Tillbaka till verkligheten
Igår fick jag en ofrivillig kick i rumpan och plötsligt befinner jag mig på T4. Helt sjukt. Efter en fantastisk vecka med segling, München Hoben och kräftskiva i Båstad var det tydligen dags att komma tillbaka till den kalla verkligheten och inse att Sverige har blivit höstkallt. Gårdagen bestod av upprop, information om T4, information om allt annat, samt information om obduktionerna vi ska medverka på i höst. Lite för mycket målande beskrivningar, även om det förstås var i förberedelsesyfte. Dessutom var det, som vanligt, dags för basgrupp redan första dagen och här sitter jag nu med levercirros i högsta hugg. Jätte. Kul.
Det bästa igår var dock att knata upp till terminssekreterarnas kontor och hämta ut tentan, som på något mirakulöst sätt var rätt besvarad till 80%. Det tog ett tag för chocken att lägga sig. Jag var helt övertygad om att jag skulle ha snubblat på mållinjen men så var visst inte fallet. Terminssekreteraren från T3 meddelade att det var det bästa tentaresultatet han varit med om i en klass. Vet inte om det beror på glädjerättning, snäll tenta eller att vår kurs faktiskt är ganska bra. Jag tror nog mest på en kombo men det är ju kul när så många har klarat sig.
Idag blir det åter till Ryds vc och strimma, sista terminen nu. Sanslöst skönt måste ändå erkännas, jag gillar att faktiskt vara ute i verkliga livet men strimman känns trots det aningen stolpig och onaturlig, jag kommer inte ifrån det, därmed inte sagt att samtalen på något sätt varit dåliga. Ikväll ska jag dessutom unna mig att gå på välkomstsittning. Gissar på att det den här gången faktiskt blir min sista. Vemodigt.
För övrigt sitter jag och är sjukt öm vid nyckelbenet efter att ha mottagit ett antal träffar på gårdagens fäktningsträning. Bröstskyddet sitter liksom inte så högt upp och det känns faktiskt en del. Hade värjorna inte varit moderna och elektriska så hade jag nog faktiskt varit ganska skadad vid det här laget haha. Det kändes trots allt lite bättre, lite stabilare på träningen igår. Antar att varje litet steg någon gång kommer att bli ett lite större kliv tillsammans.
Jag kan ju inte vara alldeles för gammal för att utvecklas?
Det bästa igår var dock att knata upp till terminssekreterarnas kontor och hämta ut tentan, som på något mirakulöst sätt var rätt besvarad till 80%. Det tog ett tag för chocken att lägga sig. Jag var helt övertygad om att jag skulle ha snubblat på mållinjen men så var visst inte fallet. Terminssekreteraren från T3 meddelade att det var det bästa tentaresultatet han varit med om i en klass. Vet inte om det beror på glädjerättning, snäll tenta eller att vår kurs faktiskt är ganska bra. Jag tror nog mest på en kombo men det är ju kul när så många har klarat sig.
Idag blir det åter till Ryds vc och strimma, sista terminen nu. Sanslöst skönt måste ändå erkännas, jag gillar att faktiskt vara ute i verkliga livet men strimman känns trots det aningen stolpig och onaturlig, jag kommer inte ifrån det, därmed inte sagt att samtalen på något sätt varit dåliga. Ikväll ska jag dessutom unna mig att gå på välkomstsittning. Gissar på att det den här gången faktiskt blir min sista. Vemodigt.
För övrigt sitter jag och är sjukt öm vid nyckelbenet efter att ha mottagit ett antal träffar på gårdagens fäktningsträning. Bröstskyddet sitter liksom inte så högt upp och det känns faktiskt en del. Hade värjorna inte varit moderna och elektriska så hade jag nog faktiskt varit ganska skadad vid det här laget haha. Det kändes trots allt lite bättre, lite stabilare på träningen igår. Antar att varje litet steg någon gång kommer att bli ett lite större kliv tillsammans.
Jag kan ju inte vara alldeles för gammal för att utvecklas?
Konsert, fjortisar och en gamling
Onsdagens besök på Göteborgs kulturkalas resulterade i att gå på spelning på Götaplatsen med Den svenska björnstammen, med följden att mitt gratis-spotifykonto snart blockerar spelningar av deras låtar. För det första var det riktigt kul att gå på "konsert"/spelning på riktigt, minns inte riktigt när jag gjorde det senast som inte var en del av någon kravall där det bara är en massa fulla människor som ramlar på varandra och inte uppskattar musiken över huvudtaget. Den här gången var det kanske några fulla, men mest fjortisar och andra i samma ålder. Utöver detta jag samt några riktigt inbitna fans.
