Unplugged, typ. Fast ändå inte.
Hemmafru
Jag började min ledighet stabilt igår med att varva städa-större-delen-av-huset med att titta på desperate housewives. Vet inte om det ena berodde av det andra men oavsett var det vad jag tillbringade hela dagen med att göra. Och jag blev totalt KNÄPP när jag såg sista avsnittet av säsong 4. Att avsluta med en massa dramatik för att sedan avsluta helt och hållet med en framåtblick fem år, hallå, INTE OKEJ!? Tackochlov så har vi även säsong fem hemma och jag ska börja tugga på den rätt snart tänkte jag. Kanske inte så mycket idag dock. Dagens plan är träna, klippa mig, dra runt på stan och sedan ska jag träffa mina underbara Rudebeckare. Även om vi inte ser ut att bli alltför många. Men det är kvalitet, inte kvantitet som räknas:)
Fick lite panik när jag öppnade min LiU-mail (alltså skolmailen) och hade fått ett resultat som registrerats i LADOK, de kallade det tentaresultat men innebar helt enkelt att jag blivit godkänd på de 15 poäng som utgörs av basgruppsarbetet. Men fatta att jag fick hjärtat i halsgropen en stund, även om jag visste att det var omöjligt att det skulle vara tentan som är färdig redan nu?
Får mer och mer känslan av att jag säkert har kuggat. Har jag gjort det så är det bara tio dagar från dagen att vi får resultaten till att omtentan är. Det känns ju lite sådär när tenta-p normalt är på femton dagar för T2 och vi dessutom kommer att läsa T3 under tiden isåfall. Blä. Men okej, jag är för bra på att ta ut saker i förskott, så let's don't.
Gah, jag flippar på vårt internet, det tappar uppkoppling konstant! Sitter utan internet för andra gången inom loppet av fyra minuter. Vad ni än gör, ha aldrig tele-2 internet, även om tele-2 är fint till mobilen så är inte Frank sådär jätteduktig på det där med uppkopplingar..
Sitter och försöker läsa lite skönlitterära böcker, har längtat så efter det eftersom jag inte haft tid bland all kurslitteratur. Men nu när jag faktiskt har tid så känns det snarare som, jag orkar inte. Är trött på att läsa i största allmänhet, tittar hellre på TV. Eller så behöver jag kanske bara komma in i någon bok, borde kanske satsa på mer chic-lit än "Ninas resa", en i raden av överlevnadsberättelser från andra världskriget.. Å andra sidan gillar jag ju sådant också. Nåja. Ska packa träningsväskan och försöka fundera ut vad jag ska göra med mitt hår, även om det som vanligt inte kommer att bli någon drastisk förändring, har liksom gett upp den biten, det lyckas sällan ändå och jag vägrar att klippa lugg igen...
Fick lite panik när jag öppnade min LiU-mail (alltså skolmailen) och hade fått ett resultat som registrerats i LADOK, de kallade det tentaresultat men innebar helt enkelt att jag blivit godkänd på de 15 poäng som utgörs av basgruppsarbetet. Men fatta att jag fick hjärtat i halsgropen en stund, även om jag visste att det var omöjligt att det skulle vara tentan som är färdig redan nu?
Får mer och mer känslan av att jag säkert har kuggat. Har jag gjort det så är det bara tio dagar från dagen att vi får resultaten till att omtentan är. Det känns ju lite sådär när tenta-p normalt är på femton dagar för T2 och vi dessutom kommer att läsa T3 under tiden isåfall. Blä. Men okej, jag är för bra på att ta ut saker i förskott, så let's don't.
Gah, jag flippar på vårt internet, det tappar uppkoppling konstant! Sitter utan internet för andra gången inom loppet av fyra minuter. Vad ni än gör, ha aldrig tele-2 internet, även om tele-2 är fint till mobilen så är inte Frank sådär jätteduktig på det där med uppkopplingar..
Sitter och försöker läsa lite skönlitterära böcker, har längtat så efter det eftersom jag inte haft tid bland all kurslitteratur. Men nu när jag faktiskt har tid så känns det snarare som, jag orkar inte. Är trött på att läsa i största allmänhet, tittar hellre på TV. Eller så behöver jag kanske bara komma in i någon bok, borde kanske satsa på mer chic-lit än "Ninas resa", en i raden av överlevnadsberättelser från andra världskriget.. Å andra sidan gillar jag ju sådant också. Nåja. Ska packa träningsväskan och försöka fundera ut vad jag ska göra med mitt hår, även om det som vanligt inte kommer att bli någon drastisk förändring, har liksom gett upp den biten, det lyckas sällan ändå och jag vägrar att klippa lugg igen...
Frihet
Sedan drygt ett dygn tillbaka är jag färdig, fri, ledig eller vad man nu ska kalla det.
