Dingdong
Jag får väl klämma in en update för de som följer mitt liv den här vägen, (Emma och Emma, varför hörs vi aldrig!?) Hursomhelst. Det har egentligen inte hänt sådär jättemycket. Jag kom inte in på läkarlinjen på första antagningen utan står nu som 18/19 reserv i Örebro och Linköping. Högskoleproffs som Shelly och någon mer(?) är bombsäkra på att jag därmed kommer att komma med efter andra antagningen, men jag får erkänna att jag är tveksam. Bland 80-90 sökande kan väl knappast en femtedel hoppa av eller få för sig att göra annat? Jag har däremot kommit till den jävliga insikten (troligtvis långt efter alla andra) att det även på högskoleprovskvoten rör sig om någon form av lottning(?) eftersom det är ett flertal som har kommit in med samma poäng som jag, i Lund, vilket är mitt förstahandsval, men att jag troligtvis har haft otur i lottningen där. Om det är så så suger uppenbarligen min tur i spel. Och inte vet jag om min tur i kärlek fungerar bättre eftersom min kärlek försvinner från mig i två månader. Men det kanske är nyttigt, vad vet jag.
Vidare har jag jobbat en del på dagis som sagt, vilket är sanslöst mysigt när man har en fyra-femåring i knäet som plötsligt vrider på huvudet och pussar en på kinden. Men eftersom allt har en baksida så är det ju också då man får alla bacillusker som barnen går och drar på. Eller ja, jag tror att jag skulle fått dem ändå. Tackade nej till dagis idag för att inte riskera magsjuka på julafton haha! Men jag älskar verkligen barn, fick delvis tanken i huvudet att sikta på barnläkare, samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av det. Glada barn är underbart, att trösta ledsna barn är inte helt fel det heller när man ser ett stort leende breda ut sig över det tidigare ihopskrynklade ansiktet. Men hur klarar man av att se barn som kanske aldrig mer kommer att le helt och hållet på riktigt? Jag tror att jag skulle gå itu då.
Så nu kommer alltså julen som någon form av avbrott. Min julstämning som infann sig någonstans kring första advent verkar ha kommit av sig lite, men jag är i princip färdig med alla julklappar, vilket är helt sjukt tidigt för att vara jag. Samtidigt så känns det som att julen/nyår bara står för nästa avbrott. Efter det har jag nästa halvår då jag måste bestämma mig för vad jag ska göra. Så länge jag är sysselsatt är jag nöjd, då slipper jag tänka. Men tänk om jag inte kommer in på universitetet i vår heller? Ett halvår till som lärarvikarie känns inte som ett alternativ. Au pair ligger fortfarande i mitt bakhuvud, men vem vill ha en au pair i sex månader? I juni ska jag jobba som ledare på sjövärnskåren, oavsett vad. (Såvida de vill ha mig alltså) Jag står alltså återigen i något slags status quo. Men kanske ska man bara ta julhelgen, släppa allt annat och ta tag i resten efteråt.
Love
/HKommentarer
Postat av: Anonym
Hehe, högskoleproffs?
Jag vet att du inte riktigt tror på mig, men ifall du kollar på de här hemsidorna kanske du ändrar dig?:
http://www.hpguiden.se/Forums/viewforum/f=11.html
läkarstudent.se
Här står det nämligen hur många reserver som kommer in varje år. Du kanske ligger precis på gränsen, men jag vill inte att du ger upp :)
Jag håller tummarna! <3
Postat av: Hedvig
Förlåt mig vännen, det var inte menat att låta så negativt. Jag bara, vågar inte riktigt hoppas, med risk för att bli besviken.. Men det är skönt att du är på min sida!<3
Trackback
