à la Hedvig

Det känns verkligen stabilt när man stressar upp sig som tusan över att tvätten man lagt i maskinen nu på morgonen kommer att ta längre tid än man planerat och att man därmed kommer att behöva stressa iväg till föreläsningen. Haken kommer när du inser att föreläsningen börjar en timme senare än du tänker dig men nu är du redan inne i stress-mode. Så går det när man bestämt sig för att skapa rutin och ha fasta (nåja) uppgångs och läggdagstider... Nu har jag ju å andra sidan en hel massa tid på mig till att plugga viktiga saker, som bakterier, anatomi eller något annat mysigt.
Alternativt blogga...

Min underbara lillasyster var som sagt här i helgen. Vi hade några riktigt mysiga dagar och så fort jag lämnade bussen bakom mig och gick tillbaka mot universitetet igår så undgick jag inte känslan av att plötsligt känna mig väldigt halv igen. 

Hela veckan som kommer är läskigt lugn schemamässigt. Jag har i snitt en föreläsning per dag och dessutom ingen basgrupp på torsdag. Med andra ord: En galen massa tid som jag måste se till att göra något vettigt med eftersom jag, sorry to say it, men mer eller mindre ligger efter med vissa grejer som man liksom inte tänker på att plugga under terminen när man har fullt upp med basgruppsfall. Jag och Sara ska iallafall ha en histologidag på lördag där vi bara gottar ner oss i mikroskopen och cellernas fantastiska, minimala, rosafärgade värld. Mysigt ska det bli. Nåja, umgänget åtminstone. Dessutom kanske jag känner mig lite lugnare efteråt, förhoppningsvis.

Idag står bakterieföreläsning nummer två, superfaddermöte och någon form av träning på schemat. Får se hur detta slutar. Jag lyckades ju faktiskt träna två gånger förra veckan utan att bli sjuk, får se hur länge turen håller i sig. 
Dags att hämta tvätt.