à la Hedvig

Sommarlov flyter på  i sådan konstig lunk. Med en månad kvar till skolstart börjar jag, (ja tyvärr) redan att bli stressad. Jag har vänner som börjar på diverse program hit och dit och som därmed har hela börja-plugga-flytta-hemifrån-stressen. På något sätt påminner det ju då naturligtvis även mig om att terminen inte är alltför långt borta. Igår kom jag på mig själv med att "jag borde ju faktiskt börja plugga snart, så att jag kommer ihåg vad vi läste under T3 och jag kan vara lite mer i fas när jag nu börjar T4". Jag har ju för tusan klarat tentan!? Jag har ingen omtenta, inget extrapluggande, ändå känner jag press att typ, frivilligplugga? Hur frivilligt det nu är när det snarast känns som ett krav. Ett krav från vem? är ju då nästa fråga.
Argh.
Jag har så fruktansvärt svårt att slappna av, det är sjukt frustrerande. När jag jobbade i Karlskrona och talade om för mina "medarbetare" att jag vaknar av mig själv runt åtta-nio för att jag har någon form av inbyggd klocka som väcker mig då, trots att jag inte måste gå upp och oavsett när jag har gått och lagt mig nästan, så diagnostiserade de mig omedelbart med stressyndrom... Huruvida det stämmer eller inte har jag ingen aning om, vet bara att det är dags att jag accepterar nu att jag är L-E-D-I-G.
Jag har inte ens lyckats med det där att läsa tio miljoner böcker under sommarlovet. Är fortfarande inte klar med Slash (gitarristen i Guns n' Roses' självbiografi) och har läst 70 sidor i Julian Assanges självbiografi. Sedan när läser jag självbiografier!? Jeez. Vad händer? Insåg dessutom att i princip alla böcker jag fick med mig från biblioteket häromdagen tillhörde samma kategori... 
Kanske ska ta en kopp te och göra slut med Slash trots allt, en gång för alla.

Dagens snackis mellan mig och syster E: Blondinbellas nyvaxade intima delar till allmän diskussion. 
Vad hände egentligen med våra liv såhär i moderna tider och under det IQ-befriade sommarlovet...?
Skäms över mig själv.

Det blir lite dött på sommaren sådär, det händer ju kanske inte alltid jättemycket och motivationen till att skriva sjunker väl en del med det. Dessutom är väl inte direkt behovet att skriva av sig särskilt stort när tillvaron är ganska lugn och behaglig. Men nu har det faktiskt ändå hänt en del sedan sist, så varför inte uppdatera lite?

Jag har snart varit hemma från Karlskrona i två veckor. Om någon missade vad jag gjorde där så sommarjobbade jag som biträdande instruktör på Sjövärnskårens sommarskola i 3,5 vecka, vilket är ett sommarläger för ungdomar mellan 15-18 år ungefär, arrangerat av sjövärnskåren, en frivillig försvarsorganisation med flottan/marinen som bas. Därmed får eleverna lära sig att segla, navigera, allmänt sjövett och sjömanskap med knopar, splitsning av tamp etcetc, samt även en del militära grunder, gå, stå, marschera, uppträdande osv, samt även ett par dygn i fält där de får sova i tält, gå på toaletten och duscha ute i skogen osv. Med andra ord, en smärre chock för många civiliserade 15-åringar idag.. 
Samma sak som jag jobbade med förra året alltså men den här gången med förstaårseleverna, inte andraårseleverna som jag hade förra året. Andra året seglar man nämligen mycket mer och är ute i fält mycket mer. Jag är sämst på att segla och att bo i tält kan jag ju leva med men det finns helt klart roligare saker att göra.

Det blev 3,5 riktigt roliga veckor, instruktörslaget var helt fantastiskt att jobba med och det har varit mycket kul även när eleverna inte varit med. Över  lag så funkade även själva utbildningen väldigt bra och eleverna var för det mesta duktiga och trevliga. Man lär sig så otroligt mycket av att jobba där ute, både om sig själv och om ledarskap och hur grupper fungerar. Som min vän och roomie H sa, varje gång man åker härifrån är man en ny människa. Det är rätt sant och jag antar att jag därmed blivit en ny människa sex somrar i rad. Det blir nog också där det slutar. Det är ett roligt jobb men fruktansvärt tröttande. Man jobbar runt 12-16 timmar per dag och min lön i år har varit (höjd sedan förra året) 450 kronor om dagen.. Det är frivilligverksamhet och man gör det ju egentligen volontärt, lönen är en bonus. Ska jag kunna ta mig utomlands under T6-arbetet så lär jag dock behöva lite mer klirr i kassan nästa sommar, så förhoppningsvis vill Norge ha mig. 

Efter att ha kommit hem har det blivit några slöa dagar hemma, samt en dag då vi flyttade mitt bohag från korridoren i Ryd, till min "nya" andrahandslägenhet mer centralt. Hur skönt som helst att få det gjort, ska bli jätteskönt med egen lägenhet dessutom, samtidigt som jag fortfarande deppar en del över det där med att flytta från korridoren där jag haft så mycket kul och lärt känna så många människor. När jag lämnade in nyckeln i studentbostäders brevinkast var det därför en hel del blandade känslor, minst sagt.

Det är långa dagar här i Karlskrona, vissa dagar är man så trött att man knappt hänger ihop när det är dags att sova. Eftersom vi går upp runt halv sju och mer eller mindre jobbar konstant till nio-halv tio på kvällen så finns det en gräns för hur mycket man orkar, jag tror att jag börjar nå den vid det här laget. Vill mest komma hem, vara ledig ock träffa nära och kära. Alternativt ett jobb där jag inte arbetar för slavarbeteslön och har mer vettiga arbetstider. Jag tycker absolut att det är roligt, det är fantastiskt att se hur ungdomarna utvecklas och vi i instruktörsgänget har riktigt kul ihop. Trots det är jag glad att det blir sista sommaren jag gör detta. Särskilt eftersom jag inte riktigt längre vet för vems skull jag gör det. De senaste dagarna har mest burit med sig önskan om att åka hem. Som student har man dessutom inte riktigt råd att jobba så billigt som jag gör nu.