Jag känner hur spänningen och stressen från de senaste tre veckorna långsamt släpper. Eller är det kanske snarare den senaste terminen? T1 var en intensiv termin, mycket för att allt var så nytt, man visste inte hur man ens skulle ta sig igenom ett kapitel i en bok medicinsk facklitteratur. Än mindre hur mycket man behövde plugga till varje basgrupp. Vad histologi och rosa celler i mikroskop var hade man ju inte heller någon aning om och man upplevde sluttentan som ganska tung, mest för att man inte visste hur man skulle hantera det. Dessutom blev man nollad och för att sedan själv bli fadder och börja planera nästa nollning.
Trots allt detta så var T1 ganska trevligt och T2 har ärligt talat i många avseenden varit ett rent helvete i jämförelse. Man har pluggat som ett djur till större delen men ändå känt sig konstant otillräcklig och dålig. Alltför mycket att göra, i alltför stora och vitt skilda teman samt en påbackning av strimmadagar och annat har gjort att terminen mest blir rörig, osammanhängande och allmänt stressig.
Fick en pik av en tidigare klasskamrat som pluggar medicin utomlands och gav mig en del spott och spe för att svenska läkarstudenter är för dåliga på anatomi. Å andra sidan så läser vi större delen av kroppens anatomi på fyra veckor, min tidigare kamrat på närmast en termin om jag har förstått det rätt.
Jag säger inte att T2 inte har varit lärorikt och spännande, för det har det. Jösses vad mycket jag har lärt mig, jag börjar ärligt talat att känna mig rätt smart. Trots det så är det något fruktansvärt skönt att lämna T2 bakom sig, omtenta eller inte, oavsett vad det blir. Det får bli problemet senare, bortsett från det så är jag och T2 SÅ färdiga med varandra.. Den praktiska tentan gick trots allt helt klart över förväntan eller vad man ska säga, både anatomin och mikrobiologin hade jag sådan fruktansvärd tur med eftersom det var vad jag hade tvingat mig själv till att gå igenom dagen innan, exakt de saker jag utsattes för. Tror att jag hade någon på min sida igår, fredagen den 13 till trots. Histologin hade jag ju också ganska bra koll på, även om jag blev rätt ställd av de många oväntade frågor amanuensen ställde. Det kändes lite sådär, så vi får väl se hur det slutar.. Nu är det sammanställningen vi väntar på, 28 januari kan inte komma för snart..
Efter tentan blev det ett gympass, en shoppingsväng på stan med L, följt av marängsuisse-firande hemma hos C. Det där med tentafest blev det inte så mycket av, fas 8 kom liksom av sig lite pga svårorganiserade klasskamrater. Planen blev istället att gå till Villevalla pub men även det grusades av en överfylld lokal som inte tog in fler. Det blev några glas vin hos E till sent innan det slutligen rullades tillbaka till Bk4.
Nu är det istället sjukdomsmekanismer nästa. Innan dess ska jag dock tillbringa en vecka hemhemma, bara slappa, dra runt i Göteborg och förhoppningsvis hinna umgås med familj och gamla vänner vilket jag inte hade någon som helst tid till när jag var hemma senast. Utöver det så tänkte jag även hinna med att klippa mig, samt att fylla 20 under min tid hemma. Det känns rätt sjukt ärligt talat, känner mig gammal på något sätt, trots att jag som vanligt, ständigt är yngst..
Nu ska jag skruva upp Håkan Hellström i min iPod och långsamt känna hur havet rullar allt närmare. Det känns rätt fint faktiskt.
Jag känner hur spänningen och stressen från de senaste tre veckorna långsamt släpper. Eller är det kanske snarare den senaste terminen? T1 var en intensiv termin, mycket för att allt var så nytt, man visste inte hur man ens skulle ta sig igenom ett kapitel i en bok medicinsk facklitteratur. Än mindre hur mycket man behövde plugga till varje basgrupp. Vad histologi och rosa celler i mikroskop var hade man ju inte heller någon aning om och man upplevde sluttentan som ganska tung, mest för att man inte visste hur man skulle hantera det. Dessutom blev man nollad och för att sedan själv bli fadder och börja planera nästa nollning.
Trots allt detta så var T1 ganska trevligt och T2 har ärligt talat i många avseenden varit ett rent helvete i jämförelse. Man har pluggat som ett djur till större delen men ändå känt sig konstant otillräcklig och dålig. Alltför mycket att göra, i alltför stora och vitt skilda teman samt en påbackning av strimmadagar och annat har gjort att terminen mest blir rörig, osammanhängande och allmänt stressig.
Fick en pik av en tidigare klasskamrat som pluggar medicin utomlands och gav mig en del spott och spe för att svenska läkarstudenter är för dåliga på anatomi. Å andra sidan så läser vi större delen av kroppens anatomi på fyra veckor, min tidigare kamrat på närmast en termin om jag har förstått det rätt.
