Panik..
Efter någon timmas brottande med högskoleantagning börjar jag känna mig smått uppgiven. Hur ska man veta redan nu vad man vill? Eller ja, det sa man för tre år sedan när man skulle börja gymnasiet också.. Jag antar att jag är ett barn av min tid. Jag vill ha ett bra jobb, med bra lön. Men främst av allt vill jag må bra med det jag gör, trivas, känna att jag gör något meningsfullt. Och utvecklas som människa. Vad nu det egentligen innebär? Jag antar att det mest låter fint.
Jag trivs ju med att ha det som det är nu, varför måste alltid förändringen komma när allt är som bäst?
Kommentarer
Trackback
