Lång vecka
Sitter just nu på Linköpings läkarstudenttjejers syjunta.. Det är IFMSA-nationellt möte i helgen med traditionsenlig tillhörande temasittning. Vår lokalort ska därför vara afrika vilket leder oss till att bli egyptier. Därför lägger vi nu tid som vi egentligen inte har på att sy Cleopatra-liknande klänningar. Egentligen borde vi ju alla sitta och läsa adaptivt immunförsvar, men att få jobba med händerna ibland är ju sååå mycket roligare. Sedan att vi är lite slitna efter gårdagens kravall och ettans frackinvigning igår gör väl inte pluggentusiasmen bättre precis.
De senaste dagarna har varit en aning kaosartade. Tidigare nämnda immunförsvar är inte att leka med och jag har dessutom haft den goda smaken att välja den bok som broderar ut allt så mycket det bara går och därmed får ett avsnitt som kan avklaras på 40 sidor att plötsligt bli till hundra.. En del uppgivenhet, ett par sena kvällar och egentligen inte jättemycket inlärt ändå var väl slutligen resultatet. Det är så sjukt frustrerande när vi har haft tre stycken väldigt små fall på rad där vi knappt behövt läsa någonting alls, för att sedan kötta på med de kommande på hur många sidor som helst per gång. Vår handledare hälsade i ett mail till oss "plugga inte ihjäl er i helgen". Nu har jag förvisso inte tid till det, men hade jag haft det så är det ju exakt vad man skulle gjort eftersom det är så brutalt mycket. Föreläsningen vi hade på det hela var inte så fantastisk heller vilket gör det hela ännu svårare.
Om en vecka kommer jag att befinna mig hem-hemma och jag längtar något så sjuuuukt redan nu! Det ska bli så himla mysigt att komma hem och bara träffa människor man tycker om. Man lär sig verkligen att uppskatta det när man är hemifrån en längre tid, samtidigt som tiden går så fruktansvärt fort. Det är snart november, snart inte mycket kvar av terminen och återigen tenta-p. ÅNGEST! Jag begriper verkligen inte hur jag ska lyckas få in allt vi lärt oss den här terminen och sedan pränta ner det under fem timmar på ett papper. Klarar jag T2-tentan är det ett under känns det som.
Dags att återgå till syjuntan, sedan får det nog bli lite immunologi ändå innan mötet börjar.
De senaste dagarna har varit en aning kaosartade. Tidigare nämnda immunförsvar är inte att leka med och jag har dessutom haft den goda smaken att välja den bok som broderar ut allt så mycket det bara går och därmed får ett avsnitt som kan avklaras på 40 sidor att plötsligt bli till hundra.. En del uppgivenhet, ett par sena kvällar och egentligen inte jättemycket inlärt ändå var väl slutligen resultatet. Det är så sjukt frustrerande när vi har haft tre stycken väldigt små fall på rad där vi knappt behövt läsa någonting alls, för att sedan kötta på med de kommande på hur många sidor som helst per gång. Vår handledare hälsade i ett mail till oss "plugga inte ihjäl er i helgen". Nu har jag förvisso inte tid till det, men hade jag haft det så är det ju exakt vad man skulle gjort eftersom det är så brutalt mycket. Föreläsningen vi hade på det hela var inte så fantastisk heller vilket gör det hela ännu svårare.
Om en vecka kommer jag att befinna mig hem-hemma och jag längtar något så sjuuuukt redan nu! Det ska bli så himla mysigt att komma hem och bara träffa människor man tycker om. Man lär sig verkligen att uppskatta det när man är hemifrån en längre tid, samtidigt som tiden går så fruktansvärt fort. Det är snart november, snart inte mycket kvar av terminen och återigen tenta-p. ÅNGEST! Jag begriper verkligen inte hur jag ska lyckas få in allt vi lärt oss den här terminen och sedan pränta ner det under fem timmar på ett papper. Klarar jag T2-tentan är det ett under känns det som.
Dags att återgå till syjuntan, sedan får det nog bli lite immunologi ändå innan mötet börjar.
XX
Kommentarer
Trackback
