GF
Manteln är oskyldigt blå och avtagen för sista gången.
Helgen bjöd på superfadderinvigning med en jäkla massa jobb bakom men som verkligen visade sig vara värt all möda. Det tycktes så på de invigda iallafall och själva hade vi också fruktansvärt roligt. Om man nu kan använda ordet fruktansvärt (negativt) tillsammans med roligt (positivt). Hursomhelst, kul var det och det känns brutalt sorgligt nu kan jag meddela.
När jag hemifrån någonstans i mitten av september när nolle-p nyligen var avklarat, man var trött som ett as och kände att det var enormt skönt att allt var över, fick frågan "var det värt det?" så vet jag att jag svarade att jodå, det var det absolut det och jag har lärt mig att jobba i grupp och det är ju en bra egenskap och sådär. Och jovisst, klart att vi har haft det kul och så.
Man ska aldrig fråga någon sådana grejer precis när man har genomfört det hela.
Det ger liksom inte en rättvisande bild eftersom man har varenda konflikt och motgång kvar i färskt minne.
Fråga mig idag och jag säger JA JA JA JA! Jag har haft så in i norden, enormt jättekul under den tid som gått. Jag har lärt känna nya människor, egna kursare till mig som jag aldrig hade börjat umgås med annars. Jag har lärt känna nollan (ettan?), nya blivande superfaddrar och alla andra inblandade i nollningen runtomkring. Jag har känt att jag har gjort något roligt och värdefullt för någon annan och själv har jag också haft fantastiskt mycket kul på vägen, både i planering och genomförande trots att timmarna av nattsömn ett antal gånger blivit alltför få.
Det finns tillfällen då man undrar varför man har valt att ställa upp på en sak, engagera sig i någonting som egentligen mest är till gagn för någon annan. Det finns också de tillfällen då man inser hur mycket man själv får ut av det. Jag kanske inte egentligen är sugen på ett nolle-p till, men det hade varit förbaskat kul att göra om det!
/Gammelfadder Hedvig
Helgen bjöd på superfadderinvigning med en jäkla massa jobb bakom men som verkligen visade sig vara värt all möda. Det tycktes så på de invigda iallafall och själva hade vi också fruktansvärt roligt. Om man nu kan använda ordet fruktansvärt (negativt) tillsammans med roligt (positivt). Hursomhelst, kul var det och det känns brutalt sorgligt nu kan jag meddela.
När jag hemifrån någonstans i mitten av september när nolle-p nyligen var avklarat, man var trött som ett as och kände att det var enormt skönt att allt var över, fick frågan "var det värt det?" så vet jag att jag svarade att jodå, det var det absolut det och jag har lärt mig att jobba i grupp och det är ju en bra egenskap och sådär. Och jovisst, klart att vi har haft det kul och så.
Man ska aldrig fråga någon sådana grejer precis när man har genomfört det hela.
Det ger liksom inte en rättvisande bild eftersom man har varenda konflikt och motgång kvar i färskt minne.
Fråga mig idag och jag säger JA JA JA JA! Jag har haft så in i norden, enormt jättekul under den tid som gått. Jag har lärt känna nya människor, egna kursare till mig som jag aldrig hade börjat umgås med annars. Jag har lärt känna nollan (ettan?), nya blivande superfaddrar och alla andra inblandade i nollningen runtomkring. Jag har känt att jag har gjort något roligt och värdefullt för någon annan och själv har jag också haft fantastiskt mycket kul på vägen, både i planering och genomförande trots att timmarna av nattsömn ett antal gånger blivit alltför få.
Det finns tillfällen då man undrar varför man har valt att ställa upp på en sak, engagera sig i någonting som egentligen mest är till gagn för någon annan. Det finns också de tillfällen då man inser hur mycket man själv får ut av det. Jag kanske inte egentligen är sugen på ett nolle-p till, men det hade varit förbaskat kul att göra om det!
/Gammelfadder Hedvig
Kommentarer
Trackback