Jag säger inte att T2 inte har varit lärorikt och spännande, för det har det. Jösses vad mycket jag har lärt mig, jag börjar ärligt talat att känna mig rätt smart. Trots det så är det något fruktansvärt skönt att lämna T2 bakom sig, omtenta eller inte, oavsett vad det blir. Det får bli problemet senare, bortsett från det så är jag och T2 SÅ färdiga med varandra.. Den praktiska tentan gick trots allt helt klart över förväntan eller vad man ska säga, både anatomin och mikrobiologin hade jag sådan fruktansvärd tur med eftersom det var vad jag hade tvingat mig själv till att gå igenom dagen innan, exakt de saker jag utsattes för. Tror att jag hade någon på min sida igår, fredagen den 13 till trots. Histologin hade jag ju också ganska bra koll på, även om jag blev rätt ställd av de många oväntade frågor amanuensen ställde. Det kändes lite sådär, så vi får väl se hur det slutar.. Nu är det sammanställningen vi väntar på, 28 januari kan inte komma för snart..
Efter tentan blev det ett gympass, en shoppingsväng på stan med L, följt av marängsuisse-firande hemma hos C. Det där med tentafest blev det inte så mycket av, fas 8 kom liksom av sig lite pga svårorganiserade klasskamrater. Planen blev istället att gå till Villevalla pub men även det grusades av en överfylld lokal som inte tog in fler. Det blev några glas vin hos E till sent innan det slutligen rullades tillbaka till Bk4.
Nu är det istället sjukdomsmekanismer nästa. Innan dess ska jag dock tillbringa en vecka hemhemma, bara slappa, dra runt i Göteborg och förhoppningsvis hinna umgås med familj och gamla vänner vilket jag inte hade någon som helst tid till när jag var hemma senast. Utöver det så tänkte jag även hinna med att klippa mig, samt att fylla 20 under min tid hemma. Det känns rätt sjukt ärligt talat, känner mig gammal på något sätt, trots att jag som vanligt, ständigt är yngst..
Nu ska jag skruva upp Håkan Hellström i min iPod och långsamt känna hur havet rullar allt närmare. Det känns rätt fint faktiskt.
Du är snart där
Om tio timmar står jag och nervössvettas som ett djur.
Om nio och en halv är jag äntligen fri.
Åtminstone för tio dagar eller något. Hur det blir sedan vet jag ännu inte men trots det så lägger jag T2 bakom mig på ett eller annat sätt.
Folket i korridoren har redan haft sina tentor, eller ja, omtentor, tek-fakare som de är.. Därmed råder det förfest där ute, en av mina grannar har köpt nya högtalare som jag prompt skulle lyssna på för de var ju bara så sjuuuukt bra. Förhoppningsvis tystnar de snart. Alternativt att jag somnar.
Igår satt jag och mikroskoperade mellan åtta och fem, kom hem, middag och pluggade lite anatomi till. Idag har jag pluggat anatomi samt mikroskoperat mellan halv nio och åtta.. Går det bra imorgon så är det för att jag får de grejer som jag faktiskt kan, vilket ändå inte vill säga lite. Skiter det sig så är det för att jag har otur. Jag kommer aldrig att kunna lära mig allt eller förutse vad som kommer. Förhoppningsvis blir det mycket mikroskop, då blir jag gladare än mycket anatomi. Tror jag iallafall.
Dags att sova, nio och en halv, nu sjutton ser vi till att få det här överstökat.
Om nio och en halv är jag äntligen fri.
Åtminstone för tio dagar eller något. Hur det blir sedan vet jag ännu inte men trots det så lägger jag T2 bakom mig på ett eller annat sätt.
Folket i korridoren har redan haft sina tentor, eller ja, omtentor, tek-fakare som de är.. Därmed råder det förfest där ute, en av mina grannar har köpt nya högtalare som jag prompt skulle lyssna på för de var ju bara så sjuuuukt bra. Förhoppningsvis tystnar de snart. Alternativt att jag somnar.
Igår satt jag och mikroskoperade mellan åtta och fem, kom hem, middag och pluggade lite anatomi till. Idag har jag pluggat anatomi samt mikroskoperat mellan halv nio och åtta.. Går det bra imorgon så är det för att jag får de grejer som jag faktiskt kan, vilket ändå inte vill säga lite. Skiter det sig så är det för att jag har otur. Jag kommer aldrig att kunna lära mig allt eller förutse vad som kommer. Förhoppningsvis blir det mycket mikroskop, då blir jag gladare än mycket anatomi. Tror jag iallafall.
Dags att sova, nio och en halv, nu sjutton ser vi till att få det här överstökat.
Dagen D
Om en timme, eller snarare en och en halv för min del är det slutligen dags för avrättningen.
Dagen vi har fasat för de senaste tjugo veckorna, om inte längre än så.
Jag är inte särskilt säker på någonting, men det jag kan kan jag och mer än så kan jag inte göra just nu.
Det får bära eller brista helt enkelt.
Fas 7,
Dagen vi har fasat för de senaste tjugo veckorna, om inte längre än så.
Jag är inte särskilt säker på någonting, men det jag kan kan jag och mer än så kan jag inte göra just nu.
Det får bära eller brista helt enkelt.
