à la Hedvig

Jag älskar ens känsla för proportioner när man blir lycklig av att få börja läsa "den lilla boken" igen, vilken bara innehåller ca 370 sidor (Varav alla är fullproppade med nödvändig information) Men varför klaga, jag är tillbaka med min blå-turkosa Langman och det känns fint att läsa lite bebis igen. (Bebis, baby, bäbis? Hur sjutton stavas det egentligen? Alla ser lika fula ut ju?) Embryologi i vilket fall och det kommer att vara tungt och köttigt men jag är trots allt lycklig över att få lägga immunologin och mikrobiologin bakom mig för ett litet tag för att återgå till saker man faktiskt kan ta på (nåja, foster dådå). 

Det blev dock inte så mycket embryologi för mig idag, motivationen var inte direkt på topp eftersom jag som regel egentligen inte pluggar efter klockan sex. Det brukar liksom sällan bli särskilt bra resultat av det hela då iallafall. Det blev istället lite vuxenpoäng i form av fixande med bostadsbidrag, försäkringar etc. Ärligt talat är ju allt sådant där kaos och hade jag inte haft min mamma som har koll på sådant där så vet jag ärligt talat inte var man ska lära sig det? Försäkringskurs i skolan nästa, hoppas jag?

Dags att sova, imorgon är det strimma och jag ska återigen få prata med en patient. Får väl säga att jag är lugnare den här gången, även om man ju aldrig vet hur det ska gå, det är ju trots allt människor man har att göra med.