à la Hedvig

Det där spexet började ju kanske lite väl dramatiskt. Eller nåja, stressigt iallafall. Jag har inte huvudet med mig alla gånger och särskilt inte these days när det är så mycket annat att tänka på, kommande tentaresultat, opluggade basgrupper etcetc. Väl hemma hos S igår med vinglaset i min hand börjar någon nämna ordet biljetter varefter jag nästan sätter vinet i halsen, alternativt spiller det i S' soffa. Satan i gatan, jag har glömt biljetterna hemma i Ryd och S bor liksom, off. Jag springer ut, lämnar T ensam med mina flickor för att kuta till närmsta buss för att ta mig hem och hämta dem. Jag hinner precis till bussen, hinner hem och tar vändande buss tillbaka och lyckas faktiskt att komma in på NH bara ca tre minuter efter att föreställningen börjat. Antar att lite spänning i livet är nyttigt men sådant där tycker ärligt talat inte mina nerver om, alls. Hursomhelst så gick det ju bra till slut.

Sitter och försöker göra något prouktivt av den här dagen. Är klar med hälften av basgruppsfallet till på måndag och hade gärna blivit färdig med resten idag också så att jag slipper fundera på det imorgon, känns som att jag kommer att vara piggare på det här idag än jag är imorgon. Problemet är bara att det tar så fruktansvärt mycket emot att plugga när man vet att det är lördag. Man kan aldrig riktigt släppa den där känslan av att helgen ska vara helig och jobbfri men det hinner man liksom inte riktigt få den att vara. Det är sällan man är färdig med basgruppen som vi får på torsdagen till fredag eftermiddag när man går hem. Det tycks liksom oundvikligt att det blir helgplugg. 

Måste bara kämpa lite inflammation till, sedan blir det dusch, hem till S för fix och sedan psyk- och läk. Vad gör vi? Nu kör vi!