à la Hedvig

På begäran kommer här del två av långresan, förlåt att ni fått vänta..

 

Efter att ha satt klockan återigen på vårt hostel i Hervey bay så blev det dags att stiga upp tidigt för att boka in oss på en valsafari (whale watching). Dagen till ära fanns det plats för oss och vi blev upphämtade från hostelet för att Sara (äntligen) skulle få se sina efterlängtade valar (hon hade tjatat om dem hela resan fram tills dess...) Vi går på båten och får höra att om någon vet med sig att de brukar bli sjösjuka så kan man få gå av båten och få pengarna tillbaka eftersom det nog lär vara lite tufft väder ute idag, vilket dock är bra eftersom valarna är som vi, är det bara varmt, soligt och stilla så ligger de mest och solar sig och tar det lugnt. Är det lite mer blåsigt så är valarna också mer aktiva. Vi såg nog inte någon som gick av båten i och med denna varning men många önskar nog att de hade gjort det. Det rullade ordentligt hela den drygt en timme långa färden ut mot valarnas lekområden och det är nog ingen överdrift att säga att nära hälften av alla ombord var mer eller mindre gröna i ansiktet och att minst hälften av dessa även satt med en fylld spypåse framför sig.. Inga vidare sjöben där inte. Nej men skämt å sido, det var så kraftig sjögång att man knappt kunde röra sig någonstans på båten utan man fick snällt sitta på sina platser tills vi stannade motorerna och låg och skvalpade lite mer. Vid det laget var det tyvärr många som inte ens klarade av att njuta av valarna som faktiskt kom fram. 
Vi fick se en liten grupp på ca 3 valar, en mamma med hennes unge samt en till som nog var en hane som även försökte ragga upp honan (igen)... Det var mycket plaskande med fenor, stjärtfenor osv samt även ett antal hopp i vattnet, framför allt från ungens sida. Tydligen är hoppandet en av valens viktigaste försvarsmekanismer för att komma undan hot, typ hajar(?) som inte kan hoppa. Därför "leker" ungen och mamman en sorts imitationslek där ungen helt enkelt övar sig i försvarsbeteende. För oss såg det såklart mest gulligt ut och det var många "ooh" och "aah" när den flög upp ur vattnet, simmade på sidan osv. Efter ett par timmars valtittande var det dags att åka tillbaka igen och tillbakavägen blev ändå lite lugnare än ditresan.

 

 

Därefter tog vi oss till hostelet och åt lunch på deras "restaurang", den godaste pizzan vi ätit i Oz enligt Hedvig. Sedan var det inte mycket annat att göra än att försöka fördriva tiden tills vår Greyhoundbuss skulle gå och ta oss till Airlie beach. Det kan för övrigt sägas att fördriva tiden i Hervey bay är inget att rekommendera, stället är väldigt dött och vi var rätt ordentligt uttråkade... Till slut var dock tiden inne för vår fjorton timmar långa bussresa upp till Airlie beach, varifrån vår segelbåt ut till Whitsunday islands skulle utgå. 

De fjorton timmarna på bussen var minst sagt ganska plågsamma. Greyhoundbussarnas funktion är liksom att man åker långt med dem men de är inte för fem öre anpassade för att åka långt... Det är vanliga bussäten som man kan luta bakåt lite. Behöver vi säga att man vaknade många gånger den natten?

 

Stela och trötta kom vi så fram till Airlie beach och checkade in på vårt hostel klockan sju på morgonen men lyckades faktiskt få våra rum så tidigt trots allt. Därefter gick vi till Harrys café. ett ställe som var rekommenderat i vår resebibel lonely planet och som faktiskt också visade sig ha bland de godaste pannkakor vi ätit. En stor pannkaka fylld med banan, valnötter och lönnsirap och med glass/grädde till. Bra frukost, glada tjejer.

 

 

Eftersom vår segeltur inte skulle avgå förrän nästa dag fick vi fördriva tiden i Airlie beach hela dagen. Hedvig ville egentligen ta en tur ut till de yttre korallreven för att snorkla eftersom det lär vara bäst där men vi fick dåliga nyheter i hostelreceptionen på morgonen om att alla båtar redan hade gått, så det blev inget med det. LIte sol  och bad samt shopping blev det iallafall och vi lyckades båda införskaffa det senaste modet down under, bomullsbyxor med roliga mönster och med passform ungefär som OP-byxor. Det gillar vi. 
På kvällen fick vi även se det nattliga livet i Airlie beach och även se baksidan av hur fulla backpackerkillar beter sig. Väldigt tråkigt att vara med om får vi säga..