Fas 7,
NU KÖR VI!
Linköping
Sitter på bussen tillbaka mot Linkan. Borde verkligen P-L-U-G-G-A. Får dödligt dåligt samvete så fort jag inte gör det these days. Och ändå så gör jag det inte. Opraktiskt, man borde ju inte göra saker man mår dåligt av?Samtidigt är frågan vad jag mår mest dåligt av, det tunga i att faktiskt plugga eller att ha dåligt samvete över att jag inte pluggar? Och så sätta det mot ifall jag skulle kugga tentan? Åh jag orkar inte.
Att åka tillbaka ger en liten klump i magen sådär. Inte för att det inte är trevligt att återse Linköping och allt folk, utan mest för att, tja, plötsligt kom det så fruktansvärt nära.
Jag har tenta på tisdag.
TISDAG!?
Hallå? Jag är ju inte alls klar med någonting. Åh. Slut på verklighetsflykt Ms. Queen of Procrastrination som jag vill minnas att min vän P kallade mig någon gång. Det här är liksom relativt dåligt att skjuta upp till morgondagen, såvida jag inte vill skjuta upp mitt klarade tentaresultat till februari..
Ska återgå till äldrekursare C's anteckningar. Klarar jag tentan så det det tack vare dem, eftersom jag knappt kan tyda mina egna.
Ikväll blir det lite trevlig samvaro med T och jag ska bli bjuden på middag! Sjukt fin service, vänner är bra att ha ibland.
Att åka tillbaka ger en liten klump i magen sådär. Inte för att det inte är trevligt att återse Linköping och allt folk, utan mest för att, tja, plötsligt kom det så fruktansvärt nära.
Jag har tenta på tisdag.
TISDAG!?
Hallå? Jag är ju inte alls klar med någonting. Åh. Slut på verklighetsflykt Ms. Queen of Procrastrination som jag vill minnas att min vän P kallade mig någon gång. Det här är liksom relativt dåligt att skjuta upp till morgondagen, såvida jag inte vill skjuta upp mitt klarade tentaresultat till februari..
Ska återgå till äldrekursare C's anteckningar. Klarar jag tentan så det det tack vare dem, eftersom jag knappt kan tyda mina egna.
Ikväll blir det lite trevlig samvaro med T och jag ska bli bjuden på middag! Sjukt fin service, vänner är bra att ha ibland.
6,5
IL-1, IL-2, 1L-4, IL-5, IL-12, IL-17, CD4, CD8, CD2, TNF-α, TNF-β, Th1/Th2.
Haha, det är för mycket cytokiner, transkriptionsfaktorer, receptorer och annat i huvudet på mig just nu. Förstår inte hur det ska gå utan att man blandar ihop exakt allt. Ovan nämnda är dessutom bara en bråkdel, fint va?
Trots det så börjar modet så sakte gå uppåt, kanske inte så mycket för att det går bättre, utan mer för att jag idag avslutar sista läse-dagen för att sedan påbörja mina två repetitionsdagar. Frågar de om immunförsvaret så kommer jag nog faktiskt ändå att kunna en del. Förhoppningsvis.
Idag har jag sagt hejdå till mitt hem de senaste 14 dagarna, kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg, aka gamla stadsbiblioteket. Läsesalen där är helt fantastiskt vacker och jag har kunnat koncentrera mig rätt bra, tråkigt plugg till trots. Atmosfären får en nästan att känna sig som om man var i oxford eller cambridge eller något liknande, gammaldags. Fint är det iallafall och nu är det dags att lämna.
Mycket mer än så hann jag inte direkt säga hejdå till. Fast det gör kanske inte så mycket, om drygt en vecka är jag faktiskt tillbaka igen. Tänkte åka hem efter tentan och mest slappa ett antal dagar innan nästa termin börjar eftersom jag ändå inte har något annat inbokat.
Östergötland tycks ha fått snö, här på västkusten fortsätter det att regna, vilket jag starkt förnekat för mina Stockholmsvänner hela terminen. Vet dessvärre inte om det kommer att funka i fortsättningen. Jag kommer åtminstone inte kunna med att säga det eftersom jag själv vet att det är en lögn..
För övrigt så slog det mig på vagnen hemåt, i en stad som Göteborg. Hur liten en stad ofta känns när allt man vill är att springa och gömma sig under en sten och inte möta en kotte på vägen. Och hur fruktansvärt stor samma stad kan kännas när man hoppas på att få springa ihop med någon särskild men det bara vägrar att hända? Det är lustigt det där, perspektiv och synsätt. Inte för att jag vet om något hade blivit bättre om staden hade tett sig mindre för en gångs skull.
Imorgon blir det tillbaka till Linkan, fullpackad med böcker och julklappar. Den här gången slipper jag åtminstone byta mellan olika tåg och så... Ska avsluta mitt adaptiva immunförsvar med lite B-cellsutveckling, sedan sova. Imorgon blir det åter hjärta, lungor och mitt största hatobjekt av dem alla: njuren.
