à la Hedvig

Sommarlov flyter på  i sådan konstig lunk. Med en månad kvar till skolstart börjar jag, (ja tyvärr) redan att bli stressad. Jag har vänner som börjar på diverse program hit och dit och som därmed har hela börja-plugga-flytta-hemifrån-stressen. På något sätt påminner det ju då naturligtvis även mig om att terminen inte är alltför långt borta. Igår kom jag på mig själv med att "jag borde ju faktiskt börja plugga snart, så att jag kommer ihåg vad vi läste under T3 och jag kan vara lite mer i fas när jag nu börjar T4". Jag har ju för tusan klarat tentan!? Jag har ingen omtenta, inget extrapluggande, ändå känner jag press att typ, frivilligplugga? Hur frivilligt det nu är när det snarast känns som ett krav. Ett krav från vem? är ju då nästa fråga.
Argh.
Jag har så fruktansvärt svårt att slappna av, det är sjukt frustrerande. När jag jobbade i Karlskrona och talade om för mina "medarbetare" att jag vaknar av mig själv runt åtta-nio för att jag har någon form av inbyggd klocka som väcker mig då, trots att jag inte måste gå upp och oavsett när jag har gått och lagt mig nästan, så diagnostiserade de mig omedelbart med stressyndrom... Huruvida det stämmer eller inte har jag ingen aning om, vet bara att det är dags att jag accepterar nu att jag är L-E-D-I-G.
Jag har inte ens lyckats med det där att läsa tio miljoner böcker under sommarlovet. Är fortfarande inte klar med Slash (gitarristen i Guns n' Roses' självbiografi) och har läst 70 sidor i Julian Assanges självbiografi. Sedan när läser jag självbiografier!? Jeez. Vad händer? Insåg dessutom att i princip alla böcker jag fick med mig från biblioteket häromdagen tillhörde samma kategori... 
Kanske ska ta en kopp te och göra slut med Slash trots allt, en gång för alla.