Knäckebröd, damer, masker och massor med hud

Igår hade jag nog min roligaste kväll hittills sedan jag flyttade hit.
Det var Dam- och Herrsittning, det var separata rum och det var masker för ansiktet. Fördrinken var gemensam och man fick faktiskt mingla med damer och herrar, efter det delades vi dock in i våra respektive rum och våra servitörer kom in iförda skjorta, slips, kavaj, skor, strumpor och kalsonger. På väggarna gick snygga bildspel på repeat kvällen lång och ett antal starka tjejer höll fina tal om tjejer i allmänhet och våra styrkor i synnerhet. Någonstans kring förrätten kom kvällens första gyckel, CMs manliga förmågor framförde först ett lite lagom oanständigt gyckel men med alla kläder på. Ordet "omstart" efter gyckel byts snabbt ut mot "mera hud" och mera hud var också vad man fick. En knäckebrödsdans levde istället upp till "bara hud" som även det ropades och damrummet var satt i extas. Huvudrätt och efterrätt följde tätt ackompanjerat av nästa festeri som tågade in i overaller som snabbt byttes ut mot backstreet boys-utstyrsel för att sedan förlora mer och mer kläder, avslutat med en hattdans. Våra egna kära medsex presterade också, nästan iallafall, inte lika bra. Slutligen till efterrätten fick vi så våra servitörer att framför YMCA med färdiguppklippta t-shirtar som revs av. 

Köttmarknad, ohja.
Pratet efteråt sade iallafall att killarna som varit med och bjudit på sig själva faktiskt bara tyckte att det var kul, så folk behövde inte skämmas för eventuella oanständiga beteenden som kan tänkas ha uppkommit under sittningen.
Killarna i rummet bredvid tyckte uppenbarligen att våra framträdanden måste varit enormt spännande, det var en hel del tjuvkikande under ursäkten att baren låg i vårt rum. 
Eftersläppet var sedan riktigt bra det också. För ovanlighetens skull i Linköping så spelades det faktiskt bra musik som var kul att dansa till. Ni vet sådan där som man faktiskt kan sjunga med till och inte bara stå och gunga fram och tillbaka och försöka hänga med i någon rytm som kanske finns någonstans. 
Idag är man ganska trött, men sannerligen så är det värt det. 
Dam- och herrsittningar har tydligen varit lite tabu på HU ett tag så det här var visst den första på rätt länge. Jag hoppas att det blir en tradition som upprätthålls i framtiden för det här var något så fruktansvärt roligt som jag sent lär glömma..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0