Legen-dary

Jag har alltid tyckt om tanken på värdiga slut.
Att något man påbörjat slutar med något värt att minnas. Jag minns Per Oscarsson väldigt tydligt från när jag var liten. Kan du vissla Johanna var filmen på julafton som följde efter Kalle Anka, som man egentligen inte riktigt vågade se. Den tog upp teman som inte känns bekväma när man var i den åldern, och Per Oscarsson i rollen som morfar var faktiskt av och till ganska skräckinjagande. Trots detta har jag nog alltid fascinerats av denna man, som alltid tyckts mig som ärlig och äkta. Jag må vara för ung för att egentligen veta vem han är, eller vad han har gjort. Så ibland önskar man att man var äldre än man är.
Jag tror att jag ska försöka leta reda på filmer han har gjort, sådana som inte innehåller färg eller Ronja Rövardotter, för att se om min bild stämmer även efteråt.
Men kanske framför allt för att han ska få det värdiga slut, åtminstone i mitt sinne, som jag önskar att han hade fått.




Nyårsresumé kommer vid senare tillfälle, ska även visa de skönheter som landat hos mig den senaste tiden:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0