à la Hedvig

Och nu snackar jag om mina riktiga vänner, de jag vet att jag kan lita på i ur och i skur. Som jag gråtit med, skrattat med och druckit oändligt många koppar kaffe med. Människor som känner mig så gott som utan och innan, som inte kräver att man visar upp någon fasad. 
När plötsligt ens tillvaro inte längre har några fasta hörnstolpar och det där med relationer, bekantskaper och vänskap mest flyter runt, utan att veta vem man ska prata med eller vem man kan lita på,

då känns det fruktansvärt skönt att veta att det faktiskt finns några som är gjutna i cement, oavsett vad som händer. 
Ni är helt enkelt bäst, ni vet vilka ni är.