Dagen därpå efter ytterligare en frukost på Harrys knatade vi iväg till segelbåten, vårt hem de kommande tre dagarna. Efter lite introduktion puttrade vi ut från hamnen och påbörjade vår tur. Efter en stund kom vi fram till vårt första snorklingsställe och fick slänga oss i vattnet. Tyvärr var snorklingen inte jättebra men vi fick se lite fisk iallafall och en del koraller, även om mycket är väldigt skadat. Resten av dagen blev det mer segling och umgänge på båten. 

 

 

Dag två var det upp och hoppa kring sex på morgonen följt av frukost och vid åttatiden befann vi oss åter i "stingersuits" och snorkel i vattnet. Stingersuiten är ungefär som en tunn våtdräkt som man måste ha för att inte råka ut för maneter, stingrockor, solbrännor och annat tråkigt. Samt att man håller värmen litegrann. Det här snorklingsstället var tyvärr ännu sämre än gårdagens och vi började bli lite nedslagna över det hela. Dagen fortsatte dock med ett besök till Whitehaven beach som är utsedd till Australiens vackraste strand och vi kan inte annat än att hålla med. Turkost vatten och en lång vit sandstrand. Även här var det stingersuits som gällde om man ville bada vilket vi faktiskt förstod då vi till slut fick se en stingrocka, om än på lite håll. Sanden på Whitehaven består dessutom bara av kisel, vilket är anledningen till att den är nästan helt snövit och därmed också fungerar som snö solreflektionsmässigt. Det är nästan helt omöjligt att vara där utan att bränna sig men vi körde som vanligt på med våra super-SPF och tanthattar. Tillbaka på båten seglade vi vidare en stund för att sedan stanna för resans sista snorkling, vilken tydligen skulle vara "kaptenens favorit av snorklingsställena". Vi ger inte så mycket för kaptenens snorklingsomdöme... 

Det blev ytterligare en mysig kväll på båten med en enorm stjärnihmmel ovanför oss eftersom de enda lamporna som är tända är båtarnas topplanternor ungefär. Vi blev ett tag lite förvirrade då vi inte hittade karlavagnen men insåg sedan att vi ju faktiskt befinner oss på andra sidan jordklotet... Däremot fick vi skorpionen utpekad för oss. Det var en mäktig känsla att bara ligga på båten, lyssna på kluckandet från vattnet och se upp i den oändliga stjärnhimlen. 

Dag tre var det åter en tidig morgon och tidig frukost, idag med sällskap av en och sedan två kakaduor som kom och åt lite müsli med oss. Den ena var sannolikt en förvildad tidigare tam kakadua som tillhört ägaren av en av de numera nerlagda resorterna på en av öarna. Oavsett vad så var det riktigt häftigt att ha dessa stora, vackra fåglar så nära.

 

 

Efter frukost gick vi iland på en av öarna för att titta på aboriginska grottmålningar innan vi slutligen puttrade mot land igen (vinden hade så gott som lagt sig helt och hållet så det blev inte så mycket segling). Väl iland försökte vi komma i fas med vår landsjuka litegrann, åt brunch på Harrys och tillbringade en liten stund vid Airlies lagun innan vi tog bussen till flygplanet och flög tillbaka till Brisbane, trötta men nöjda med resan. 

 

 

Det kanske börjar bli dags för oss att berätta lite om långresan som vi kom hem från för ca en vecka sedan...

 

Vi började vår resa med att ta en Greyhoundbuss från Brisbane till Noosa, vilket ligger ca 2 timmar norrut härifrån. Noosa är ett rätt populärt ställe för lokalbefolkningen att åka till under semestrar och sådant och vi hade hört att det skulle vara väldigt vackert. När vi väl kom dit hoppade vi av bussen och började fundera lite över var vårt hostel låg. Kartan vi hade var liksom något otydlig, det såg ut som att vi var nära men vi fattade liksom inte vart vi skulle gå. Efter att ha irrat runt lite hittade vi någon form av backpackerresebyrå där killen vi frågade undrade om vi hade missat pickupbussen? Det här var en ny erfarenhet för oss, vi har bott på YHA-hostel innan men då har de inte haft denna typ av service... Killen ringde till dem och snälla som de var skickade de sin lilla minibuss igen, vilket vi såhär i efterhand är väldigt glada för eftersom otydligheterna på kartan visade sig vara ett mindre berg man skulle ta sig uppför och sedan lite nerför igen, följt av en brant backe upp till hostelet... Vår väska var minst sagt tung och det där var en promenad som skulle varit tung även utan väska.