Hu.
Trots det så börjar modet så sakte gå uppåt, kanske inte så mycket för att det går bättre, utan mer för att jag idag avslutar sista läse-dagen för att sedan påbörja mina två repetitionsdagar. Frågar de om immunförsvaret så kommer jag nog faktiskt ändå att kunna en del. Förhoppningsvis.
Idag har jag sagt hejdå till mitt hem de senaste 14 dagarna, kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg, aka gamla stadsbiblioteket. Läsesalen där är helt fantastiskt vacker och jag har kunnat koncentrera mig rätt bra, tråkigt plugg till trots. Atmosfären får en nästan att känna sig som om man var i oxford eller cambridge eller något liknande, gammaldags. Fint är det iallafall och nu är det dags att lämna.
Mycket mer än så hann jag inte direkt säga hejdå till. Fast det gör kanske inte så mycket, om drygt en vecka är jag faktiskt tillbaka igen. Tänkte åka hem efter tentan och mest slappa ett antal dagar innan nästa termin börjar eftersom jag ändå inte har något annat inbokat.
Östergötland tycks ha fått snö, här på västkusten fortsätter det att regna, vilket jag starkt förnekat för mina Stockholmsvänner hela terminen. Vet dessvärre inte om det kommer att funka i fortsättningen. Jag kommer åtminstone inte kunna med att säga det eftersom jag själv vet att det är en lögn..
För övrigt så slog det mig på vagnen hemåt, i en stad som Göteborg. Hur liten en stad ofta känns när allt man vill är att springa och gömma sig under en sten och inte möta en kotte på vägen. Och hur fruktansvärt stor samma stad kan kännas när man hoppas på att få springa ihop med någon särskild men det bara vägrar att hända? Det är lustigt det där, perspektiv och synsätt. Inte för att jag vet om något hade blivit bättre om staden hade tett sig mindre för en gångs skull.
Imorgon blir det tillbaka till Linkan, fullpackad med böcker och julklappar. Den här gången slipper jag åtminstone byta mellan olika tåg och så... Ska avsluta mitt adaptiva immunförsvar med lite B-cellsutveckling, sedan sova. Imorgon blir det åter hjärta, lungor och mitt största hatobjekt av dem alla: njuren.
Hu.
6.
Om de inte frågar någonting på tentan om alla virus och bakterier jag har försökt banka in(?) i skallen de senaste dagarna så går jag i taket. Jag börjar bli trött på att läsa allt och ingenting utan att egentligen lyckas få något större sammanhang på saker och ting. Orden börjar liksom bara flyta ihop i huvudet och det är inte mycket jag greppar. Om jag lyckas klara den här tentan på första försöket så kommer jag att skatta mig lycklig.
Fas 6 är definitivt här och jag börjar nå gränsen för vad jag orkar med. När jag dessutom inser att jag glömt att anmäla mig till tentan vilket innebär att jag tappar 30 minuter skrivtid så rasade liksom min värld samman litegrann. Inte för att 30 minuter av fem timmar är särskilt mycket och kanske egentligen inget att fundera över. Men det faktum att jag inte får börja skriva samtidigt som alla andra, känna pressen över att det trots allt finns en (om än minimal) risk att jag inte får skriva. Det är verkligen inte vad jag behöver just nu.
Jag vill att det ska vara tisdag nu så att jag får det överstökat, samtidigt som det är en dag jag fruktar mer än något annat. Jag vill inte mer nu, pallar inte. Orkar inte ens bry mig längre om att jag är gnällig och att det egentligen inte alls är särskilt synd om mig.
Ni får ta det just nu. Eller jag.
Fas 6 är definitivt här och jag börjar nå gränsen för vad jag orkar med. När jag dessutom inser att jag glömt att anmäla mig till tentan vilket innebär att jag tappar 30 minuter skrivtid så rasade liksom min värld samman litegrann. Inte för att 30 minuter av fem timmar är särskilt mycket och kanske egentligen inget att fundera över. Men det faktum att jag inte får börja skriva samtidigt som alla andra, känna pressen över att det trots allt finns en (om än minimal) risk att jag inte får skriva. Det är verkligen inte vad jag behöver just nu.
Jag vill att det ska vara tisdag nu så att jag får det överstökat, samtidigt som det är en dag jag fruktar mer än något annat. Jag vill inte mer nu, pallar inte. Orkar inte ens bry mig längre om att jag är gnällig och att det egentligen inte alls är särskilt synd om mig.
Ni får ta det just nu. Eller jag.
Faser
Med min stora erfarenhet och bakgrundskunskap (i form av 1,5 tenta-p) i ryggen kan jag konstatera följande. Tenta-P följer ett antal olika omisskänliga faser:
Fas 1: Hopplöshet.
Vilken ände ska jag börja? Hur ska det här någonsin gå? Vad vill de att jag ska kunna etcetc, jag satsar på omtenta-p.
Fas 2: Arbetsfas
Det går riktigt tungt men man knatar på och tragglar sig igenom ett par dagar.
