7
Framför allt det. Maktlös. Känslan av att jag inte har kontroll över det här överhuvudtaget. Har jag otur har jag pluggat och förstått fel saker och inte alls det de kommer att fråga på. Jag har sällan mått så dåligt som under förra februaris omtentaångest, jag orkar inte genomgå det igen. Samtidigt så har jag inte kapacitet till att orka mer än det jag gör nu. Jag gör mitt bästa men jag tvivlar på att det är tillräckligt ändå.
Fast mest är jag nog i behov av sömn.
Med tanke på att du säger att folk som inte gått igenom det inte kan förstå, så får du väl ta det här från någon som har gått igenom det: slappna av. Jag VET att det är helt åt helvete svårt att göra (jag brukar titta mycket tvivlande på alla i min omgivning som säger samma sak till mig), men det är sant. Man måste slappna av. Inse att en omtenta inte är jordens undergång och att det bara finns så mycket av tentor man kan styra. Tentatorerna kan bestämma sig för att fråga på dumheter som ingen läst. Det bara är så.
Ha inte dåligt samvete över att du tränar. Jag tränade en timme om dagen hela T4-tenta-P och det gick bra ändå. Jag tränar en timme om dagen även detta tenta-P. Ju fler tenta-P som kommer, desto mer inser jag att det inte funkar att plugga åtta, tio timmar om dagen för mig. Min hjärna sparkar bakut och får psykbryt där man helst bara vill ligga i en hög på golvet och grina. Så jag tränar, lägger pussel, bygger lego, läser böcker och skriver blogg.
Ring pojkvännen, mamma, syskon, kompisar, eller vem som nu kan tänkas vara bra att prata med. I min erfarenhet lyssnar de mycket hellre än man tror.
Fira nyår. Kanske inte supa-skallen-i-bitar-vara-bakis-i-tre-dagar, men fira. Det är ett nytt år.
Du måste överleva många år till, både i skolan och med rätt tuffa krav ute i verkligheten. Man måste inse att man inte kan leva och dö med varje tenta-P och tenta.
Du klarar det, det är jag helt övertygad om :)
