senare ska jag fika hos L, måste bara komma på något att baka tills dess. Ska även fixa med frukost/lunch till imorgon. Behöver inspiration till något kul att göra bara.. Sedan väntar ju lite njurtumörer också... När det här njuravsnittet är över kommer jag att hoppa av lycka. SÅ tråkigt är det. Usch.

Igår gick jag min första riktiga fäktningsmatch, poolspel mot tre killar och jag hamnade på en riktigt hedervärd andraplats, en poäng ifrån förstaplatsen och den snygga tröjan med trycket "fencing master". Riktigt roligt var det och även om vår tränare framhävde att vi ju under de här sex veckorna bara har lärt oss "the basics of the basics" så var det ändå väldigt kul när det faktiskt kändes som på riktigt. Det verkar tyvärr inte som att S tänker fortsätta, så kanske får jag gå själv på träningarna i fortsättningen. I vilket fall som helst lär jag nog inte sluta med det här i första taget, jag vill fortsätta så länge jag tycker det är kul och se hur pass mycket jag klarar av att lära mig, trots att jag börjar bli gammal och grå (nåja). Det är ju ändå ett faktum att det är svårare att lära sig nu än för några år sedan men lite är det ändå en dröm/gammal tanke som går i uppfyllelse, jag har varit mer eller mindre sugen på det här med fäktning sedan gymnasiet och nu har jag faktiskt chansen. Fantastiskt roligt.

Eftersom det officiella mailet nu gått ut så kan man lika gärna blogga om det. Vårt  stora projekt, balen, ställs in eftersom vi har för få deltagare och det känns så jävla tråkigt. Det har varit lite som vår baby, vi  har planerat, ringt runt, pillat med affischer, bestämt datum, hämtat hit klänningar osvosvosv. Vi har jobbat med det här i närmare ett halvår, mer och mindre intensivt och plötsligt så blir det bara ett intet av det. Sand som rinner oss mellan fingrarna. 
Man kan ju aldrig tvinga folk till att gå på evenemang och när man märker att intresset trots all reklam är för lågt så känns det helt hopplöst. Studenter är ekonomiska, eller snåla, vilket man nu vill kalla det, särskilt när det kommer till att lägga ut en större summa på en gång. Går samma summa åt under en utekväll för att man slutar räkna drinkarna man köper så spelar det ingen roll men får man ett pris svart på vitt så tar det uppenbarligen emot. Och nej, jag är inte alls bitter.

Jag hade verkligen sett fram emot det här och många andra med mig. Jag hoppas att det på något sätt kan anordnas ett liknande evenemang framöver (dock är det nog sista gången jag ger mig in på det). Min balklänning får helt enkelt samla damm ett tag till i garderoben. Jäkla tråkigt. Dessutom eftersom jag hade hoppats på att jag och T skulle kunna gå och se lite fina ut tillsammans. En annan gång kanske. En annan gång. 
Nu blir det väl mer tid och energi åt att  plugga. Eller ja, vilken energi? Känns som att den tog slut någon gång i februari. Men å andra sidan, som vår handledare så fint la fram det på gårdagens basgrupp: "om en månad och två veckor skriver ni tenta". Tack, skönt att veta.

Åh äntligen är vi igång med biljettförsäljningen till Balen med stort B. Det här har varit ett sådant stort projekt i våra liv sedan ett tag tillbaka och igår kväll var både jag och L rätt duktigt nervösa. Det har trots det gått relativt bra idag, fler än vi vågade hoppas på, om än kanske färre än man kunde önska. Än är vi inte klara å andra sidan, vi har ett par luncher kvar så förhoppningsvis går det ännu bättre imorgon och på fredag. Folk verkade faktiskt få upp ögonen för evenemanget först idag när vi faktiskt stod och sålde biljetter=bevis på att HU-studenter är fullkomligt värdelösa på att läsa sin mail..

Gårdagen bjöd på ett box-pass med A som dödade mig ganska duktigt. Alltså, jag har ju varit på det där förut och det har iofs varit värre innan, sedan om det beror på att passet igår var mindre jobbigt, om jag tog i mindre eller om jag (mycket tveksamt) blivit mer tränad. I vilket fall var det himla kul, särskilt när jag och A peppade varandra med att låtsas att vi skulle slå på en person som gjorde oss duktigt irriterade under gårdagen. Det blir alltid lite hårdare slag när man faktiskt tänker sig att man slår på någon som förtjänar det, om man nu kan uttrycka sig så utan att framstå som helt knäpp. 

Efter passet cyklade jag genom hagelskuren för att ta mig till tjejmiddag hos S. Lika trevligt som alltid, mycket roliga ämnen som kommer upp och fnitterkvoten är väl fylld åtminstone för ett tag framöver. 

Ibland gör livet en lite gladare än man var innan. Som tex när man kollar upp arvodet för ens (rätt dåligt betalda) sommarjobb och inser att de faktiskt har höjt det sedan förra sommaren, inte bara det faktum att jag får "påökt" för att jag är instruktör för andra året, utan även för att de faktiskt höjt dem över lag. Lite gott att veta ändå. Dessutom ska jag till karlskrona i helgen för instruktörshelg med planering och teambuilding inför sommaren, även det betalt. Det känns faktiskt mer okej då, även om jag ju hade gjort det annars också antagligen men det känns liksom lite lättare att lägga sin tid när man får något för det. Ideellt arbete pysslar jag ju faktiskt ganska duktigt med också

