Förebilder, ideal och chokladbollar
Till att börja med är hon ju en helt fantastisk sångerska och låtarna är dessutom så sköna, lätta att hänga med i och ja, det säljer tom mig till soul/jazz-genren, om än bara för en stund.
Vidare tycker jag att hon är ett sjuhelsikes bra ideal. Hon är fantastisk just som hon är och har nått sina framgångar oavsett utseende, storlek eller något annat. Jag läste någonstans att hon lagom till att hon skulle lanseras i USA hade fått rådet av sin manager eller dyl att hon borde gå ner lite i vikt först, vilket är helt sjukt.
Jag vet att det här är ett uttjatat ämne men jag tycker inte att det kan diskuteras nog mycket ändå.
Jag hade en gång en vän som ansåg att Tjocka människor inte borde få synas i TV. Med detta menade hon att tjocka människor ser hon överallt i verkligheten och när hon ser på TV vill hon inte se "misslyckade" människor som hon möter var dag, utan TV borde visa upp människor som faktiskt belönas för att de har lyckats uppnå rätt utseende och status för att få synas i rutan.
Det är för att det fortfarande finns människor med den här typen av åsikter som ämnet verkligen inte är färdigdiskuterat.
Jag tycker inte att man hör lika mycket om anorexi idag som för kanske fem år sedan men jag tror absolut inte att kurvan har gått nedåt, inte en chans. Kanske bara att det har blivit ett sådant naturligt inslag i vårt samhälle att vi inte ser det som lika uppseendeväckande längre. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger någon modetidning plötsligt slår upp "nu är det kvinnliga, kurviga modet äntligen här, nu finns kläder för alla former". En vecka senare är size zero-modellerna där igen.
Kanske är det ändå av samma princip som min tidigare väns TV-syn som det är såhär. Runtomkring oss finns trots allt alltför många människor som är för feta men också många som väger alldeles för lite. Jag tror helt enkelt inte att vi har någon uppfattning av vad som är normal storlek längre, oavsett åt vilket håll. Vi ser bara det extrema och får för oss att det är så det ska vara.
Jag vet inte vem som ska kunna vända den här onda spiralen, om modeindustrin någonsin kommer att bestämma sig för att modellerna går i size 38 istället för 30. Jag önskar bara att jag, och många med mig, kunde slippa de där tio miljoner ångesttankarna så fort man tar en fika som består av en chokladboll på kårhuset istället för en kaffe och på sin höjd en banan.
Jag hoppas att jag aldrig får se Adele i samma skick som många tidigare "från början hälsosamma-ideal-kändisar".
Vad intressant med en person som i alla fall säger att den inte vill se "tjocka"(vad det nu är...) människor på tv - annars känns det som om varenda gång det här ämnet kommer upp så tycker "ALLA" att idealen är snedvridna.
Men ändå händer det ju inte så mycket med saken... då och då dyker det upp någon kurviga kvinnor-kampanj eller plus size models catwalk. Men då blir de uppseendeväckande happening-spektakel, när de egentligen borde betraktas som fullkomligt vardagliga företeelser om nu alla tycker som de säger att de tycker.
Det håller jag absolut med dig om. Även om jag inte höll med om hennes åsikt för fem öre så är det absolut "starkt" att våga stå för en så kontroversiell åsikt. Precis som du säger så betraktar vi ju aldrig det normala som normalt och jag vet själv med mig att när man på stan stöter på en mer normalstor skyltdocka så tycker man nästan att den ser konstig ut. Synd att vår syn har förvrängts så mycket.
