Isolering
Jag kom hem från Öland igår kväll och var verkligen socialt utmattad. Vi har haft det hur kul som helst men när tio personer bor tillsammans på en liten yta i form av en sommarstuga i nästan sex dagar så blir det inte utan att man till slut bara vill hem och få eget space och slippa att behöva prata med någon så fort man förflyttar sig tio meter. När jag kom hem ville jag mest lägga mig under en sten och slippa träffa någon på ett år framöver. Det är konstigt hur snabbt den känslan försvinner. Efter att ha drivit runt lite i korridoren och på stan själv hela dagen börjar jag bli lite smått nipprig. Det känns liksom fel att inte träffa folk när man har tid till det.
Ibland får jag känslan av att det är en hets som finns över lag. Man "ska" liksom inte vara ensam. Lyckas man fylla upp sin tid med konstant umgänge har man nått framgång, vilket kan få mig ganska stressad ibland. Jag är en person som verkligen måste få egentid lite då och då men samtidigt så vet man inte vilken tid man istället vill offra för att få det..
Nu är det bara tre dagar tills nollningen börjar. En del börjar falla på plats, en del inte och vi är alla sanslöst frustrerade över hur vårt schema krockar med det mesta vi har planerat. Till skillnad från teknologerna så måste vi nämligen lägga all nollning utanför schemat och skolan tar i princip ingen hänsyn alls till detta, vilket är väldigt tråkigt men inget vi kan gör något åt. Vi får helt enkelt jobba utifrån de förutsättningar vi har blivit givna. Det är fortfarande en del kvar att förbereda men samtidigt är det svårt att få någon överblick över vad som egentligen behöver göras. Sannolikt kommer det att lösasig på ett eller annat sätt till slut i vilket fall.
Kommentarer
Trackback
