Okej, jag säger nog ganska ofta att något är det godaste som finns. Men det här tar nog priset:
Jag och min syster sympatiserade alltså med regnet, valde att stanna inomhus och baka kanelbullar. Helt enkelt oslagbart. Här är receptet jag brukar använda. Det blir i princip alltid riktigt bra!
Kanelbullar ca 40 st
Deg:
- 150 g smör/margarin
- 5 dl mjölk
- 50 g jäst för söta degar
- 1 dl socker
- 1/2 tsk salt
- 2 tsk (eller mer!) nystött kardemumma
- Ca 1,4 l vetemjöl
Fyllning:
- 100 g rumsvarmt smör/margarin
- 1 dl socker
- 2 msk kanel
Ägg
Pärlsocker
Gör såhär:
Smält matfettet i en kastrull. Tillsätt mjölken och värm till 37 grader (fingervarmt)
Smula ner jästen i en degskål på 3-4 liter. Häll över degvätskan och rör om tills jästen löst sig. Tillsätt socker, salt och kardemumma.
Mät upp mjölet (luftigt, packa inte!) i ett litermått.
Tillsätt mjölet men spara ca 1/2 dl till utbakningen.
Arbeta degen kraftigt ca 5 min med maskin eller 10 min för hand tills degen känns smidig och släpper från bunkens kanter.
Låt degen jäsa övertäckt med bakduk i ca 30-35 min.
Ta upp degen och knåda den smidig på mjölat bakbord. Dela den i 4 delar och kavla ut varje del till en avlång platta.
Rör ihop ingredienserna till fyllningen och bred ett tunt lager på kakan. Rulla ihop och skär varje rulle i 10 delar. Lägg bullarna i formar eller på bakplåtspapper och tryck lätt i mitten på varje bulle.
Låt jäsa 40 min till.
Pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker
Grädda i 250 grader i 5-8 min tills de är lagom bruna och fina,
Låt bullarna svalna på galler under bakduk
Ät bullarna halvvarma med ett glas kall mjölk!
Jag inser att min sommar kommer att ha gått ut på ett ständigt packande och förflyttande. Sammanlagt lär jag vara hemma ca två veckor, och inte ens dem är i sträck. Jag klagar inte, jag älskar att resa och göra olika saker, men jag blir bara allmänt förvirrad när jag letar efter saker i en halvtimma, som jag är övertygad om att de ska ligga i tvätten och borde vara tvättade vid det här laget, för att sedan hitta dem i mitt rum under en hög med annat-otvättade.
Totalt kaos med andra ord.
Sommarens första bortavaro-etapp var helt fantastisk måste jag säga. Träffade massa nya vänner som jag verkligen kom att tycka om och det känns rätt konstigt att vara hemma och inte ha en massa folk omkring sig.
Nästa destination ska tydligen föra med sig runt 30-35 graders värme, hur packar man för sådant!? Jag menar, tänk om det faktiskt inte blir så när man väl är där? Så står man där med linnen och shorts och huttrar i ösregn?
Men det är väl bara att sätta sin tillit till SMHI, troligtvis det dummaste man kan göra, men ändå, och glatt packa ner det svalaste man har i garderoben. I värsta fall får man väl kramas om man fryser.
Förvirringen efter studenten tycks ha kommit av sig lite efter att ha blockerat hjärnan med annat. Kallduschen kommer nog snart, bara vänta och se.
På tal om packning så hittade jag äntligen mina solglasögon efter en del letande. Jag har kommit fram till att solglasögon är något som är helt hopplöst att köpa. Jag tycker aldrig att jag passar i några överhuvudtaget, plus att jag egentligen tycker att de är i vägen.
Men, sedan jag fick ett par Ray Ban wayfarers för ett par år sedan så vill jag faktiskt inte byta alls. Lady Gaga-brillor, pilotbågar och annat i all ära, men när det kommer till vissa saker tycker jag att det är bättre att köra på personlig stil än på mode. Man känner sig ofta mer bekväm då, trots att jag fick höra redan förra året att wayfarers är SO last year...
Suck.
Världens bästa solglasögon
