à la Hedvig

Och förbannad.

Nej, jag har inte gått hem i ösregn och varit tvungen att byta kläder och jag har inte blivit nertryckt av chefen på jobbet jag inte har.

Jag har däremot varit och provat kläder.

Utgångsläget är ungefär såhär: jag är en relativt kort (?) tjej som normalt sett ligger runt storlek 38 men har några extrakilon som förvisso stör mig något enormt och som ibland gör att det krävs storlek 40, särskilt byxor och kjolar. Till saken hör att, även om min självbild skriker något helt annat, så skulle jag inte betraktas som tjock. Jag tror faktiskt inte att någon relativt normal människa skulle observera mig som det på stan iallafall. Vidare så befinner sig de extrakilon jag har på lår/rumpa, dvs där extrakilon ska lägga sig om man är tjej. Jag är kurvig, men inte heller detta något rent extremt. Men ja, jag vet att jag har relativt breda höfter och en rumpa i stil med Beyonce, om än inte i samma fitnessgrad. 
Någon modetidning påstod att modet äntligen börjar svänga från "size zero" till att vara mer anpassat för kvinnliga former.

Bullshit. 
Gå in på vilken svensk klädkedja som helst och prova kläder och du går därifrån med ett självförtroende i botten samt en oförändrad plånbok. Jag är normalt sett egentligen inte en storlek 40, det märks när jag faktiskt provar byxor och inser att de är alldeles för stora i midjan. Om jag ens kommer så långt dvs, eftersom de flesta sätter stopp innan de kommit halvvägs över låren. 
Jag blir så förbannad. 
Hela det här inlägget är en enda lång klyscha, det vanligaste gnällämnet, jag kommer inte i kläder. Men det är helt ärligt sant. Jag provade även en klänning på HM i storlek 40 som förvisso var tight i modellen men som ändå borde passa mig. Trots detta sitter den som ett korvskinn och jag tycker själv att jag ser ut som en av 90-talets tecknade barnseriers geléklumpar. Blobber? Hette de så?

Jag ska inte behöva gå runt i tights för att jag inte kommer i andra byxor eller att de sitter för obekvämt. Inte heller ska jag behöva leta reda på någon svindyr märkesaffär där de har saker som är "anpassade för kvinnliga former", men där ett par byxor kostar 1000 kronor och uppåt. Den senaste trenden med jeggings är inte min grej, men visst, jag fattar poängen, de får man åtminstone på sig, tack vare all stretch. 

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, så varför ska det vara så jävla svårt att ändra på en nedåtgående spiral som bara blir värre och värre? I storbritannien och USA, där mycket mode och design kommer ifrån, är dessutom merparten av människorna djävulskt feta och man får nästan känslan av att vara anorektisk i jämförelse.

Någon gång måste det ju bli ändring på det här, men när?

PS: Trots detta lyckades jag få med mig något hem. Kikar ni in senare får ni se vad! DS