Fas 3: Uppgivenhet
Du vill bränna böckerna, gå om din termin, hoppa av ditt program, skita helt i tentan och bara lägga dig på golvet och dö. Alternativt gråta eller slå sönder något.
Fas 4: Accepterande
Du kommer inte ur det här oavsett hur du gör, det måste göras och gör du det inte nu så kommer du att behöva göra det en gång till =överjävligt. Arbetar någorlunda metodiskt, orkar inte längre reflektera över vad du utsätter dig för.
Fas 5: Uppförsbacke
Borde jag inte vara färdig snart? Var de tvungna att lägga in det här kapitlet? Det här har jag väl inte läst...?
Fas 6: Panik
Jag kommer aldrig att klara tentan.
Fas 7: Det får bära eller brista
Du kastar dig handlöst, går det så går det. Gör det det inte så är det ditt problem om tio dagar när du får veta resultatet.
Fas 8: Tentafest.
Just nu tror jag att jag befinner mig på fas 4. Jag är åtminstone mer än halvvägs. Om en vecka är första delen avklarad. Galet.
Fas 1: Hopplöshet.
Vilken ände ska jag börja? Hur ska det här någonsin gå? Vad vill de att jag ska kunna etcetc, jag satsar på omtenta-p.
Fas 2: Arbetsfas
Det går riktigt tungt men man knatar på och tragglar sig igenom ett par dagar.
Fas 3: Uppgivenhet
Du vill bränna böckerna, gå om din termin, hoppa av ditt program, skita helt i tentan och bara lägga dig på golvet och dö. Alternativt gråta eller slå sönder något.
Fas 4: Accepterande
Du kommer inte ur det här oavsett hur du gör, det måste göras och gör du det inte nu så kommer du att behöva göra det en gång till =överjävligt. Arbetar någorlunda metodiskt, orkar inte längre reflektera över vad du utsätter dig för.
Fas 5: Uppförsbacke
Borde jag inte vara färdig snart? Var de tvungna att lägga in det här kapitlet? Det här har jag väl inte läst...?
Fas 6: Panik
Jag kommer aldrig att klara tentan.
Fas 7: Det får bära eller brista
Du kastar dig handlöst, går det så går det. Gör det det inte så är det ditt problem om tio dagar när du får veta resultatet.
Fas 8: Tentafest.
Just nu tror jag att jag befinner mig på fas 4. Jag är åtminstone mer än halvvägs. Om en vecka är första delen avklarad. Galet.
2011
Det skrivs årsresuméer härs och tvärs och jag vet inte, kanske är det på sin plats med en från min sida också.
För att sammanfatta det här året så skulle jag nog vilja påstå att det har varit lite av frihetens år, både för mig men kanske också för världen i stort. Utan att ha haft tid att se på årskrönikor på TV och dylikt så kan man väl ändå uppmärksamma saker som ett friare Egypten, Libyen, ett Nordkorea utan ledare etc. Många människor upplever en helt annan frihet än de haft tidigare.
Så även jag.
I januari flyttade jag hemifrån. Oundvikligen och utan kompromisser och jag kände mig ensammast i världen. Jag hade en älskad person på långt avstånd och var flera mil från familjen som är och alltid har varit min stora trygghet. Att flytta in i en korridor med sex främlingar gjorde dessutom inte livet lättare.
Jag hade en vän som var med om en svår olycka med oviss utgång och mina föväntningar och förhoppningar inför kommande terminsstart får man väl säga grusades en del.
Februari kom och jag var på mitt livs första universitetsbal (om det nu är någon skillnad mellan en sådan och en gymnasiebal?) Jag påbörjade HEL-kursen, undrade vad tusan det var för utbildning jag hade gett mig in på samt lärde mig att uppskatta mina korridorsgrannar, om än inte deras FIFA-vanor. Jag var på BVC, bakade semlor och fick mitt livs första Alla Hjärtans dag-kort av mormor.
För att sammanfatta det här året så skulle jag nog vilja påstå att det har varit lite av frihetens år, både för mig men kanske också för världen i stort. Utan att ha haft tid att se på årskrönikor på TV och dylikt så kan man väl ändå uppmärksamma saker som ett friare Egypten, Libyen, ett Nordkorea utan ledare etc. Många människor upplever en helt annan frihet än de haft tidigare.
Så även jag.
I januari flyttade jag hemifrån. Oundvikligen och utan kompromisser och jag kände mig ensammast i världen. Jag hade en älskad person på långt avstånd och var flera mil från familjen som är och alltid har varit min stora trygghet. Att flytta in i en korridor med sex främlingar gjorde dessutom inte livet lättare.
Jag hade en vän som var med om en svår olycka med oviss utgång och mina föväntningar och förhoppningar inför kommande terminsstart får man väl säga grusades en del.
Trots det så jobbade jag mina sista dagar som högstadielärarvikarie, började att läsa på universitetet, nollades och glömde bort verkligheten ett tag i ett dis av nya namn, platser och rutiner.
