à la Hedvig

Jag var ute och luftade fracken igår. Det var torsdag och kravall och eftersom vi gammelfaddrar är ett lag i helgens event DÖMD (D-sektionens öppna mästerskap i dart) var det självklart att gå på kravallen. Det har varit lite dåligt med det där på sistone. Det har varit omtenta, jag har varit hemrest och lite allt möjligt, kanske har det också tappat charmen lite när man väl insett att de flesta kravaller trots allt är likadana, det är bara förfesten som skiljer sig åt och därmed avgör kvällen. Efter att ha känt mig rätt hängig och trött hela veckan lyckades någon form av halsont som tycks gå i hela klassen äntligen ha nått fram till mig igår och kvällen blev därmed relativt lugn, även om jag var hemma någon gång vid två. Trots det var jag faktiskt uppe till dagens enda föreläsning kvart över nio. Det kändes väldigt starkt av mig måste jag säga. Tack och lov så blev jag dessutom glatt överraskad, normalt sett i den typen av situation så slutar det ju ofta med att det man faktiskt har pallrat sig iväg till gör en väldigt besviken och inte alls var värt att pallra sig iväg till.

I morse var det strimma-samtalskonstföreläsning och den gav många svar på situationer man ofta hamnar i på strimman. Hur man styr ett samtal när patienten antingen pratar outtömligt om sina barnbarn, alternativt knappt säger något alls. Lite riktlinjer kring hur man bör förhålla sig till olika typer av patienter för att ändå få ur dem någonting och komma fram till vad deras problem är. Det blev mycket prat i klassen varför föreläsningen inte var färdig på utsatt tid. Döm om föreläsarens förtjusning då hon tilläts dra över tiden av klassen som alla tycktes överens om att det faktiskt var viktigt och intressant. 25 minuter senare var vi slutligen klara och även om man satt och skruvade en del på sig sista tio så känner jag nog ändå att det var värt att dra sig ur sängen och cykla till skolan i morse. 

Helgen kommer att fortsätta med mer DÖMD, imorgon är det själva pilkastningstävlingen. Vi lär ju inte vinna efter vår träning igår kväll men det känns kul att faddergänget fortsätter att hålla ihop och göra saker tillsammans. Det känns om inte annat meningsfullt på något sätt. 
I övrigt håller jag på att gå i taket över veckans basgruppsfall på Förhållningssätt och Folkhälsa-temat. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är vi ska läsa om, mer än att det är någonstans i spektrumet kring inverkan av psykosociala faktorer på fysiologisk sjukdom. Litteraturlistan är 12 böcker lång och ingen av dem var särskilt lätt att hitta på biblioteket så nu sitter jag hemma med lite blandade epidemiologiböcker, någon artikel hit och dit och försöker att utläsa något vettigt. Får väl se hur det slutar, jag vet att jag inte är den enda som känner sig vilse iallafall.