Tillbaka till verkligheten
Igår fick jag en ofrivillig kick i rumpan och plötsligt befinner jag mig på T4. Helt sjukt. Efter en fantastisk vecka med segling, München Hoben och kräftskiva i Båstad var det tydligen dags att komma tillbaka till den kalla verkligheten och inse att Sverige har blivit höstkallt. Gårdagen bestod av upprop, information om T4, information om allt annat, samt information om obduktionerna vi ska medverka på i höst. Lite för mycket målande beskrivningar, även om det förstås var i förberedelsesyfte. Dessutom var det, som vanligt, dags för basgrupp redan första dagen och här sitter jag nu med levercirros i högsta hugg. Jätte. Kul.
Det bästa igår var dock att knata upp till terminssekreterarnas kontor och hämta ut tentan, som på något mirakulöst sätt var rätt besvarad till 80%. Det tog ett tag för chocken att lägga sig. Jag var helt övertygad om att jag skulle ha snubblat på mållinjen men så var visst inte fallet. Terminssekreteraren från T3 meddelade att det var det bästa tentaresultatet han varit med om i en klass. Vet inte om det beror på glädjerättning, snäll tenta eller att vår kurs faktiskt är ganska bra. Jag tror nog mest på en kombo men det är ju kul när så många har klarat sig.
Idag blir det åter till Ryds vc och strimma, sista terminen nu. Sanslöst skönt måste ändå erkännas, jag gillar att faktiskt vara ute i verkliga livet men strimman känns trots det aningen stolpig och onaturlig, jag kommer inte ifrån det, därmed inte sagt att samtalen på något sätt varit dåliga. Ikväll ska jag dessutom unna mig att gå på välkomstsittning. Gissar på att det den här gången faktiskt blir min sista. Vemodigt.
För övrigt sitter jag och är sjukt öm vid nyckelbenet efter att ha mottagit ett antal träffar på gårdagens fäktningsträning. Bröstskyddet sitter liksom inte så högt upp och det känns faktiskt en del. Hade värjorna inte varit moderna och elektriska så hade jag nog faktiskt varit ganska skadad vid det här laget haha. Det kändes trots allt lite bättre, lite stabilare på träningen igår. Antar att varje litet steg någon gång kommer att bli ett lite större kliv tillsammans.
Jag kan ju inte vara alldeles för gammal för att utvecklas?
Det bästa igår var dock att knata upp till terminssekreterarnas kontor och hämta ut tentan, som på något mirakulöst sätt var rätt besvarad till 80%. Det tog ett tag för chocken att lägga sig. Jag var helt övertygad om att jag skulle ha snubblat på mållinjen men så var visst inte fallet. Terminssekreteraren från T3 meddelade att det var det bästa tentaresultatet han varit med om i en klass. Vet inte om det beror på glädjerättning, snäll tenta eller att vår kurs faktiskt är ganska bra. Jag tror nog mest på en kombo men det är ju kul när så många har klarat sig.
Idag blir det åter till Ryds vc och strimma, sista terminen nu. Sanslöst skönt måste ändå erkännas, jag gillar att faktiskt vara ute i verkliga livet men strimman känns trots det aningen stolpig och onaturlig, jag kommer inte ifrån det, därmed inte sagt att samtalen på något sätt varit dåliga. Ikväll ska jag dessutom unna mig att gå på välkomstsittning. Gissar på att det den här gången faktiskt blir min sista. Vemodigt.
För övrigt sitter jag och är sjukt öm vid nyckelbenet efter att ha mottagit ett antal träffar på gårdagens fäktningsträning. Bröstskyddet sitter liksom inte så högt upp och det känns faktiskt en del. Hade värjorna inte varit moderna och elektriska så hade jag nog faktiskt varit ganska skadad vid det här laget haha. Det kändes trots allt lite bättre, lite stabilare på träningen igår. Antar att varje litet steg någon gång kommer att bli ett lite större kliv tillsammans.
Jag kan ju inte vara alldeles för gammal för att utvecklas?
Kommentarer
Trackback
