6,5
IL-1, IL-2, 1L-4, IL-5, IL-12, IL-17, CD4, CD8, CD2, TNF-α, TNF-β, Th1/Th2.
Haha, det är för mycket cytokiner, transkriptionsfaktorer, receptorer och annat i huvudet på mig just nu. Förstår inte hur det ska gå utan att man blandar ihop exakt allt. Ovan nämnda är dessutom bara en bråkdel, fint va?
Trots det så börjar modet så sakte gå uppåt, kanske inte så mycket för att det går bättre, utan mer för att jag idag avslutar sista läse-dagen för att sedan påbörja mina två repetitionsdagar. Frågar de om immunförsvaret så kommer jag nog faktiskt ändå att kunna en del. Förhoppningsvis.
Idag har jag sagt hejdå till mitt hem de senaste 14 dagarna, kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg, aka gamla stadsbiblioteket. Läsesalen där är helt fantastiskt vacker och jag har kunnat koncentrera mig rätt bra, tråkigt plugg till trots. Atmosfären får en nästan att känna sig som om man var i oxford eller cambridge eller något liknande, gammaldags. Fint är det iallafall och nu är det dags att lämna.
Mycket mer än så hann jag inte direkt säga hejdå till. Fast det gör kanske inte så mycket, om drygt en vecka är jag faktiskt tillbaka igen. Tänkte åka hem efter tentan och mest slappa ett antal dagar innan nästa termin börjar eftersom jag ändå inte har något annat inbokat.
Östergötland tycks ha fått snö, här på västkusten fortsätter det att regna, vilket jag starkt förnekat för mina Stockholmsvänner hela terminen. Vet dessvärre inte om det kommer att funka i fortsättningen. Jag kommer åtminstone inte kunna med att säga det eftersom jag själv vet att det är en lögn..
För övrigt så slog det mig på vagnen hemåt, i en stad som Göteborg. Hur liten en stad ofta känns när allt man vill är att springa och gömma sig under en sten och inte möta en kotte på vägen. Och hur fruktansvärt stor samma stad kan kännas när man hoppas på att få springa ihop med någon särskild men det bara vägrar att hända? Det är lustigt det där, perspektiv och synsätt. Inte för att jag vet om något hade blivit bättre om staden hade tett sig mindre för en gångs skull.
Imorgon blir det tillbaka till Linkan, fullpackad med böcker och julklappar. Den här gången slipper jag åtminstone byta mellan olika tåg och så... Ska avsluta mitt adaptiva immunförsvar med lite B-cellsutveckling, sedan sova. Imorgon blir det åter hjärta, lungor och mitt största hatobjekt av dem alla: njuren.
Hu.
Trots det så börjar modet så sakte gå uppåt, kanske inte så mycket för att det går bättre, utan mer för att jag idag avslutar sista läse-dagen för att sedan påbörja mina två repetitionsdagar. Frågar de om immunförsvaret så kommer jag nog faktiskt ändå att kunna en del. Förhoppningsvis.
Idag har jag sagt hejdå till mitt hem de senaste 14 dagarna, kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg, aka gamla stadsbiblioteket. Läsesalen där är helt fantastiskt vacker och jag har kunnat koncentrera mig rätt bra, tråkigt plugg till trots. Atmosfären får en nästan att känna sig som om man var i oxford eller cambridge eller något liknande, gammaldags. Fint är det iallafall och nu är det dags att lämna.
Mycket mer än så hann jag inte direkt säga hejdå till. Fast det gör kanske inte så mycket, om drygt en vecka är jag faktiskt tillbaka igen. Tänkte åka hem efter tentan och mest slappa ett antal dagar innan nästa termin börjar eftersom jag ändå inte har något annat inbokat.
Östergötland tycks ha fått snö, här på västkusten fortsätter det att regna, vilket jag starkt förnekat för mina Stockholmsvänner hela terminen. Vet dessvärre inte om det kommer att funka i fortsättningen. Jag kommer åtminstone inte kunna med att säga det eftersom jag själv vet att det är en lögn..
För övrigt så slog det mig på vagnen hemåt, i en stad som Göteborg. Hur liten en stad ofta känns när allt man vill är att springa och gömma sig under en sten och inte möta en kotte på vägen. Och hur fruktansvärt stor samma stad kan kännas när man hoppas på att få springa ihop med någon särskild men det bara vägrar att hända? Det är lustigt det där, perspektiv och synsätt. Inte för att jag vet om något hade blivit bättre om staden hade tett sig mindre för en gångs skull.
Imorgon blir det tillbaka till Linkan, fullpackad med böcker och julklappar. Den här gången slipper jag åtminstone byta mellan olika tåg och så... Ska avsluta mitt adaptiva immunförsvar med lite B-cellsutveckling, sedan sova. Imorgon blir det åter hjärta, lungor och mitt största hatobjekt av dem alla: njuren.
Hu.
Kommentarer
Trackback
