Dagen före dagen
Sista dagen på tenta-p idag, repetition står, liksom igår, på schemat. För att citera L i tentagruppen "Repetition is the mother of knowledge, and the grandmother of boredom". Skrattar lika mycket varje gång, det är så sant och repetition är så dundertråkigt. Pendlar fruktansvärt mycket mellan känslan av "det kommer aldrig att gå vägen" och "det kanske kan bli sommarlov trots allt". Efter gårdagens tentagrupp kändes det så überbra, de gamla tentor vi gick igenom från början till slut var lätta, eller om jag bara helt enkelt kunde grejerna. Oavsett vad så kunde jag svaren och vet att hade jag fått någon av dem så hade jag varit godkänd med hög sannolikhet. Å andra sidan har jag även sett exempel på helvetestentor och med min tendens till karma, otur i annat än kärlek eller vad det nu kan bero på, så får man ju sällan den där snäll-tentan man behöver. Just nu är det nog trots allt njurarna som är det största problemet, som vanligt. Och alla diffar. Förlåt, differentialdiagnoser. Har börjat prata grekiska till vardags, helt ärligt. Inser att jag för ett och ett halvt år sig hade fattat ungefär 5% av saker jag pratar om idag. Antar att jag trots allt har lärt mig lite på vägen.
Sitter återigen instängd på campus valla, det är nationaldag och HUB behagar inte ha öppet. Jag har fortfarande stora aversioner mot läsesalen och kände därmed att jag inte hade så många val kvar. Fick dessutom fly in i ett grupprum då ett gäng ekonomer började prata jättehögt om bokföring och "matematiska kurvors lutning". Ointressant och respektlöst. Fast nu sitter jag fast med nästa problem, grupprummet är så tyst att jag kan höra mig själv tänka=samma sak som i läsesalen, minus att folk tittar argt på en ifall man skulle råka göra någon form av oväsen. Om 24 timmar sitter jag och skriver tenta, om 26,5 är jag färdig. Då behöver jag inte fundera mer på att den här dagen suger.
Sommaren känns som ett enda långt hålrum framför mig om jag ska vara ärlig. Av tolv veckor har jag ungefär 3,5 planerade. Det känns lite konstigt sådär. Särskilt med tanke på att ingen annan har tid för mig heller. Forever alone. Å andra sidan kanske det är nyttigt. En hel del tid med familjen och kanske en hel del tid med mig själv också. Ensamtid, shit. Jag har blivit så skrämd av det ordet på sistone. Kanske å andra sidan mest för att tenta-p har inneburit alldeles för mycket tid med bara mig själv, alternativt T eller min tenta-grupp. Har med andra ord ungefär träffat i genomsnitt fyra personer per dag, samma fyra, i två veckors tid. Trevligt förvisso men ibland är det ju nyttigt att vidga sina vyer lite också.
Dags för lite skärpning, mindre verklighetsflykt, mer glomerulonefrit. Tänker inte låta varken njurföreläsaren eller anemiföreläsaren kugga mig på den här tentan. Nu jävlar!
Sitter återigen instängd på campus valla, det är nationaldag och HUB behagar inte ha öppet. Jag har fortfarande stora aversioner mot läsesalen och kände därmed att jag inte hade så många val kvar. Fick dessutom fly in i ett grupprum då ett gäng ekonomer började prata jättehögt om bokföring och "matematiska kurvors lutning". Ointressant och respektlöst. Fast nu sitter jag fast med nästa problem, grupprummet är så tyst att jag kan höra mig själv tänka=samma sak som i läsesalen, minus att folk tittar argt på en ifall man skulle råka göra någon form av oväsen. Om 24 timmar sitter jag och skriver tenta, om 26,5 är jag färdig. Då behöver jag inte fundera mer på att den här dagen suger.
Sommaren känns som ett enda långt hålrum framför mig om jag ska vara ärlig. Av tolv veckor har jag ungefär 3,5 planerade. Det känns lite konstigt sådär. Särskilt med tanke på att ingen annan har tid för mig heller. Forever alone. Å andra sidan kanske det är nyttigt. En hel del tid med familjen och kanske en hel del tid med mig själv också. Ensamtid, shit. Jag har blivit så skrämd av det ordet på sistone. Kanske å andra sidan mest för att tenta-p har inneburit alldeles för mycket tid med bara mig själv, alternativt T eller min tenta-grupp. Har med andra ord ungefär träffat i genomsnitt fyra personer per dag, samma fyra, i två veckors tid. Trevligt förvisso men ibland är det ju nyttigt att vidga sina vyer lite också.
Dags för lite skärpning, mindre verklighetsflykt, mer glomerulonefrit. Tänker inte låta varken njurföreläsaren eller anemiföreläsaren kugga mig på den här tentan. Nu jävlar!
Kommentarer
Trackback
