à la Hedvig

Jag har vikarierat som SO-lärare. En lektion...

80 minuter i ett klassrum fyllt med 12-åringar låter kanske inte som hela världen, men det är faktiskt mer påfrestande än man tror. Trots att de flesta är riktigt gulliga och ljud/bråknivån är relativt låg. Under dessa 80 minuter är man konstant på helspänn, livrädd för att göra något dumt och önskar konstant att man ska vara en kick-ass vikarie som ungarna älskar redan efter en kvart och som får respekt bara genom att öppna munnen. 
Tvivlar på att så blev fallet idag, även om jag faktiskt är nöjd med min insats och tycker att det gick över förväntan. När man kommer hem har man därför en föreläsning att plugga in, för att inte nämna mina fyra "obligatoriska" halvfartskurs-läsnings-timmar i filosofi. Men trots allt så känns det skönt att man gör något någorlunda(?) vettigt.

Måste kila på min träning nu, hur man nu ska tänkas orka med detta. Önska mig lycka till och hoppas på att min tennistränare inte klagar på att mina fötter verkar fastgjutna i betong...