2011
Det skrivs årsresuméer härs och tvärs och jag vet inte, kanske är det på sin plats med en från min sida också.
För att sammanfatta det här året så skulle jag nog vilja påstå att det har varit lite av frihetens år, både för mig men kanske också för världen i stort. Utan att ha haft tid att se på årskrönikor på TV och dylikt så kan man väl ändå uppmärksamma saker som ett friare Egypten, Libyen, ett Nordkorea utan ledare etc. Många människor upplever en helt annan frihet än de haft tidigare.
Så även jag.
I januari flyttade jag hemifrån. Oundvikligen och utan kompromisser och jag kände mig ensammast i världen. Jag hade en älskad person på långt avstånd och var flera mil från familjen som är och alltid har varit min stora trygghet. Att flytta in i en korridor med sex främlingar gjorde dessutom inte livet lättare.
Jag hade en vän som var med om en svår olycka med oviss utgång och mina föväntningar och förhoppningar inför kommande terminsstart får man väl säga grusades en del.
Februari kom och jag var på mitt livs första universitetsbal (om det nu är någon skillnad mellan en sådan och en gymnasiebal?) Jag påbörjade HEL-kursen, undrade vad tusan det var för utbildning jag hade gett mig in på samt lärde mig att uppskatta mina korridorsgrannar, om än inte deras FIFA-vanor. Jag var på BVC, bakade semlor och fick mitt livs första Alla Hjärtans dag-kort av mormor.
För att sammanfatta det här året så skulle jag nog vilja påstå att det har varit lite av frihetens år, både för mig men kanske också för världen i stort. Utan att ha haft tid att se på årskrönikor på TV och dylikt så kan man väl ändå uppmärksamma saker som ett friare Egypten, Libyen, ett Nordkorea utan ledare etc. Många människor upplever en helt annan frihet än de haft tidigare.
Så även jag.
I januari flyttade jag hemifrån. Oundvikligen och utan kompromisser och jag kände mig ensammast i världen. Jag hade en älskad person på långt avstånd och var flera mil från familjen som är och alltid har varit min stora trygghet. Att flytta in i en korridor med sex främlingar gjorde dessutom inte livet lättare.
Jag hade en vän som var med om en svår olycka med oviss utgång och mina föväntningar och förhoppningar inför kommande terminsstart får man väl säga grusades en del.
Trots det så jobbade jag mina sista dagar som högstadielärarvikarie, började att läsa på universitetet, nollades och glömde bort verkligheten ett tag i ett dis av nya namn, platser och rutiner.
Februari kom och jag var på mitt livs första universitetsbal (om det nu är någon skillnad mellan en sådan och en gymnasiebal?) Jag påbörjade HEL-kursen, undrade vad tusan det var för utbildning jag hade gett mig in på samt lärde mig att uppskatta mina korridorsgrannar, om än inte deras FIFA-vanor. Jag var på BVC, bakade semlor och fick mitt livs första Alla Hjärtans dag-kort av mormor.
I mars blev min läkarfrack invigd och jag var på en av mina bästa sittningar någonsin tillsammans med psykologstudenterna. Jag skrev HEL-tentan, klarade HEL-tentan, blev utbildad kärleksakutare och lärde mig att sticka nålar i vena Cubiti.
April lottade mig till superfadder, jag var överallt och ingenstans och gjorde mig till själv för första gången på nära 2,5 år. Jag firade även valborg som en riktig student, kungligt värre!
Maj bjöd på ett par soliga dagar i Lund, jag dansade salsa och var på släktkalas i samband med min systers konfirmation. Jag påbörjade mitt livs första tenta-p, fikade för mycket och svettades som ett djur, samt fann både bra och dåliga sidor hos mycket nära vänner.
Juni kom med tenta, ångesturladdning av stora mått, konstiga dagar, en svettig och knasig tentafest, mor och dotter-resa till Edinburgh och återkoppling med gamla vänner som jag inte träffat på år och dar. Jag firade en i grund och botten trevlig, men resulterade i en mycket obekväm midsommar, påbörjade för första gången tre veckor som instruktör på sjövärnskåren, bland det bästa men även jobbigaste jag varit med om. Många intressanta möten, både positiva och negativa. Jag blev även godkänd på min tenta och kunde lämna T1 bakom mig med någorlunda gott samvete.
