Friserat
Det gick sådär med histo-föreläsningen igår. Jag var uppenbarligen helt utslagen eftersom jag vaknade kvart över åtta och min klocka hade ringt kvart i sju utan att jag överhuvudtaget märkt det. Det blir till att läsa in på egen hand, den typen av föreläsning brukar ofta vara så speedad att den knappt blir givande ändå.
Igår hade nollan sin tackmiddag för oss faddrar och bjöd på grym kycklinggryta, kladdkaka och tom organiserade lekar. Vi hade även besök av fadderiet, fick höra snygga gyckel från nollan och jag fick mitt hår fixat av fadderistfrisören (håret slickat bakåt med hårgelé och hårspray..) Det blev en promenad hem med min favorit-David och när jag kom hem var jag helt övertygad om att jag skulle vakna upp kalassjuk eftersom jag bara går och väntar på att nollesjukan ska dra över mig också. Den lär väl komma på måndag när jag slappnat av helt och hållet.
Ikväll är det BVC och jag kommer att ha på mig vanliga kläder för nästan första gången på två veckor! OP-byxorna åker av och ingen ska kunna se mitt namn genom att bara titta i brösthöjd längre:) Manteln ska också mycket högtidligt tas av. Amazing.
Kom att tänka på en film som jag verkligen älskar men inte har sett på miljoner år. Får ta tag i det när jag är klar med allt här. Musiken genom hela filmen är ju helt fantastisk och man gråter vattenfall i slutet. Det kan vara bland de vackraste svenska filmer som gjorts tror jag. Så som i himmelen pratar jag om och bjuder på bästa låten, om än i konstigt videoformat. :)
Kommentarer
Trackback
