Obduktion
Det gick bra.
Ingen svimmade, jag höll mig inne i obduktionssalen och det var verkligen riktigt intressant. När vi först kom in var ansiktena övertäckta och det såg ut ungefär som man ändå är van vid vid dissektionerna, bara att det var lite mer och lite färskare av allt. Trots det så var det inte jobbigt. Det var mer ett accepterande, jaha, där ligger de ja. Och så var det inte mycket mer med det. När ansiktsduken sedan togs av såg jag till att ha ett rätt stadigt tag om bordet men inte heller nu reagerade jag särskilt kraftigt.
Ingen svimmade, jag höll mig inne i obduktionssalen och det var verkligen riktigt intressant. När vi först kom in var ansiktena övertäckta och det såg ut ungefär som man ändå är van vid vid dissektionerna, bara att det var lite mer och lite färskare av allt. Trots det så var det inte jobbigt. Det var mer ett accepterande, jaha, där ligger de ja. Och så var det inte mycket mer med det. När ansiktsduken sedan togs av såg jag till att ha ett rätt stadigt tag om bordet men inte heller nu reagerade jag särskilt kraftigt.
Av hänsyn till eventuella läsare tänker jag inte gå in mer på detaljerna men kort och gott kan man säga att jag nu har en helt annan förståelse för hur kroppens alla organ ser ut och fungerar.
Vår patolog, en rätt ung tjej som tidigare också pluggat i Linköping var helt fantastisk. Hon var kunnig, avdramatiserande och enormt pedagogisk. Hur mycket frågor man än ställde så kände man sig aldrig till besvär coh jag måste erkänna att jag själv blev ganska uppslukad av det detektivarbete det hela faktiskt utgör. Därmed inte sagt att jag tänker bli patolog för den sakens skull.
Obduktionsprotokollet är nu inskickat för rättning och nästa tillfälle är om någon månad eller så. Nu vet jag vad det handlar om och det känns inte lika jobbigt. På samma sätt som jag även innan första dissektionen tyckte att det skulle bli jobbigt innan, men ändrade mig när vi väl var där, så kändes det även den här gången. Även om man för det mesta inte ska ta ut saker i förskott, så i det här fallet så är det nästan bättre att förbereda sig för det värsta, då kan man bara bli överraskad när det känns bättre.
Vår patolog, en rätt ung tjej som tidigare också pluggat i Linköping var helt fantastisk. Hon var kunnig, avdramatiserande och enormt pedagogisk. Hur mycket frågor man än ställde så kände man sig aldrig till besvär coh jag måste erkänna att jag själv blev ganska uppslukad av det detektivarbete det hela faktiskt utgör. Därmed inte sagt att jag tänker bli patolog för den sakens skull.
Obduktionsprotokollet är nu inskickat för rättning och nästa tillfälle är om någon månad eller så. Nu vet jag vad det handlar om och det känns inte lika jobbigt. På samma sätt som jag även innan första dissektionen tyckte att det skulle bli jobbigt innan, men ändrade mig när vi väl var där, så kändes det även den här gången. Även om man för det mesta inte ska ta ut saker i förskott, så i det här fallet så är det nästan bättre att förbereda sig för det värsta, då kan man bara bli överraskad när det känns bättre.
Efter obduktionen gick jag hem och åt lunch och duschade, ett par timmar senare var det dags för basgrupp. Resten av dagen var jag så trött att jag knappt fungerade. Kan ju sägas att jag sov långt ifrån bra natten innan, tror att jag har sett för många mordserier. Mardrömmar brukar inte vara min grej men för ovanlighetens skull vaknade jag en hel del gånger under natten. Det blev därför en hel del avsnitt av Game of Thrones igår kväll, det var ungefär vad jag orkade med.
Idag är det en ny dag, IBD står på schemat för helgen. Kul. Ska bli skönt att mag-tarmkapitlet snart är över, det är tyvärr inte det roligaste jag vet.
Idag är det en ny dag, IBD står på schemat för helgen. Kul. Ska bli skönt att mag-tarmkapitlet snart är över, det är tyvärr inte det roligaste jag vet.
Kommentarer
Trackback
