à la Hedvig

Idag var jag nära på att köpa rosor åt mig själv, eller unna mig själv middag ute. Efter att alla i kretsen blivit upptagna med dejter, middagar etc, så känner man sig plötsligt väldigt ensam. Att gå hem i x antal minusgrader, utan att ha ätit på för många timmar, trött i huvudet, uppgiven etc, och veta att man kommer hem till ett behov av att själv handla, laga mat och sedan äta själv. Det är inte min definition av en bra alla hjärtans dag. Så kände jag mig alltså ensammast i världen, ända tills jag kommer hem, öppnar min postbox och tar ut ett kuvert med snirklig handstil. Tänkte att det är väl någon form av föreningsbrev där det är gamla damer som sitter och skriver adresser, istället för att sitta hemma som andra pensionärer. Att dagen efter öppningen blev väldigt mycket bättre efter att ha öppnat och funnit ett Alla hjärtans dag-kort från mormor, behöver nog inte förtydligas. Skulle nog vilja påstå att hon är bäst.