Väl framme lyckades vi checka in och bli uppgraderade till ett dubbelrum förutsatt  att vi kunde tänka oss att dela en dubbelsäng. Det tackar man faktiskt inte nej till, dormrooms i all ära men det är väldigt skönt att kunna sova ifred också. Vid incheckningen fick vi även reda på att det tjugo minuter senare skulle avgå en regnskogspromenad genom Noosas nationalpark, vilket är ungefär det viktigaste att se när man är i Noosa. Vi som ännu inte hunnit få i oss någon lunch tänkte ändå att det kanske var värt att hoppa på den så att man fick lite "guidning" genom parken, istället för att irra runt själva. Sagt och gjort så var det bara att snöra på sig gympaskorna (många gjorde promenaden i flipflops...) och eftersom det var ett hostel/backpackers så fick vi även hela gruppen att stanna vid ett texmex-ställe så att vi kunde få köpa oss varsin burrito som vi kunde äta på vägen. (Kan meddela att äta burrito, gå i ganska rask takt samt försöka prata med en av killarna från hostelet som ständigt försökte hålla igång ett samtal trots att vi gick och åt, inte var en jättebra kombo, vi fick båda hemskt snygga tacofläckar på våra tröjor, även om burriton var väldigt god.)

 

 

 

Väl tillbaka på hostelet var vi rätt trötta och svettiga och bestämde oss för att trots regnet ta ett dopp i havet, följt av en glass på Massimos gelateria, vilket nog faktiskt är den godaste glass vi någonsin ätit, särskilt deras macadamia- och deras tiramisuglass.. En dusch och lite vila på hostelet senare beslöt vi oss för att äta middag på hostelet eftersom alla restauranger i Noosa var väldigt dyra och flashiga. Hostelet hade dock riktigt god mat och vi var mycket nöjda. Vi tog oss sedan en sväng på "stan" och promenerade längs vattnet tills vi fick syn på en restaurang som serverade en efterrätt vi inte kunde motstå: brownies med jordnötssmörstryffel(?) och vaniljglass. Det visade sig vara ett bra beslut att faktiskt falla för frestelsen, mot slutet fick sara dessutom några bitar torr spaghetti i sin jordnötssås/tryffel och vi fick därmed en efterrätt gratis...

 

 

Följande morgon blev vi hämtade av en buss som skulle ta oss till Fraser Island, världens största sandö. På färjan över fick vi en liten skymt av en havssköldpadda samt även några delfiner på avstånd till vår stora förtjusning. Väl på ön blev vi överflyttade till en fyrhjulsdriven buss och hamnade längst bak i bussen vilket vi skulle få ångra många gånger om. Vi hade nog inte riktigt förstått innan vad som väntade oss men eftersom hela ön bara består av sand så var det även sandspår vi skulle köra i. Och sandbackar. Stora, branta, långa backar med lös sand och väldigt ojämn terräng. Vi fick även veta att baksätet var det som var allra skumpigast i hela bussen, utöver att hela färden var enormt skumpig oavsett var man satt... Hedvig som aldrig är varken sjösjuk eller åksjuk började nästan få en aning till illamående efter någon timmes skumpande, innan vi slutligen var framme vid första stoppet, en sötvattenssjö med blått vatten,vit strand och regnskog runtomkring. Efter en timmes bad, lunch och slappande var det åter upp i bussen för att skumpa några minuter till innan det var dags för vår bush walk, vilket var just en bush walk, dvs inte jätteupphetsande. Det var mest träd samt att vi gick förbi en till sjö som även den var väldigt vacker  och fridfull. Bushwalken övergick sedan i regnskog vilket dock var snäppet bättre med tät grön regnskog och en liten bäck som sipprade längsmed där vi gick. Ganska svettiga och trötta kom vi fram på bussen där vi bjöds på fika följt av transport till våra boenden, vilket var som små stugor med våningssängsrum i. Vi åt middag i "bufféstil" (inte riktigt så fancy som det låter), varefter de flesta i gruppen hängde kvar på "the Dingo bar" (vi åkte med cool dingo tours...) Vi var dock inte så sugna på varken alkohol eller fest utan tog den lilla "lokalbussen" ner till resorten på andra sidan backen och la oss i deras jacuzzi och tittade på stjärnorna istället. 

 

Nästa dag var det dags att ta oss ut i bussen igen. Trots att det hade regnat under natten så var sanden fortfarande väldigt torr och inte direkt bättre att köra på. Vi åkte först upp till en utsiktsplats, följt av att vi rullade ner mot stranden. Väl där möttes vi upp av små flygplan som erbjöd en flygtur över ön. Vi beslöt oss för att det skulle vara värt det (Sara fick med en något skrämd Hedvig upp i de små pytteplanen) och det var absolut värt det! Vi fick fantastiska vyer över ön och över havet och såg bla valar, hajar och manetstim i vattnet. Det enda på minussidan var att det spelade stor roll vilken sida av flygplanet man satt på.. En av oss satt på den bra, en av oss på den dåliga sidan. 

 

Tillbaka till bussen blev det ett par andra sevärdhetsstopp, bad i "champagne rocks pools", dvs klippformationer där vattnet flödar in från havet och bildar som små bubbelpooler.