Februari kom och jag var på mitt livs första universitetsbal (om det nu är någon skillnad mellan en sådan och en gymnasiebal?) Jag påbörjade HEL-kursen, undrade vad tusan det var för utbildning jag hade gett mig in på samt lärde mig att uppskatta mina korridorsgrannar, om än inte deras FIFA-vanor. Jag var på BVC, bakade semlor och fick mitt livs första Alla Hjärtans dag-kort av mormor.
I mars blev min läkarfrack invigd och jag var på en av mina bästa sittningar någonsin tillsammans med psykologstudenterna. Jag skrev HEL-tentan, klarade HEL-tentan, blev utbildad kärleksakutare och lärde mig att sticka nålar i vena Cubiti.
April lottade mig till superfadder, jag var överallt och ingenstans och gjorde mig till själv för första gången på nära 2,5 år. Jag firade även valborg som en riktig student, kungligt värre!
Maj bjöd på ett par soliga dagar i Lund, jag dansade salsa och var på släktkalas i samband med min systers konfirmation. Jag påbörjade mitt livs första tenta-p, fikade för mycket och svettades som ett djur, samt fann både bra och dåliga sidor hos mycket nära vänner.
Juni kom med tenta, ångesturladdning av stora mått, konstiga dagar, en svettig och knasig tentafest, mor och dotter-resa till Edinburgh och återkoppling med gamla vänner som jag inte träffat på år och dar. Jag firade en i grund och botten trevlig, men resulterade i en mycket obekväm midsommar, påbörjade för första gången tre veckor som instruktör på sjövärnskåren, bland det bästa men även jobbigaste jag varit med om. Många intressanta möten, både positiva och negativa. Jag blev även godkänd på min tenta och kunde lämna T1 bakom mig med någorlunda gott samvete.
De få dagar i juli som var kvar efter SVK är ett töcken där sommardagar bara dåsades igenom innan familjen for på semester.
I augusti tillbringades två veckor i tyskland varefter närmare en vecka på Öland med sol, nollningsplanering, middagar, gyckel och där även interna konflikter avklarades. Vi återvände till Linköping och kickade igång Nolle-P iförda blått från topp till tå.
Nollningen fortsatte i september, jag mötte många nya människor som jag idag fått mycket bra kontakt med. för att sedan avslutas med en hejdundrande och mentalt och fysiskt påfrestande BVC. OP-byxor byttes mot vanliga kläder och man återfick sin vanliga identitet. Jag började åter i kör, hade en dålig dag och överraskades av pannkakstårta av T.
Oktober svepte in med höstrusk, det var korridorsfest, strimmasamtal, efterlängtade biofilmer och stora missförstånd. Det var dubbeldisco, informationssökningstenta och "A beautiful mind". Finsittning, matchande klänningar och syjunta inför IFMSA-möte som även avklarades, om än med viss besvikelse.
November var en händelserik månad. Jag var med och organiserade en ärtor och punsch-sittning där jag kokade ärtsoppa till 65 personer från grunden, jag plugghängde en hel del timmar på campus valla, fick besök av min älskade syster och fick nedslående besked om hur min tenta-p-jul skulle komma att se ut. Många uppmuntrande ord, sena kvällar på HUB och helgdagar i histo-salen. Jag fick äntligen ladda ur min Twilightspänning, lärde mig om promiskuösa bakterier och fick möta döden på riktigt.
April lottade mig till superfadder, jag var överallt och ingenstans och gjorde mig till själv för första gången på nära 2,5 år. Jag firade även valborg som en riktig student, kungligt värre!
Maj bjöd på ett par soliga dagar i Lund, jag dansade salsa och var på släktkalas i samband med min systers konfirmation. Jag påbörjade mitt livs första tenta-p, fikade för mycket och svettades som ett djur, samt fann både bra och dåliga sidor hos mycket nära vänner.
Juni kom med tenta, ångesturladdning av stora mått, konstiga dagar, en svettig och knasig tentafest, mor och dotter-resa till Edinburgh och återkoppling med gamla vänner som jag inte träffat på år och dar. Jag firade en i grund och botten trevlig, men resulterade i en mycket obekväm midsommar, påbörjade för första gången tre veckor som instruktör på sjövärnskåren, bland det bästa men även jobbigaste jag varit med om. Många intressanta möten, både positiva och negativa. Jag blev även godkänd på min tenta och kunde lämna T1 bakom mig med någorlunda gott samvete.
De få dagar i juli som var kvar efter SVK är ett töcken där sommardagar bara dåsades igenom innan familjen for på semester.
I augusti tillbringades två veckor i tyskland varefter närmare en vecka på Öland med sol, nollningsplanering, middagar, gyckel och där även interna konflikter avklarades. Vi återvände till Linköping och kickade igång Nolle-P iförda blått från topp till tå.
