Dag fyra

Läsarantalet dalar, typ i takt med min ork att göra någonting alls. Eller kanske snarare min tid att göra något annat än att plugga. Idag har jag hittills suttit ca sju timmar och ändå är jag inte i närheten av att vara färdig. "Syndade" och var på gymmet i morse, tog väl två timmar pluggtid men vad sjutton man måste ju göra det också, annars kommer jag att må ännu sämre. Det är lite roligt att av det jag har "kvar" att göra av de två dagarna som varit idag och igår är ca 50 sidor i Guyton. Det är ungefär lika mycket som jag plöjt igenom under dagens sju timmar. Det är liksom så absurt att jag nästan bara skrattar åt det. Känns som att det ska till ett mirakel om jag ska klara den där tentan. Skönt att livet känns så hoppfullt liksom. 
Förra gången det var tenta-p hade man panik, ja. Aldrig skrivit en universitetstenta förut etcetc. Nu orkar jag inte ens ha panik. Jämför jag mängden information till den tentan och det som är till den här så blir man ju liksom bara, tja. T1-tentan var som ett gymnasieprov i jämförelse. Förstår inte hur någon vettig människa kan förvänta sig att man ska trycka in allt det här under två veckor och nej det spelar i princip ingen roll vad man läste sist man läste det. Aldrig att man minns tillräckligt ändå. Just nu orkar jag knappt bry mig om Guyton längre, tänkte ägna resten av kvällen åt att förlita mig på gamla basgruppsanteckningar. Vet inte om jag egentligen vågar men jag tror inte att mitt psyke har så mycket annat val just nu.
Blir frustrerad över mina kursare som lägger upp en massa bilder på facebook med alla jävla whitboardtavlebilder de målar på sina tentagrupper. Önskar att de kunde bespara mig den plågan som bara får mig att inse de tillkortakommanden mitt pluggande hittills har haft, saker jag själv inte skulle kunna haspla ur mig för tillfället.
Slut med deprimerande text, åter till blodtrycksreglering.
Tjing

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0