à la Hedvig

Efter en ovanligt lång dag i skolan gick musten ur mig ordentligt nu när jag kom hem. Efter att ha tagit mig till skolan redan vid åttatiden imorse, pluggat fram till tio innan föreläsningen, varit på föreläsning och ätit lunch med mina vänner så satt jag sedan på HUB större delen av eftermiddagen, vet inte när det hände senast, inte den här terminen iallafall skulle jag säga. Undernäring stod på schemat igen, (vi läste ju både övervikt och svält för några veckor sedan), nu var det mer fokus på vitaminer och mineraler samt olika energibehov i olika stadier i livet. Ärligt talat skitjobbigt att läsa om. Efter att ha tragglat mig igenom både fysiologi- och patologibok så insåg jag ju även att på HUB finns fallkonstruktörens favoritbok om nutrition, varefter ett större hav av text öppnade sig framför mig. Större delen av boken skulle lätt kunnat handla om dagens fall och jag hoppas att mina (o)kunskaper i att sålla bland information ska vara någorlunda tillräckliga. Det är alltid lika svårt när det är relativt luddiga fall där man inte riktigt vet vad man ska läsa på.

Ska fortsätta kvällen med lite Celiaki (glutenintolerans) också, eftersom vår handledare inte behagade tala om för oss att vi skulle läsa det för flera veckor sedan. Inte för att det egentligen är sådär värst superdupersvårt, men ändå. Sedan blir det nog till att försöka ta tag i helgens fall, för på fredag åker jag hem!

Längtar galet mycket redan, saknar familjen, saknar Göteborg, saknar miljöombyte. Hoppas därför på att kunna få klart en del av fallet innan jag åker, vet av erfarenhet att lagom mycket brukar bli gjort när man väl är hemma.. 

Efter vår föreläsning idag kom ett par herrar (nåja, en kille, en herre) och raggade folk till sin stresstudie. De skulle undersöka läkar- och psykologstudenter i Linköping, vs Indien med avseende på deras stressnivå. Tydligen har de utvecklat någon apparat i Linköping som kan mäta stressnivån genom att analysera hårstrån från de senaste tre månaderna, samt att jämföra med en enkät man fick fylla i. Vad gör man inte för forskningen, tänkte jag, fyllde glatt i enkäten och satte mig på stolen för att bli friserad. Det sagda om att de skulle ta "ungefär motsvarande en-två tändstickor" visade sig dock inte riktigt vara sann, ångesten blev ganska rejäl när jag såg hårtesten i en av "forskarnas" (läs T6-student) hand och när jag nu (konstant) går och känner på den lilla taggiga fläcken i mitt bakhuvud. De tog liksom inte det översta håret tack och lov, men nu har jag insett att det är tveksamt att mitt hår faktiskt täcker det hela tiden. Med andra ord, jag har en liten hårtofs som står ut, och med  beräkning på forskarnas uppgift om att hår växer ca 1cm per månad, så med mitt ca 40 cm långa hår kan jag få vänta nästan lagom till att jag tar examen innan mitt hår är lika långt igen.
Behöver jag säga att jag ångrar mig? (Och nej, så brutalt mycket syns det nog egentligen inte, men det känns!)

Inte mycket att göra nu, jag hoppas att deras studie blir bra. Som plåster på såren ska jag få uppgift på analysen av hur mina stressnivåer faktiskt har varit de senaste tre månaderna, det kan ju bli intressant om inte annat. Samtidigt som det kommer att spegla stressnivåerna under sommaren, hur stora var de, egentligen? Tveksamt. 

Borde försöka sätta igång med något vettigt, behöver handla inför middagen men det regnar något så förbaskat ute, det verkar ha blivit en trend såhär i september. Aldrig i livet att jag tänker bo i Sverige för alltid.