à la Hedvig

En månad har redan förflutit, 25 procent av min vistelse här är redan förbi. Och jag som skulle dokumentera allt inför framtiden. Det gick lite sådär men kanske hänger det också ihop med själva tillvaron här. Jag försöker att kanske bli lite mer Berlin, lite mer närvarande, lite mer bara leva i nuet, inte fundera sådär jättemycket på tillvaron imorgon. Minnena sitter ju trots allt någonstans i hjärtat och det är inte fotona vi har kvar som gör oss lyckligare eller får oss att minnas mer. 

Det har varit en intensiv månad, fylld med allt och ingenting. 

Jag har svettats igenom den J*a tyskakursen. Intensivkurs tyska och så var man svinstolt över att ha tagit sig in i högsta kursen. Det dröjde inte särskilt länge förrän jag ångrade det ganska ordentligt. Samtidigt inser jag att jag nog aldrig hade velat vara i någon av de lägre grupperna heller. Grupperna där folk uteblir från undervisningen, pratar engelska så fort de får chansen samt de facto tar droger på klubbarna när de får chansen till det också. Min grupp var lite mer jordnära, deltagarna i genomsnitt något/några år äldre och lite mer genuint intresserade av att lära sig tyska. Om än ibland lite för intresserade för mig kanske. 

I fyra veckor har jag svettats med mestadels litteraturtolkning och kunjunktivalsatser på tyska. Utan att orka gå in på det mer djupgående kan jag säga att det är svinsvårt, vår lärare hade dålig förståelse för hur svinsvårt det var för vissa av oss och jag kanske på sin höjd har lärt mig det lite halvdant. Trots mina ringa grammatikkunskaper har jag dock blivit mycket mer flytande i mitt språk, tack vare mina kursare. Det fattas fortfarande så otroligt många ord i ordförrådet som ska få plats i mitt huvud tillsammans med allt annat men trots det så säger i princip alla jag träffar (inklusive tyskar!) att jag har bra flyt i språket. Det känns ju ändå bra, konjunktivalsatserna till trots. Det gäller nog mest att inte tänka så mycket. Bäst tyska pratar jag när jag fått i mig något glas vin eller öl (jobbar fortfarande på öldrickandet, det går långsamt framåt).

 

 

Sedan var det ju det där med tysk litteraturtolkning. 

 

Det ska sägas att vår lärare verkligen är passionerad. Han älskar tyska språket tror jag, har studerat litteratur och teater och är egentligen mer konstnär än lärare (jobbar bara som lärare ca 15-20v per år för att finansiera sina hemmafilmprojekt övriga delen av året).. Jag tycker att det kan vara jätteintressant med litteratur, gammal litteratur för den delen också men trots det så blev det liksom lite väl mycket för mig som sedan fyra år tillbaka varit fullkomligt begravd under den gigantiska sten som kallas medicinsk facklitteratur. Att då sitta och försöka analysera vad Goethe, Kafka och Hesse egentligen ville ha sagt med sina texter och därtill att göra det på tyska (när jag redan grundläggande saknar ord för vardagssituationer) blev liksom minst sagt komplicerat. Politiska debatter har vi också haft många. Inte särskilt mycket lättare det kan jag meddela.. 

Jag lyckades avsluta kursen med ett knytnävsslag till argumenterande tal för mässlingsvaccination (nåja, kanske en fingerpetning åtminstone) men som uppenbarligen höjde upp mitt betyg som kompensation för mina grammatiskt katastrofala "provuppsatser" och har nu ett Tyska C1-nivå med betyg "gut", dvs näst högsta betyget (även om jag hade det lägsta man kan ha för att få till det). Eftersom vår lärare typ är född 68, är uppväxt i DDR und so weiter var ju dock inte betygen något man egentligen skulle haka upp sig på.. Nåja. 

 

På tisdag börjar min placering på ortopeden, något som jag ärligt talat inte ser fram emot sådär supermycket. Har fått höra att det inte är någon vidare bra klinik att vara kandis på och dessutom grusades mina tyska anatomikunskaper igår när jag inte lyckades låna böcker på det medicinska biblioteket (som för övrigt hade ett helt fantastiskt utbud..) Dessutom kommer jag att behöva gå upp kring 05.00 de kommande fyra veckorna.. 

MEN. Innan dess ska jag njuta av påskhelgen tillsammans med min älskade familj och T. Förhoppningsvis kan vi få något annat än det kroniska aprilväder vi verkligen haft här den senaste veckan. Solsken varvat med gigantiska hagelskurar. Någon gång ska det väl ge sig.