à la Hedvig

Det är långa dagar här i Karlskrona, vissa dagar är man så trött att man knappt hänger ihop när det är dags att sova. Eftersom vi går upp runt halv sju och mer eller mindre jobbar konstant till nio-halv tio på kvällen så finns det en gräns för hur mycket man orkar, jag tror att jag börjar nå den vid det här laget. Vill mest komma hem, vara ledig ock träffa nära och kära. Alternativt ett jobb där jag inte arbetar för slavarbeteslön och har mer vettiga arbetstider. Jag tycker absolut att det är roligt, det är fantastiskt att se hur ungdomarna utvecklas och vi i instruktörsgänget har riktigt kul ihop. Trots det är jag glad att det blir sista sommaren jag gör detta. Särskilt eftersom jag inte riktigt längre vet för vems skull jag gör det. De senaste dagarna har mest burit med sig önskan om att åka hem. Som student har man dessutom inte riktigt råd att jobba så billigt som jag gör nu.