Det jobbigaste med T3 är att det är så lite att läsa att man blir stressad. Till detta hör att man, i sann PBL-anda, kan läsa närmare tre-fyra böcker och ändå står det väldigt lite och egentligen inget nytt utöver vad man läste i de tidigare två.. Det är skönt att det är lugnt samtidigt som man lite tappar motivationen att söka kunskap när allt ändå bara är en upprepning av sig självt. Kanske är det å andra sidan så det är, har man någorlunda koll på normalfysiologin så är det helt enkelt saker i någon del av det som går snett och personen i fråga blir sjuk. För att förenkla det hela iallafall. Därav att jag sitter nu och läser andra halvan till eftermiddagens basgruppsfall om högt blodtryck och egentligen inte känner mig särskilt stressad alls. Veckan som kommer blir lugn (vad annars) även om jag misstänker att njurfallen som vi kommer att  påbörja lär ta lite mer energi än det mesta har gjort hittills. Å andra sidan är mängden schemalagt försvinnande liten så tid över till plugg lär man nog ha. Vidare ska vi även släppa biljetter till balen i veckan och äntligen börjar det kännas som att det rullar på. Dock har jag ännu inte fått några svar från tryckeriet av affischerna vilket gör mig ganska stressad och känner mig rätt maktlös. Det blir liksom lite fånigt med ett event utan affischer.. Hursomhaver, det kommer att lösa sig.

Shit! Helt överultraspeedad! Åker till Rom på Kristi himmelfärds med T!! 
Tillbaka till Linkan imorgon, svårt att tänka på nu bara. IIIH!

Att vara hemma tar visst död på all lust att skriva något här, det kanske inte behövs heller, till skillnad från vissa andra som inte tycks ha något bättre för sig, nämner inga namn. :)

Hursomhaver, hittills har det varit en hel del hemmamys, liten tripp in till Göteborg i solskenet samt obligatorisk påskmat. För övrigt så påskmat>julmat eftersom man inte äter ihjäl sig på samma sätt. Minus är att båda innehåller sill, fattar inte grejen med svenska traditioner. I fortsättningen blir det lite mer släktträff samt förhoppningsvis träffa gamla goda vänner, det kan ju inte bli annat än bra. Tyvärr sätter min strimma stopp för mitt antal dagar hemma, hade gärna tagit några till nu när man faktiskt äntligen börjar slappna av men det är visst inte så det är tänkt att fungera. Man får vara glad för det man får helt enkelt.

Efter att ha smitit ifrån min handledarlösa basgrupp är jag äntligen på väg hemåt. Återigen dök ingen handledare upp, trots att det är minst lika obligatoriskt för dem som för oss att vara där, bortsett från att de får betalt, vi högskolepoäng. Så mycket för att stressa dit för att iallafall få närvaro och sedan kunna gå tidigare, alternativt att jag faktiskt hade kunnat åka hem redan igår. Galet frustrerande, jag tycker inte om människor som tar andras tid, särskilt inte min egen haha. Hursomhelst, det är dumt att älta, har hört att det är dåligt ur ett biopsykosocialt perspektiv..

FoF-veckorna är äntligen över. De är bland studenter känd som "de slappa veckorna" men ärligt talat så tycker jag att de har varit bland de tyngre på T3 faktiskt. Det har varit långa dagar, långa föreläsningar och seminarier, vissa relativt tänkvärda, andra totalt värdelösa. När vårt seminarium avslutades igår, en timme senare än det hade behövt göra så var det ungefär droppen, var helt körd i huvudet när jag kom hem. (Trots det blev jag meddragen på löprunda när jag kom hem) Det har talats mycket om sinne-kroppförhållandet, psykisk ohälsa och hur man ska granska vetenskapliga artiklar (vilket tyvärr är dundertråkigt). Genusseminariet förra veckan är ju ett kapitel för sig själv, särskilt när man får höra efteråt att deras upplägg inte alls stämde överens med tema-ansvarigas.. Jag förstår tanken med temat och jag vet att vi inte kommer att komma ifrån det, hur dåligt vi än tycker att det är. Å andra sidan känns det ändå som att de lyssnade en del på oss studenter under gårdagens utvärdering. 

Nu blir det hem på lite påskfirande/ledighet/plugga ikapp farmakologin från januari samt EKG till på onsdag. Nästa vecka är det dags för njurpatologi. Är rätt nervös över den biten om jag ska vara ärlig, njuren är ju ett rent h*e bara ur fysiologisk synvinkel, helt omöjlig att fatta helt och hållet, därmed borde det ju vara fruktansvärt mycket som kan bli konstigt och fel också.. Det känns som att det kommer att bli lite tyngre T3-veckor framöver, även om vi fortfarande är väldigt lite schemalagda. Sedan är det i princip bara sex veckor kvar till tenta-p, hur nu det gick till. Känns helt sjukt verkligen. Pratade med min morfar om det häromdagen, för ett år sedan skickade jag efter min T1-tenta ett sms om att "nu är det förhoppningsvis bara fem år kvar", det tyckte han var ett fruktansvärt roligt, ironiskt sms. Snart kommer jag att kunna skicka nästa, snart är det förhoppningsvis bara fyra år kvar. Sanslöst.

Jag gör inte många knop idag alltså. Det har ingenting att göra med några men från gårdagen, de existerar faktiskt inte, trots att det blev relativt sent och jag var som vanligt rätt tidigt uppe. Snarare att jag är fullkomligt oinspirerad och ointresserad av att ta tag i fallet till imorgon. Vi har både ett fall samt en seminarieuppgift som mer eller mindre handlar om den "biopsykosociala modellen" (en modell från 1977 för övrigt..) som jag ju faktiskt redan gnällt över i bloggen en gång redan, besparar er en upprepning. Hursomhelst så har jag ingen som helst motivation till att läsa om det, jag vet att det är viktigt att komma ihåg att psyke och fysisk hälsa hänger ihop men sen då, kan det inte räcka där? Gnöl.