De få dagar i juli som var kvar efter SVK är ett töcken där sommardagar bara dåsades igenom innan familjen for på semester.
I augusti tillbringades två veckor i tyskland varefter närmare en vecka på Öland med sol, nollningsplanering, middagar, gyckel och där även interna konflikter avklarades. Vi återvände till Linköping och kickade igång Nolle-P iförda blått från topp till tå.
Nollningen fortsatte i september, jag mötte många nya människor som jag idag fått mycket bra kontakt med. för att sedan avslutas med en hejdundrande och mentalt och fysiskt påfrestande BVC. OP-byxor byttes mot vanliga kläder och man återfick sin vanliga identitet. Jag började åter i kör, hade en dålig dag och överraskades av pannkakstårta av T.
Oktober svepte in med höstrusk, det var korridorsfest, strimmasamtal, efterlängtade biofilmer och stora missförstånd. Det var dubbeldisco, informationssökningstenta och "A beautiful mind". Finsittning, matchande klänningar och syjunta inför IFMSA-möte som även avklarades, om än med viss besvikelse.
November var en händelserik månad. Jag var med och organiserade en ärtor och punsch-sittning där jag kokade ärtsoppa till 65 personer från grunden, jag plugghängde en hel del timmar på campus valla, fick besök av min älskade syster och fick nedslående besked om hur min tenta-p-jul skulle komma att se ut. Många uppmuntrande ord, sena kvällar på HUB och helgdagar i histo-salen. Jag fick äntligen ladda ur min Twilightspänning, lärde mig om promiskuösa bakterier och fick möta döden på riktigt.
April lottade mig till superfadder, jag var överallt och ingenstans och gjorde mig till själv för första gången på nära 2,5 år. Jag firade även valborg som en riktig student, kungligt värre!
Maj bjöd på ett par soliga dagar i Lund, jag dansade salsa och var på släktkalas i samband med min systers konfirmation. Jag påbörjade mitt livs första tenta-p, fikade för mycket och svettades som ett djur, samt fann både bra och dåliga sidor hos mycket nära vänner.
Juni kom med tenta, ångesturladdning av stora mått, konstiga dagar, en svettig och knasig tentafest, mor och dotter-resa till Edinburgh och återkoppling med gamla vänner som jag inte träffat på år och dar. Jag firade en i grund och botten trevlig, men resulterade i en mycket obekväm midsommar, påbörjade för första gången tre veckor som instruktör på sjövärnskåren, bland det bästa men även jobbigaste jag varit med om. Många intressanta möten, både positiva och negativa. Jag blev även godkänd på min tenta och kunde lämna T1 bakom mig med någorlunda gott samvete.
De få dagar i juli som var kvar efter SVK är ett töcken där sommardagar bara dåsades igenom innan familjen for på semester.
I augusti tillbringades två veckor i tyskland varefter närmare en vecka på Öland med sol, nollningsplanering, middagar, gyckel och där även interna konflikter avklarades. Vi återvände till Linköping och kickade igång Nolle-P iförda blått från topp till tå.
Nollningen fortsatte i september, jag mötte många nya människor som jag idag fått mycket bra kontakt med. för att sedan avslutas med en hejdundrande och mentalt och fysiskt påfrestande BVC. OP-byxor byttes mot vanliga kläder och man återfick sin vanliga identitet. Jag började åter i kör, hade en dålig dag och överraskades av pannkakstårta av T.
Oktober svepte in med höstrusk, det var korridorsfest, strimmasamtal, efterlängtade biofilmer och stora missförstånd. Det var dubbeldisco, informationssökningstenta och "A beautiful mind". Finsittning, matchande klänningar och syjunta inför IFMSA-möte som även avklarades, om än med viss besvikelse.
November var en händelserik månad. Jag var med och organiserade en ärtor och punsch-sittning där jag kokade ärtsoppa till 65 personer från grunden, jag plugghängde en hel del timmar på campus valla, fick besök av min älskade syster och fick nedslående besked om hur min tenta-p-jul skulle komma att se ut. Många uppmuntrande ord, sena kvällar på HUB och helgdagar i histo-salen. Jag fick äntligen ladda ur min Twilightspänning, lärde mig om promiskuösa bakterier och fick möta döden på riktigt.
