à la Hedvig

Min kalender är i det närmaste fullbokad fram till lovet. (Och nej mamma, jag har fortfarande hål där jag hinner plugga), men ändå. Plötsligt blev det mycket saker som ska in och åkas fram och tillbaka, IFMSA-möte i Lund, ett par turer hem med konfirmation av syster samt påskfirande, det är superfaddermöten och mentorsträffar. Men jag älskar det. Jag tycker verkligen om när det händer saker, annars har jag ingen motivation till annat.
Faktum är att det känns som att det händer enormt mycket med det mesta. Det märks att det är vår och att folk börjat få mer energi än för ett par månader sedan.

Just nu mår jag nästan illa. Jag och Louise hade fikastund och spelade need for speed här för ett par timmar sedan. Har fortfarande inte hämtat mig ordentligt och inte blev det bättre av att jag tänkte att "man måste ju ändå äta lite vanlig mat, annars blir det ju inget bra". Det blev inte bra ändå. Möjligtvis att sockernivån balanserades upp av lite mer salt, i övrigt, nej. Borde kanske gå ut och gå en sväng sedan, om jag bara kunde sluta hosta..

Just nu sitter jag ensam i korrridorens allrum, ingen är hemma och jag känner mig faktiskt enormt ensam. Det är knäppt hur fort man vänjer sig vid att ha människor omkring sig och hur tomt det känns när de inte är där. Min korridor har verkligen blivit mitt andra hem, jag har haft tur som hamnat så bra. 
Nu borde jag läsa om hormonsystem av olika slag. Motivationen är i botten och jag har egentligen ingen ork. Har sovit för dåligt hela veckan pga förkylning och annat, det bådar inte gott för bra studier. Men det måste göras.

Imorgon är det iallafall fredag och tequilasittning, helg på ingång alltså!

Det har hänt en del sedan sist, i helgen hade jag finbesök av Emil, även om jag inte vet om jag lyckades visa Linköping från sin bästa sida, inte vädret iallafall. Sjukt vad fort två månader har gått ändå.

I övrigt har plugget rullat på mer och mer. Antar att jag har mer att göra nu än tidigare, därav tidsbrist på uppdateringsfronten. Jag har blivit godkänd på HEL-tentan och livet känns plötsligt lite lättare. Vi har hunnit med en tackfest för att tacka alla inblandade i nollningen. Jag har gjort mitt första riktigt officiella gyckel och idag har jag dessutom blivit lottad till Superfadder. I höst kommer jag alltså ha ett par hektiska veckor att börja med, men jag är övertygad om att det kommer att vara värt det!

I förrgår påbörjade vi dessutom en PCR-lab. Man tar helt enkelt ett blodprov (sticka varandra i fingrarna!) för att därefter preparera fram sitt DNA och testa om man har förmåga att bryta ner vissa läkemedel. Del två kommer om ett par veckor och vi får väl hålla tummarna för att jag klarar det. Annars att jag inte blir psykiskt sjuk eftersom det mestadels handlar om psykofarmaka av olika slag:)

Idag har jag bara haft en föreläsning, varefter jag suttit på biblioteket och pluggat. Väl tillbaka i korridoren har jag dunsat ner i soffan men lyckats göra en bröddeg emellan. Jag är helt sinnessjukt trött. Beror antagligen dels på att jag la mig för sent igår, men också att jag ju äntligen har skaffat cykel. Och tro det eller ej, man blir faktiskt ganska trött av att cykla till och från skolan. Sedan är jag ju förvisso otränad också.

Tyvärr blir vilan kortvarig. Ikväll är det åter temakväll med kärleksakuten, den sista på ett tag. Det är verkligen kul och intressant, men det tar alltid emot att cykla över halva stan på kvällen när man väl har landat hemma.. 
Dags att fixa klart mina brödbullar.