Rotlös
Vad som känns konstigast just nu är det faktum att jag på sätt och vis helt måste avsluta det liv jag haft hittills. Avsluta politiska uppdrag, säga upp tennisträningar samt säga hejdå till vänner. Att ha mina närmaste här i fredags var verkligen helt fantastiskt. Och det är en helt underbar känsla att alla faktiskt vill komma. Vissa lär jag ju träffa igen innan jag åker, andra inte. Det känns så konstigt. The end of life as i know it liksom. Jag som dessutom är en rutinmänniska känner mig ärligt talat inte helt bekväm. Även om jag väl lär skapa nya ganska snart.
Veckan som kommer ska jag faktiskt jobba två dagar. Kan inte påstå att jag är särskilt taggad, samtidigt som jag ju faktiskt får träffa alla små gulliga barn. Torka snor och riskera magsjuka eller något annat trevligt känns dock mindre lockande. I övrigt tror jag faktiskt att jag ska unna mig att vara ganska lat, mest göra ingenting fram tills att jag åker/flyttar. Kommer nog att överhetta både mig själv och min hjärna den kommande tiden ändå, så jag tror nästan att jag förtjänar det. Måste bara hitta något annat att sysselsätta mig med under tiden:)
När en vän ringde förut och frågade vad jag gjorde och mitt svar blev "letar lägenhet" så svarade han: "Det kan inte gå särskilt bra eftersom det är vad du har gjort för jämnan på sistone". Och nej. Det går nog inte särskilt bra. Eller, i ärlighetens namn känns det läskigt nära för tillfället, eftersom jag står först och ensam i en kö till ett korridorrum som "går ut" imorgon bitti. Förstår inte varför ingen annan söker det. Och sjukt läskigt om jag faktiskt får det. Det ligger itne i det bästa området i Linköping, eller snarare, det ligger i det största studentområdet, men även andra boende kan vara något stökiga verkar det som. Men ja, jag hoppas att det blir okej ändå, ifall jag får det dvs.
GAH!
Kommentarer
Trackback