December var årets längsta månad, jag lärde mig att möta döden, överkom min rädsla och började att någorlunda "trivas" i obduktionssalen, eller åtminstone med att faktiskt lära mig saker på riktigt. Efter lång planering lämnade jag slutligen över min blå mantel till någon annan, jag vurpade med cykeln och lärde mig att uppskatta Anders och Måns. Vi fixade julbord med tjejerna, sjöng i Luciatåg och var på Herr- och Damsittning där jag i extas fick uppleva mitt livs första knäckebrödsdans. Ett antal sena kvällar med T och fina filmer. Det blev en resa hem, följt av julfirande och därefter påbörjande av The Tenta-P from hell. En nyårsafton i mitt eget sällskap, annorlunda mot vad jag varit van vid sedan tidigare, annorlunda kanske över lag, därmed inte sagt att det varit något fel med det.
2011 har varit frihetens år.
Utan att påstå att jag varit fångad innan så har jag åtminstone fått mer rörelsefrihet. Jag har blivit mer självständig, både medvetet och omedvetet. Jag har lärt mig att klara mig själv men jag har också valt att få vara själv och inte bero av någon annan. Jag har lärt mig enormt mycket under det här året, samtidigt som "ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet". Jag har lärt känna otroligt mycket människor, personer som jag för ett år sedan inte visste existerade, som nu är mina bästa vänner och som jag kommit att uppskatta högt. Jag har fått förtroende för nya människor och jag hoppas att flera av dem kommer att följa mig resten av livet. Samtidigt har jag förlorat kontakten med människor jag tidigare haft i mitt liv, ibland utan att det egentligen var tanken. Jag har begått en del misstag men förhoppningsvis inga som jag inte lärt mig något gott av. Min kapacitet har satts på prov det här året, hittills har det gått bra och jag hoppas att turen följer mig även nästa år.
Jag hoppas att 2012 blir ett år med lite mer stabilitet, säkerhet och rutinkänsla. Jag vet vad det handlar om nu och det känns som att man borde kunna hoppa upp till nästa nivå. Förändringar sker snabbt när de väl sker, jag har ingen aning om hur och var jag är om ett år, vågar inte gissa eller hoppas heller. Vill försöka ta dagen lite mer som den kommer, tabula rasa sådär.
Jag är livrädd för att leva
2011 har varit frihetens år.
Utan att påstå att jag varit fångad innan så har jag åtminstone fått mer rörelsefrihet. Jag har blivit mer självständig, både medvetet och omedvetet. Jag har lärt mig att klara mig själv men jag har också valt att få vara själv och inte bero av någon annan. Jag har lärt mig enormt mycket under det här året, samtidigt som "ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet". Jag har lärt känna otroligt mycket människor, personer som jag för ett år sedan inte visste existerade, som nu är mina bästa vänner och som jag kommit att uppskatta högt. Jag har fått förtroende för nya människor och jag hoppas att flera av dem kommer att följa mig resten av livet. Samtidigt har jag förlorat kontakten med människor jag tidigare haft i mitt liv, ibland utan att det egentligen var tanken. Jag har begått en del misstag men förhoppningsvis inga som jag inte lärt mig något gott av. Min kapacitet har satts på prov det här året, hittills har det gått bra och jag hoppas att turen följer mig även nästa år.
Jag hoppas att 2012 blir ett år med lite mer stabilitet, säkerhet och rutinkänsla. Jag vet vad det handlar om nu och det känns som att man borde kunna hoppa upp till nästa nivå. Förändringar sker snabbt när de väl sker, jag har ingen aning om hur och var jag är om ett år, vågar inte gissa eller hoppas heller. Vill försöka ta dagen lite mer som den kommer, tabula rasa sådär.
Jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
Men tusan vad spännande det är!
Gott nytt år, kära vänner och vilka andra som kan tänkas läsa. Hoppas att det nya året blir allt ni önskar.
/H
Kommentarer
Trackback
