FM
Igår gick jag min första riktiga fäktningsmatch, poolspel mot tre killar och jag hamnade på en riktigt hedervärd andraplats, en poäng ifrån förstaplatsen och den snygga tröjan med trycket "fencing master". Riktigt roligt var det och även om vår tränare framhävde att vi ju under de här sex veckorna bara har lärt oss "the basics of the basics" så var det ändå väldigt kul när det faktiskt kändes som på riktigt. Det verkar tyvärr inte som att S tänker fortsätta, så kanske får jag gå själv på träningarna i fortsättningen. I vilket fall som helst lär jag nog inte sluta med det här i första taget, jag vill fortsätta så länge jag tycker det är kul och se hur pass mycket jag klarar av att lära mig, trots att jag börjar bli gammal och grå (nåja). Det är ju ändå ett faktum att det är svårare att lära sig nu än för några år sedan men lite är det ändå en dröm/gammal tanke som går i uppfyllelse, jag har varit mer eller mindre sugen på det här med fäktning sedan gymnasiet och nu har jag faktiskt chansen. Fantastiskt roligt.
Jag börjar smälta det ena och det andra och försöker nu att komma på vad jag ska göra i höst istället för annat jag hade önskat och planerat. Mina projekt tycks läggas ner ett efter ett och de sakerna jag har igång nu vet jag inte hur länge till jag har lust att dra i. Jag ville göra något bara för min egen skull, lite egoistisk tanke men ändå. Oavsett vad det blir så måste jag ha något vid sidan av studierna för att inte bli totalt nipprig, det är så jag funkar.
Om knappt tre veckor åker jag och T till Rom. Det är en sådan ljuspunkt just nu som jag ser fram emot fruktansvärt mycket och det känns också som en bra start på tenta-p. Den där ledigheten som jag aldrig fick efter omtentan ska jag äntligen ta ut, lagom till att terminen nästan är slut men det känns som att jag faktiskt är värd det.
Tenta-p är ju för övrigt ett kapitel i sig, men det kan jag ta en annan gång, nu ska jag slutföra basgruppsarbetet kring njurstenar så att jag i helgen kan ägna mig åt att ta igen sådant jag inte är klar med.
Om knappt tre veckor åker jag och T till Rom. Det är en sådan ljuspunkt just nu som jag ser fram emot fruktansvärt mycket och det känns också som en bra start på tenta-p. Den där ledigheten som jag aldrig fick efter omtentan ska jag äntligen ta ut, lagom till att terminen nästan är slut men det känns som att jag faktiskt är värd det.
Tenta-p är ju för övrigt ett kapitel i sig, men det kan jag ta en annan gång, nu ska jag slutföra basgruppsarbetet kring njurstenar så att jag i helgen kan ägna mig åt att ta igen sådant jag inte är klar med.
Kommentarer
Trackback
