Krasch

Just nu vill jag helst av allt baka en kladdkaka, muffins eller dylikt rikt på kalorier, socker och fett och som verkar ångestdämpande åtminstone i den sekund man stoppar det i munnen. Man kan inte alltid vara stark och just nu förstår jag inte hur jag överhuvudtaget ska kunna lämna någonting bakom mig. Min familj kommer på  första plats, sedan pojkvän och vänner. Alla mina vänner försvinner ändå "härifrån" just nu, så där har jag inte så mycket att stanna kvar för just exakt nu. Men det andra gör så förbannat ont. Oavsett hur rolig nollning det kommer att vara, hur "häftigt" det än är att flytta hemifrån och ta hand om sig själv. Det är inte värt det när man inser att man måste offra värdefull tid med dem man älskar mest.
Tid som verkligen aldrig går att ta igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0