à la Hedvig

Jag har gått min första riktiga dag som kandis/eftersvansare/blivande kollega, you name it. 

 

Min första dag på infektionskliniken var en glad överraskning då jag blivit mycket väl omhändertagen och kommit in i tänket ändå relativt snabbt på något sätt. Dagen blev dessutom lite lagom lugn och på det hela taget har det varit en positiv upplevelse. Jag har varit på röntgenrond, sittrond, vanlig rond, sagt hej till patienter och tja, orienterat mig lite. Mycket mer spännande än så har det inte varit idag, mer än att man (lite halvt ofrivilligt) blir en aning hypokondrisk, andas några andetag färre om man är inne hos någon patient man vet är lite extra smittsam och spritar händerna gärna hellre någon gång för mycket än för lite. 

Det har dock varit en lång dag. Att under ett och samma dygn ha sovit alldeles för lite pga nervositet och ny sovmiljö, gå upp tidigt för att hinna i tid, cykla genom en stad man aldrig sett förut samt ta sig igenom en dag i en miljö man aldrig någonsin befunnit sig i på det sättet tidigare, det är faktiskt ganska påfrestande. Förhoppningsvis sover jag bättre inatt och är piggare imorgon. Skulle det ändå inte lyckas helt och hållet börjar jag bli smärtsamt medveten om att de obligatoriska kafferasterna kommer att bli slutet för mitt för tillfället inte särskilt existerande koffeinberoende... 

 

Jag fick faktiskt tom ta fram mitt rosa stetoskop vid ett tillfälle. Jag övervägde för några sekunder om jag borde skämmas över det faktum att det är rosa. Slog snabbt bort de tankarna, tänkte på min T2-handledare som hävdade "att det är deras problem isåfall, inte ditt". 

 

Allt som allt en rätt bra dag. Det här kan nog ändå bli rätt kul. :)