Prestationer
Ibland vet jag inte om det är jag som är ineffektiv eller om schemat jag/vi/läkarstudenter/studenter i allmänhet lever efter bara är allmänt skevt. Vi har basgrupp varje måndag och torsdag vilket innebär att du har x antal sidor du obligatoriskt måste läsa in mellan torsdag och måndag. Lägg då till att du har saker att göra på dagtid både torsdag och fredag och att kvällen inte har hur många timmar som helst, hur ska då din 40-timmars arbetsvecka lyckas med att inte gå ut över helgen?
Jag har många gånger försökt att ändå få mitt liv att se ut någorlunda som att pluggandet faktiskt är ett jobb och att man på helgen ska kunna vara delvis ledig. Men det funkar liksom inte.
Lördagen kräver sina timmar av läsning, alternativt söndagen eller varför inte båda två. Det är nog det jag saknar mest med "life before university". Jag tycker om rutiner, jag tycker om att kunna dela upp saker och ting i timmar och dagar och kryssa av saker jag är klar med. Här blir det liksom inte så. Jag kan aldrig kryssa av saker jag är klar med, eftersom det alltid finns lite till att läsa. Inte heller kan jag helt utan dåligt samvete unna mig att åka hem över helgen eftersom jag vet att det är dagar som försvinner med timmar som jag egentligen faktiskt borde läsa. Visst, jag har typ 40 år på mig sedan att jobba måndag till fredag 40 timmar i veckan (eller...? Jour och sådant kanske kommer in i den bilden?) men trots det så blir det ibland lite frustrerande att ständigt känna sig mer eller mindre otillräcklig.
Jag är ärligt talat sjukt nervös inför T2-tentan. Det är så mycket som ska läras in, presteras och präntas ner på ett papper under fem timmar och med en "återinlärningstid" på knappt två veckor. Det känns inte riktigt mänskligt, även om jag vet att folk innan mig har klarat det. Tiden gick bara så sjukligt fort, det är redan november och inte alltför långt till jul, tenta-p och allt möjligt, jag vet liksom inte riktigt var den tog vägen och jag känner mig ärligt talat bara knappt halvvägs.
Kanske är dags att stänga av allt vad engagemang och socialt umgänge heter fram tills december men vad är det egentligen som får en att gå framåt då?
Jag har många gånger försökt att ändå få mitt liv att se ut någorlunda som att pluggandet faktiskt är ett jobb och att man på helgen ska kunna vara delvis ledig. Men det funkar liksom inte.
Lördagen kräver sina timmar av läsning, alternativt söndagen eller varför inte båda två. Det är nog det jag saknar mest med "life before university". Jag tycker om rutiner, jag tycker om att kunna dela upp saker och ting i timmar och dagar och kryssa av saker jag är klar med. Här blir det liksom inte så. Jag kan aldrig kryssa av saker jag är klar med, eftersom det alltid finns lite till att läsa. Inte heller kan jag helt utan dåligt samvete unna mig att åka hem över helgen eftersom jag vet att det är dagar som försvinner med timmar som jag egentligen faktiskt borde läsa. Visst, jag har typ 40 år på mig sedan att jobba måndag till fredag 40 timmar i veckan (eller...? Jour och sådant kanske kommer in i den bilden?) men trots det så blir det ibland lite frustrerande att ständigt känna sig mer eller mindre otillräcklig.
Jag är ärligt talat sjukt nervös inför T2-tentan. Det är så mycket som ska läras in, presteras och präntas ner på ett papper under fem timmar och med en "återinlärningstid" på knappt två veckor. Det känns inte riktigt mänskligt, även om jag vet att folk innan mig har klarat det. Tiden gick bara så sjukligt fort, det är redan november och inte alltför långt till jul, tenta-p och allt möjligt, jag vet liksom inte riktigt var den tog vägen och jag känner mig ärligt talat bara knappt halvvägs.
Kanske är dags att stänga av allt vad engagemang och socialt umgänge heter fram tills december men vad är det egentligen som får en att gå framåt då?
Kommentarer
Trackback
