à la Hedvig

För det första vill jag säga en sak, när man säger Alanya så tänker nog de flesta på fest, fylla och jobbiga försäljare, något som antagligen är väldigt sant när det är högsäsong, dvs tiden från början av juni till slutet av augusti. 
Eftersom varken jag eller min pojkvän var ute efter en partyresa så tog vi därför chansen/risken och valde att åka till Alanya, trots ryktet som partystaden nummer ett. Något som visade sig vara ett jättebra val!
Största anledningen till att det blev Turkiet var att det fortfarande är varmt där. Grekland etc börjar bli kallare såhär års och eftersom det var värmen vi var ute efter så var det Turkiet som var tillgängligt till sista minuten-pris. Det var lågsäsong, lugnt och skönt, inte så jättemycket turister, lagom varmt och vårt hotell hade perfekt, centralt läge!

Jag erkänner att när vi kom fram till hotellet klockan halv två på natten tyckte jag att allt var pest. Vi hade åkt transferbuss från flygplatsen i över 2,5 timme, en resa som blivit förlängd pga ett gäng fulla värmländska killar, där killen som satt precis bredvid oss spydde några liter i en plastpåse, gick ut och fick andas av sig lite, för att sedan återvända till sin plats. Vi hade alltså 1,5 timme kvar framför oss i en buss där spylukt blandades med airfreshener och ett konstant hostande pensionärspar i sätet bakom fick en att vilja använda gasmask. Väl framme på rummet såg det inte alls ut som jag tänkt mig och botten kändes nådd. 
Men icke!

Klockan fem på morgonen väcks jag brutalt av ett ylande, skriande, metalliskt ljud. Jag hade glömt bort detaljen "moské med böneutrop i närheten av hotellet"... Minareten befann sig ca 75 meter från vår balkong och trots relativt ljudisolerade dörrar så var det ett antal morgnar man inte sov precis som man hade tänkt sig.

När vi dagen därpå letat oss ner till stranden, fått oss turiskt bad, Hamam, dvs bastu, peeling, massage med massa tvålskum, oljemassage och ansiktsmask, så kändes det ändå som att veckan började bli sanslöst mycket bättre. Vilket den också blev.

Vädret var verkligen perfekt hela veckan, nästan inga moln, inget regn och en konstant medeltemperatur på sisådär 32 grader. Havet måste väl varit nära 25 tror jag. 
Bortsett från stora mängder sol och bad så hann vi med en vandring genom gamla stan, uppför berget. Sjukt tungt! När vi insåg att vi aldrig skulle orka upp till borgen som fanns högst upp promenerade vi tillbaka och tog bussen upp dagen därpå istället!
Vi hann dessutom med ett stort antal promenader genom stan (dvs gå vilse, för att sedan försöka leta reda på vår minaret och dra oss åt det hållet), en kväll med världens största strawberry daiquiris, samt massor med god mat! Jag, som troligtvis är Sveriges största kebabmotståndare har blivit omvänd. Åtminstone så länge det smakar som i Turkiet så är jag glad!

Är rädd att det här inlägget blev för långt redan för längesedan. Borde väl därför avsluta med en sammanfattning: Alanya är en riktigt vacker stad om man ser charmen bortom turismen och läget vid medelhavet är helt fantastiskt. Åker man dit under lågsäsong slipper man dessutom massa dräggfulla ungdomar och tom hotellet som räknades som "utpräglat ungdomshotell" var lugnt och skönt! Maten är dessutom billig och jag kan allt som allt verkligen rekommendera alanya som resmål. Önskar att jag fick en vecka till, NU!