Jag kände mig jättegammal.
I vilket fall så kan jag inte kalla mig något direkt proffs på Björnstammen och deras låtar, lyssnat igenom dem lite någon gång sådär, jag har alltid svårt för att bara lämna artister/grupper vid deras en-två hitlåtar som är de enda folk har hört överhuvudtaget. Den här spelningen var inget undantag, när "Svalkar vinden", "dansmusik" och självklart "vart jag mig i världen vänder" spelades så var hela Götaplatsen i gungning. Däremellan var det desto lugnare. Bortsett från i min hörna där jag stod bredvid vad som måste varit ett av Göteborgs största björnstammen-fans. Personen ifråga stod en bra stund innan spelningen och pratade högljutt om hur mycket fjortisar det var där, hur bra han själv kunde låtarna (ja, han demonstrerade även genom ett stort antal solon på plats) samt hur korta alla i publiken var (bra för honom-lång). När det väl började sedan hoppade han sannolikt högst av alla, sjöng mest och till råga på allt blev han så till sig att han knäppte upp sin skjorta och jag fick tillbringa en stor del av konsertens andra halva med att stå tryckt mot hans håriga, svettiga ölmage. Att folk inte kan bete sig.
Det var riktigt kul att komma ut och dansa lite iallafall. Jag tyckte mig hänga med rätt bra och det var kul att se dem live. Har inte riktigt haft någon direkt uppfattning om bandet som sådant innan men nu såg man hur de faktiskt är/ser ut och de är ju på något sätt sådana anti-artister. Kanske delvis därför de känns så coola.
Imorgon blir det dags att packa ihop sig på riktigt här hemhemma. På söndag lämnar jag som sagt västkusten för den här gången. Ååh separationsångest.
Jag kände mig jättegammal.
I vilket fall så kan jag inte kalla mig något direkt proffs på Björnstammen och deras låtar, lyssnat igenom dem lite någon gång sådär, jag har alltid svårt för att bara lämna artister/grupper vid deras en-två hitlåtar som är de enda folk har hört överhuvudtaget. Den här spelningen var inget undantag, när "Svalkar vinden", "dansmusik" och självklart "vart jag mig i världen vänder" spelades så var hela Götaplatsen i gungning. Däremellan var det desto lugnare. Bortsett från i min hörna där jag stod bredvid vad som måste varit ett av Göteborgs största björnstammen-fans. Personen ifråga stod en bra stund innan spelningen och pratade högljutt om hur mycket fjortisar det var där, hur bra han själv kunde låtarna (ja, han demonstrerade även genom ett stort antal solon på plats) samt hur korta alla i publiken var (bra för honom-lång). När det väl började sedan hoppade han sannolikt högst av alla, sjöng mest och till råga på allt blev han så till sig att han knäppte upp sin skjorta och jag fick tillbringa en stor del av konsertens andra halva med att stå tryckt mot hans håriga, svettiga ölmage. Att folk inte kan bete sig.
Det var riktigt kul att komma ut och dansa lite iallafall. Jag tyckte mig hänga med rätt bra och det var kul att se dem live. Har inte riktigt haft någon direkt uppfattning om bandet som sådant innan men nu såg man hur de faktiskt är/ser ut och de är ju på något sätt sådana anti-artister. Kanske delvis därför de känns så coola.
Imorgon blir det dags att packa ihop sig på riktigt här hemhemma. På söndag lämnar jag som sagt västkusten för den här gången. Ååh separationsångest.
Poolen i polen
Efter nära två veckor på resande fot så är familjen och jag hemma igen. En tur längs Polens kust med stopp på två olika spa-hotell följt av fyra intensiva dagar i Berlin är till ända.
Till att börja med kan jag säga att Polens nordvästra(?) kust är jättefin. Det är lite som franska rivieran med långa vita sandstränder, mycket olika aktiviteter längs stranden samt en hel del fina hotell och mysiga (fisk)restauranger. De första dagarna tillbringades på kurorten Sopot på ett helt fantastiskt hotell med en jättefin spaanläggning inomhus samt en takpool där större delen av sommarens solbränna slutligen lyckades tillskansas. Något annat som var förvånande när man kom dit var att allt är ungefär hälften så dyrt som i Sverige, både mat och shopping och spa-behandlingar. Med andra ord, det var lätt att leva rätt kungligt när man var där.
