Snö
Jag kommer aldrig att bli någon stor bloggare(-erska?). Inte i den här takten iallafall. Men det kanske inte gör någonting. När jag startade den var det någon form av tanke att det skulle vara en matblogg, nuförtiden blir det allt mindre av den varan. (Även om surdegen är på g igen!) Dels för att jag inte har någon kamera, vilket gör det mycket tråkigare att lägga upp recept och liknande (och jag är för lat för att fixa fram familjens systemkamera), dels för att jag inte alltid orkar/hinner uppdatera. Numera känns det mer som att bloggen, eller ska jag säga bloggarna? Har blivit ett sätt att hålla koll på vad folk gör nuförtiden. Med en vän i varje hörn av jorden (det känns som det iaf) så är det svårt att släppa taget helt, samtidigt som det också är svårt att se någon leva en vardag man själv inte längre ingår i. Jag vet att det är för mycket datortid för mig, men det beror nog mycket på någon form av separationsångest.
Mina två fasta veckor på skolan lider mot sitt slut och på onsdag är jag tillbaka i telefonsamtal-klockan-sju-på-morgonen-träsket. Och jag erkänner, det var lite vemodigt att säga "hejdå" till en av mina klasser idag, trots att jag vet att chansen att vi stöter ihop igen är ganska stor. Det är lustigt hur snabbt man kommer in i rutiner och mönster och fäster sig vid saker och ting.
Något revolutionerande är att jag för en gångs skull befinner mig i någon form av julstämning och det är bara första advent. De senaste åren har den känslan knappt ens infunnit sig på julafton. Jag antar att jag för en gångs skull har ro att känna in det hela, utan matteprov eller labrapportsinlämningar hängande över huvudet. Det positiva med mitt "jobb" just nu är faktiskt just att när jag går hem så kan jag eventuellt vara frustrerad över något som hänt under dagen, men sedan behöver jag inte fundera mer över det. När jag väl kommit hem kräver det inte längre något av mig.
Kommentarer
Postat av: Mikkelkjersti
Very interesting & professional site. You done great work.
Trackback
