à la Hedvig

Kan nu garantera att det är nästan ingenting gentemot vad man är som fadder. Alla de där aktiviteterna som nollan ska genomföra ska ju planeras, genomföras samt återställas av någon-faddern. Med lite drygt en vecka bakom mig är jag verkligen sanslöst trött även om det samtidigt har varit sjukt kul! Som tur är börjar man faktiskt komma in i lunken lite efter några dagar efter att de första två varit totalt kaos. Nu flyter det mesta på även om det är många problem som får lösas på plats. I slutänden så kvarstår ändå faktum att vi får lära känna nollan och att det är vi som gör så att det första intrycket av 5,5 år av deras liv (förhoppningsvis) så bra som möjligt. Det är helt klart ett privilegium!

Trots detta börjar jag längta efter att kunna umgås med vem jag vill när jag vill och att kunna komma undan och vara bara jag ett tag, släppa det konstanta leendet på läpparna och bara slappna av. Veckan som kommer ser däremot ut att bli lite lugnare och dessutom, om möjligt ännu roligare tror jag!

Ska försöka att verkligen ta tag i bloggen när nollandet är klart. (Det har jag ju aldrig sagt förut)

Dags att förbereda för barrunda!