På nästa stopp var det tyvärr sämre väder och det gick inte att utnyttja närheten till havet på samma sätt och inomhusbadanläggningen var här (till skillnad från första hotellet) mer eller mindre överbelamrad med barn. Trots det avslutade vi iallfall vår vistelse med middag på det femstjärniga hotellet där tvårätters middag med vin och vatten och lite annat småttoch gott gick på mindre än 700 kronor för fyra personer. Enormt god mat och trevlig atmosfär och personal, har nog dessutom aldrig känt mig så uppassad som när servitrisen kom runt och la tygservetterna i knäet på en innan de kom in med de små "förrättstallrikarna", samt när två servitriser kommer med maten samtidigt och samspelar så att de ställer ner maten exakt samtidigt. Nobelmiddagen nästa?
Väl i Berlin var man ärligt talat ganska trött efter att ha varit ute ett tag och det blev ganska mycket allmän sightseeing samt en hel del shopping. Mycket ömma fötter vid dagarnas slut kan jag säga. På vägen hem blev det även ett stopp vid koncentrationslägret sachsenhausen utanför Berlin. Tyvärr något för kort för att kunna ta in det ordentligt, hoppas att jag kan komma dit någon mer gång i framtiden, även om det ärligt talat inte är jättemycket som står kvar.
Gårdagen tillbringades hemma hos E med E2 och P samt ett antal glas vin och färsk pasta. Det är så fantastiskt med mina gymnasievänner. Vi har lika kul varje gång vi ses och det känns som att det var igår vi träffades sist, om man bortser från alla recap's man måste ta sig igenom i början av varje träff. Gänget börjar för övrigt spridas ut mer och mer över Sverige och ett par stycken får jag faktiskt tom med mig till Linköping i höst. Kul!
På söndag bär det av tillbaka till den östra kusten igen.. Är inte jättesugen ärligt talat, fast å andra sidan har jag en fantastiskt rolig vecka framför mig innan terminen börjar igen om knappt två veckor. Det "sämsta" i år är nog ärligt talat att jag inte har någon som helst involvering i nollningen. Riktigt tråkigt faktiskt men jag antar att man någon gång måste lägga det där bakom sig också.
Till att börja med kan jag säga att Polens nordvästra(?) kust är jättefin. Det är lite som franska rivieran med långa vita sandstränder, mycket olika aktiviteter längs stranden samt en hel del fina hotell och mysiga (fisk)restauranger. De första dagarna tillbringades på kurorten Sopot på ett helt fantastiskt hotell med en jättefin spaanläggning inomhus samt en takpool där större delen av sommarens solbränna slutligen lyckades tillskansas. Något annat som var förvånande när man kom dit var att allt är ungefär hälften så dyrt som i Sverige, både mat och shopping och spa-behandlingar. Med andra ord, det var lätt att leva rätt kungligt när man var där.
På nästa stopp var det tyvärr sämre väder och det gick inte att utnyttja närheten till havet på samma sätt och inomhusbadanläggningen var här (till skillnad från första hotellet) mer eller mindre överbelamrad med barn. Trots det avslutade vi iallfall vår vistelse med middag på det femstjärniga hotellet där tvårätters middag med vin och vatten och lite annat småttoch gott gick på mindre än 700 kronor för fyra personer. Enormt god mat och trevlig atmosfär och personal, har nog dessutom aldrig känt mig så uppassad som när servitrisen kom runt och la tygservetterna i knäet på en innan de kom in med de små "förrättstallrikarna", samt när två servitriser kommer med maten samtidigt och samspelar så att de ställer ner maten exakt samtidigt. Nobelmiddagen nästa?
Väl i Berlin var man ärligt talat ganska trött efter att ha varit ute ett tag och det blev ganska mycket allmän sightseeing samt en hel del shopping. Mycket ömma fötter vid dagarnas slut kan jag säga. På vägen hem blev det även ett stopp vid koncentrationslägret sachsenhausen utanför Berlin. Tyvärr något för kort för att kunna ta in det ordentligt, hoppas att jag kan komma dit någon mer gång i framtiden, även om det ärligt talat inte är jättemycket som står kvar.
Gårdagen tillbringades hemma hos E med E2 och P samt ett antal glas vin och färsk pasta. Det är så fantastiskt med mina gymnasievänner. Vi har lika kul varje gång vi ses och det känns som att det var igår vi träffades sist, om man bortser från alla recap's man måste ta sig igenom i början av varje träff. Gänget börjar för övrigt spridas ut mer och mer över Sverige och ett par stycken får jag faktiskt tom med mig till Linköping i höst. Kul!
På söndag bär det av tillbaka till den östra kusten igen.. Är inte jättesugen ärligt talat, fast å andra sidan har jag en fantastiskt rolig vecka framför mig innan terminen börjar igen om knappt två veckor. Det "sämsta" i år är nog ärligt talat att jag inte har någon som helst involvering i nollningen. Riktigt tråkigt faktiskt men jag antar att man någon gång måste lägga det där bakom sig också.