Nollningen fortsatte i september, jag mötte många nya människor som jag idag fått mycket bra kontakt med. för att sedan avslutas med en hejdundrande och mentalt och fysiskt påfrestande BVC. OP-byxor byttes mot vanliga kläder och man återfick sin vanliga identitet. Jag började åter i kör, hade en dålig dag och överraskades av pannkakstårta av T.
Oktober svepte in med höstrusk, det var korridorsfest, strimmasamtal, efterlängtade biofilmer och stora missförstånd. Det var dubbeldisco, informationssökningstenta och "A beautiful mind". Finsittning, matchande klänningar och syjunta inför IFMSA-möte som även avklarades, om än med viss besvikelse.
November var en händelserik månad. Jag var med och organiserade en ärtor och punsch-sittning där jag kokade ärtsoppa till 65 personer från grunden, jag plugghängde en hel del timmar på campus valla, fick besök av min älskade syster och fick nedslående besked om hur min tenta-p-jul skulle komma att se ut. Många uppmuntrande ord, sena kvällar på HUB och helgdagar i histo-salen. Jag fick äntligen ladda ur min Twilightspänning, lärde mig om promiskuösa bakterier och fick möta döden på riktigt.
December var årets längsta månad, jag lärde mig att möta döden, överkom min rädsla och började att någorlunda "trivas" i obduktionssalen, eller åtminstone med att faktiskt lära mig saker på riktigt. Efter lång planering lämnade jag slutligen över min blå mantel till någon annan, jag vurpade med cykeln och lärde mig att uppskatta Anders och Måns. Vi fixade julbord med tjejerna, sjöng i Luciatåg och var på Herr- och Damsittning där jag i extas fick uppleva mitt livs första knäckebrödsdans. Ett antal sena kvällar med T och fina filmer. Det blev en resa hem, följt av julfirande och därefter påbörjande av The Tenta-P from hell. En nyårsafton i mitt eget sällskap, annorlunda mot vad jag varit van vid sedan tidigare, annorlunda kanske över lag, därmed inte sagt att det varit något fel med det.
2011 har varit frihetens år.
Utan att påstå att jag varit fångad innan så har jag åtminstone fått mer rörelsefrihet. Jag har blivit mer självständig, både medvetet och omedvetet. Jag har lärt mig att klara mig själv men jag har också valt att få vara själv och inte bero av någon annan. Jag har lärt mig enormt mycket under det här året, samtidigt som "ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet". Jag har lärt känna otroligt mycket människor, personer som jag för ett år sedan inte visste existerade, som nu är mina bästa vänner och som jag kommit att uppskatta högt. Jag har fått förtroende för nya människor och jag hoppas att flera av dem kommer att följa mig resten av livet. Samtidigt har jag förlorat kontakten med människor jag tidigare haft i mitt liv, ibland utan att det egentligen var tanken. Jag har begått en del misstag men förhoppningsvis inga som jag inte lärt mig något gott av. Min kapacitet har satts på prov det här året, hittills har det gått bra och jag hoppas att turen följer mig även nästa år.
Jag hoppas att 2012 blir ett år med lite mer stabilitet, säkerhet och rutinkänsla. Jag vet vad det handlar om nu och det känns som att man borde kunna hoppa upp till nästa nivå. Förändringar sker snabbt när de väl sker, jag har ingen aning om hur och var jag är om ett år, vågar inte gissa eller hoppas heller. Vill försöka ta dagen lite mer som den kommer, tabula rasa sådär.
Jag är livrädd för att leva
2011 har varit frihetens år.
Utan att påstå att jag varit fångad innan så har jag åtminstone fått mer rörelsefrihet. Jag har blivit mer självständig, både medvetet och omedvetet. Jag har lärt mig att klara mig själv men jag har också valt att få vara själv och inte bero av någon annan. Jag har lärt mig enormt mycket under det här året, samtidigt som "ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet". Jag har lärt känna otroligt mycket människor, personer som jag för ett år sedan inte visste existerade, som nu är mina bästa vänner och som jag kommit att uppskatta högt. Jag har fått förtroende för nya människor och jag hoppas att flera av dem kommer att följa mig resten av livet. Samtidigt har jag förlorat kontakten med människor jag tidigare haft i mitt liv, ibland utan att det egentligen var tanken. Jag har begått en del misstag men förhoppningsvis inga som jag inte lärt mig något gott av. Min kapacitet har satts på prov det här året, hittills har det gått bra och jag hoppas att turen följer mig även nästa år.
Jag hoppas att 2012 blir ett år med lite mer stabilitet, säkerhet och rutinkänsla. Jag vet vad det handlar om nu och det känns som att man borde kunna hoppa upp till nästa nivå. Förändringar sker snabbt när de väl sker, jag har ingen aning om hur och var jag är om ett år, vågar inte gissa eller hoppas heller. Vill försöka ta dagen lite mer som den kommer, tabula rasa sådär.
Jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
Men tusan vad spännande det är!
Gott nytt år, kära vänner och vilka andra som kan tänkas läsa. Hoppas att det nya året blir allt ni önskar.
/H
