Krypandes på väggarna
Om jag inte är frisk imorgon kommer jag att bli galen på riktigt. Har legat hemma i två dagar nu och inte gjort något annat än att titta på tv. Eller ja, har avsagt mig/avanmält mig till i princip allt jag åtagit mig här i hemmastan. Kan inte direkt påstå att det har fått mig på bättre humör. Bli av med mina älskade tennislektioner, samt lägga politiken mer eller mindre på is. Samtidigt så har jag förvisso så ont i magen att jag har svårt att tänka på något annat.
Efter två dagar framför tv:n så kan man upptäcka det fantastiska med Desperate Housewives (jag är sist i världen, jag vet), se gamla filmer med Per Oscarsson samt att få höra 41-åriga män berätta att de rakar sina nedre regioner.
Så nu sitter jag alltså här, arbetslös (dagis vill inte ha mig inom en kilometers radie), jag har ett korridorrum i Linköping som jag måste visa ett antagningsbevis för att kunna tacka ja till, samt att jag har en jävla massa att ta itu med i det fall att jag ändå måste ta mig till Örebro nästa vecka. Plus att jag slösar massa tid på att vara sjuk när jag hade kunnat träffa mina vänner så mycket som möjligt innan jag åker.
Life's a bitch.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Är någon form av hungrig, känns som att magen vill äta upp sig själv inifrån, men äter jag blir det bara värre. Kul. Får se det som kickstarten på årets bantningskur. Typ.
Btw, jag tror att den här bloggen kommer att få mer betydelse för mig när jag väl åker. Vågar inte tänka på alla nya intryck jag kommer att behöva skriva av mig. Tur att jag har en lätt liten kompis till min hjälp då, min nya kärlek:
Kommentarer
Trackback
